Det är dags att arbetare får del av av bolagens överskott och ägande. Med ungefär de orden förklarar John McDonnell, brittiska Labours ekonomisk-politiske talesperson, utmaningarna för framtiden, i sitt tal till Labourkonferensen som under veckan har hållits i Liverpool.
Mer makt ska gå till de som skapar värdet och mindre till dem som tjänar på andras arbete. Alla företag med över 250 anställda ska gradvis lämna över 10 procent av företaget till de anställda, vilket skulle kunna ge arbetarna på dessa företag cirka 500 brittiska pund mer i plånboken varje år. Detta är bara ett av förslagen ska läggas fram om Labour vinner nästa parlamentsval.
Labour kommer också gå till val på att nationalisera och demokratisera tågtrafiken, vattnet, sjukvården samt att ta kontroll över bostadsmarknaden och demokratisera och lagstifta för bättre arbetsvillkor och löner. Poängen är inte att man ska byta ansvarig tjänsteman, påpekade McDonnell, utan att statliga myndigheter och verksamheter blir mer användarvänliga, och att den samhälleliga servicen gynnar samhället istället för företag.
John McDonnell ser statsmannamässig ut där han står inför den enorma Labour-publiken, som vilken ekonom från Världsbanken eller IMF som helst. Skillnaden är att McDonnell pratar om hur man ska demokratisera ekonomin, hur man ska kunna fördela resurser mer rättvist men också omforma det ekonomiska systemet för att bättre gynna flertalet. Utan verklig omfördelning av makt och resurser kommer en socialistisk regering i Storbritannien bara att kunna skrapa på ytan, säger han. Men det man nu ger sig på, ägandet, är det som är centralt. Det är så att man blir gråtmild. Vi är så svältfödda på radikal, systemförändrande politik och reformer för utökad makt att vi inte kan tro våra öron när Jeremy Corbyns typ av löntagarfonder återlanseras på andra sidan Nordsjön.
Här hemma agerar arbetarrörelsens partier som att de faktiskt vann valet för två veckor sedan – och tyvärr lyser den välbehövliga eftervalsdebatten med sin frånvaro
Något som var tydligt under John McDonnells tal var att Labour är redo för ett nytt parlamentsval, så fort premiärminister Theresa May utlyser det. Här hemma agerar arbetarrörelsens partier som att de faktiskt vann valet för två veckor sedan – och tyvärr lyser den välbehövliga eftervalsdebatten med sin frånvaro. Ingen vann valet och omvärderingen av vad man gjort och gör bör komma snarast.
Regeringsbildningen är naturligtvis inte oväsentlig. Men oavsett vilken regering det blir kommer den att vara extremt svag. Om valet 2022 ska vinnas, eller om vi faktiskt får ett extra val i mitten av mandatperioden, så måste arbetet med att vinna det börja nu. Det är inte makten som är det centrala – det är politiken. Det är med politik man vinner väljares långsiktiga förtroende – inte med vem som röstade på vem i en omröstning om poster i ett talmanspresidium.
Att den nuvarande ledningen för socialdemokratin är mest upptagen av att sitta på makten kan man förstå, eftersom det handlar om att förhindra riktigt dålig politik. Men det långsiktiga målet för vänstern i bred mening kan inte vara att bara försvara det vi har. Det måste vara att bygga ut, förbättra, lösa problem.
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.
