Det här med nedskärningar utförda av vänsterregeringar är alltid ett gissel. I Frankrike, i Tyskland och i Italien, alla ställde de upp på privatiseringar och nyliberalism. Nu är det Lulas regering i Brasilien som hudflängs för sin nedskärning av pensionerna och senareläggning av pensionsåldern för offentliganställda. Ännu en svikare att lägga till raden så kallade vänsterregeringar som lovat runt och hållit tunt. Eller?
Verkligheten är kanske inte så enkel som den först ser ut. I Brasilien har tjänstemän och arbetare inom offentlig sektor förhandlat till sig en mycket tidig pension, en del redan vid 50 års ålder, andra vid 55. Många högavlönade professorer, domare och höga tjänstemän har genom korruption och absurda löneökningar lyckats få enorma pensioner. Samtidigt har en stor del av Brasiliens privatanställda knappt några rättigheter och massor går utan arbete. Lulas försvar av det han kallar en reform går ut på det orimliga i att medan massor av människor svälter sitter högt avlönade, högt utbildade och för Brasilien nyttiga människor och lyfter mycket pengar utan att jobba. Andra pekar på att ett generellt välfärdssystem där alla har samma lagstadgade pensionsålder är rättvisare och lättare att försvara.
Nu går också borgerliga tidningar som Dagens Nyheter ut och hånler glatt att verkligheten har hunnit i kapp vänstern, samtidigt som de framhåller hur impopulär detta beslut kommer att göra den nya regeringen. Även det får mig att undra, kanske finns det rim och reson i Lulas strategi? Nu fínns det i och för sig andra aspekter av pensionsreformen som är mer tydligt nyliberala. Bland annat privatiseras en hel del pensionskapital. Och sådant är nog det sista Brasilien behöver just nu.
Dessutom ser det knappast bra ut att Lulas egen fackförening, CUT, är skarp motståndare till försämringarna. Heller inte att Lula själv tidigare, innan han blev president, helt uteslöt något liknande. Har Lularegeringen svikit och börjar nu en återgång till nyliberla lösningar i Brasilien? Den som lever får se. Klart är ju sedan tidigare att det inte är en klassisk vänsterregering utan en koalition mellan industrikapital och arbetarrörelse mot det spekulativa finanskapitalet. Ett är dock säkert. Dagens Nyheters krokodiltårar övertygar i alla fall inte mig.
