Ibland finns det ljus i tv-mörkret. SVT:s Dokument utifrån sände i torsdags en unik dokumentär om kuppen i Venezuela. Ett irländskt filmteam, som följt president Hugo Chávez sedan hösten 2001, befann sig i händelsernas centrum.
Claes Elfsberg introducerade filmen med att – förstås – anbefalla en nypa salt. Filmen säger något om mediernas roll, men har samtidigt själv anklagats för att vara propaganda, påpekade Elfsberg. Jo tack. Under upproret i Bolivia mot den fusktillsatte ”El Gringo” stod kollegan Alfredius i Aktuelltstudion och frågade upprört SVT:s korrespondent: ”Men han är ju DEMOKRATISKT vald?”
Äran av sådana benämningar fick inte Hugo Chávez. Av totalt nära 300 träffar i svenska tidningars artikeldatabaser under april 2002, hittar jag ordet ”folkvald” i totalt 13 och ”valdes” i två, de flesta efter att Chávez återkommit till makten. Den 13 april – första dagen då kuppen refererades – förekommer ”folkvald” i fyra artiklar. Ingen från rikslikaren TT.
Den 21 mars samma år hade John Pilger varnat på Aftonbladets kultursida under rubriken ”Nästa offer?” för de ”välbekanta scener som nu utspelar sig”.
Chávez är på väg att straffas för sitt brott att söka uppfylla sina vallöften, konstaterade Pilger, och avslutade: ”Chávez bör få stöd från alla demokrater. Det som hände i Chile får inte hända igen.”
Två dagar senare kräktes Magnus Linton, numera chefredaktör för Arena, på kultursidorna i Expressen. Pilgers varningar lämnades helt okommenterade. Uppmaningen till försvar för formell demokrati betydde enligt Linton att Pilger faller på knä för en militär despot. Lintons slutkläm satte troligen klimatet: ”Skälen att läsa John Pilger blir allt färre”. Efter kuppen tävlade Sveriges oberoende tidningar om vem som kunde vara mest skadeglad. Adiós, Hugo Chávez, skrev Per T Ohlsson i Sydsvenskan. Han nämnde Pilgers varningar men beklagade att sådana ”lätt paranoida betraktelser nått kultstatus hos tokvänstern”. Och under rubriken ”Venezuelas falska hopp” skrev Linton skadeglatt att Chávez var fel man som ”inte spelat någon positiv roll alls vare sig för Venezuelas eller Latinamerikas fattiga miljoner”. Linton var ”övertygad om att Venezuelas halvdiktator Hugo Chávez föll mer på eget än på andras grepp.”
På nyhetsplats kunde det i en rubrik stå att Chávez avgått, vilket i brödtexten något mer korrekt blev ”tvingats avgå”. Enligt G-P valde han att avgå. Men av tv-filmen att döma hade han aldrig sagt sig avgå. Under kuppmakaren Carmonas första dag avskaffades 49 lagar. Parlamentet upplöstes, riksåklagaren, justitieombudsmannen, justitiekanslern och Högsta domstolen entledigades. Den enda skriftliga källa som fanns om lagarnas innehåll var ånyo John Pilger, som menade att Chávez inledde en seriös jordreform, ursprungsbefolkningens och kvinnors rättigheter och kostnadsfri sjukvård och utbildning. I bakgrundsartiklar beskrevs dessa nu av nyhetsreportrar, utan referens till deras innehåll. Expressen tog i lite ytterligare: ”missnöjet växte ikapp med de 49 lagar han lät instifta för att utöka sin makt till det yttersta”.
Och kuppregeringens handlande beskrevs kort och gott: ”Den nya regeringen upplöste parlamentet och rev upp 49 kontroversiella lagar.” (rikslikaren TT). Carmona och hans regering fick följande epitet: tillfälliga övergångsregeringen, övergångspresident och i något fall den nyutnämnde presidenten, tillfällig president, interimsstyre, interimsregering.
Det var mer än en läsare och tittare som blev förbannad. Och de flesta tidningar hade vett att justera sin rapportering. Dock inte Göteborgs-Postens ledarredaktion. Som svar på en kritisk insändare konstaterades att Carmona visserligen begick ”taktiska misstag” (sic!) som ”att upplösa landets demokratiskt valda parlament och upphäva lagar och dekret som misshagade landets penningstarka elit”. Men ändå kanske Chavez lärt sig läxan – ”att en nästan gråtfärdig Chávez efter återinträdet på presidentposten lovade bot och bättring inger ytterst måttliga förhoppningar om att nedförsbacken skall vändas för Venezuelas fattiga”.
Nästa gång någon behöver liberala etikettsråd inför en militärkupp, vet de vart de ska vända sig.