När jag skulle åka tåg från Alvesta till Stockholm i våras beställde jag plats i en tyst kupé, där man inte får tala i mobil. Det var en rätt liten kupé, i själva verket bara en ljudisolerad avbalkning av en stor kupé, där man inte hörde något från pratavdelningen. Utom när konduktören öppnade dörren.
Det var mycket vilsamt och skönt att åka i en tyst kupé, Några av passagerarna satt och pillade på sina mobiler, men pratade inte i dem – de sms:ade väl, skulle jag tro. Själv hade jag sagt till min fru att du får absolut inte ringa mellan halv sju och tio.
En av mina medpassagerare började i alla fall efter en stund att prata i mobilen, men då sa konduktören vänligt till honom att han inte fick det, och han slutade genast.
Det mörknade utanför fönstren och ibland lyste det till när vi for förbi en station. Det var i vårbrytningen och fåglarna hade ännu inte börjat kvittra och sjunga. Denna tid på året är en tid av avvaktan och lugn. Och detta tror jag bidrog till att jag tyckte att det var skönt att slippa höra andra prata, och kunna ha våren för mig själv.
Det är skönt med tystnad när man reser och det vore också skönt med tysta gator i städerna. Det finns faktiskt en liten och för de flesta okänd gata på Östermalm i Stockholm som heter Tysta gatan. Jag går ofta på den på väg till min dotterdotter eller Sveriges Radio som båda befinner sig några kvarter bort. Om det är på grund av namnet eller om det är för att det är en så kort gata utan något vidare folkliv vet jag inte, men det är alltid tyst där. Detta i skarp kontrast till Valhallavägen en bit bort med all sina tunga trafik.
På landet där jag är på sommaren är det också tyst. Ibland hör man en motorbåt åka förbi och då och då flaxar en kråka förbi och kraxar. Och vågorna slår och träden susar. Men annars är det mest tyst. Bilarna hörs inte eftersom vägen är långt borta (vilket är obekvämt för oss, men den därav följande tystnaden är värd besväret att vandra på en lång och backig stig med tung ryggsäck full av mat).
Sverige är fortfarande ett ganska tyst land. Fast det har blivit bullrigare på senare år med alla kyrkklockor som slår en gång i kvarten nätterna igenom och alla bullriga motorcyklar. Och så förstås alla mobilpratare som på grund av dåliga mikrofoner är tvungna att prata högt för att höras. En uppfinning som mobiltelefonföretagen borde satsa på är effektiva mobilmikrofoner som man kunde viska i. Den skulle betyda mycket för den svenska tystnaden.