I veckan som gått har Uppdrag Gransknings reportage om näthatet mot kvinnliga journalister och debattörer uppmärksammats. Självklart drabbas en del män också av näthat, men ju mer man granskar hoten och hatretoriken desto tydligare är det att det faktiskt specifikt rör sig om ett kvinnohat.
Som det nämndes i Uppdrag Granskning var det den kvinnliga huvudrollsinnehavaren i teateruppsättningen av Valerie Solanas Scummanifestet som hotades, inte den manlige regissören. Ungefär samtidigt som två kvinnor protesterade mot Tupac-tröjor på Hennes & Mauritz gjorde en man ett liknande inlägg på klädföretagets facebooksida. Han fick inte motta våldtäktshot.
Skribenten Angela Larsson gjorde nyligen ett experiment och publicerade feministiska texter på sajten Sourze under pseudonymen Ulf Vederskog. Kritiken i kommentarsfälten blev fortfarande stundtals hård, men den handlade inte längre om att Ulf var ful eller hade fått för lite sex, som Angela hade fått höra, utan om innehållet i texterna.
Det finns en tydlig agenda. Sexuellt våld och hot om sexuellt våld är en vanlig strategi för att skrämma kvinnor till tystnad. Feministiskt Perspektiv rapporterade nyligen om hur kvinnliga aktivister riskerar våldtas i Egypten. I Sverige får kvinnor som är uttalade feminister, eller kritiserar sverigedemokraterna ta emot hot om våldtäkter. Skillnaden mellan repressionen i Egypten och hur det ser ut i Sverige är på många sätt milsvid. Men strukturerna är de samma.
Det drabbar inte bara offentliga personer och hatet finns inte bara på nätet. En ung kvinna som reagerade på orättvisor för asylsökande och lät sig intervjuas i lokaltidningen fick ett handskrivet brev med hotfulla tillmälen.
I längden är det ett hot mot yttrandefriheten. För vem vågar ställa upp på en intervju nästa gång? En del av de kvinnliga skribenterna i Uppdrag Granskning beskriver hur de ibland undviker kontroversiella ämnen för att de helt enkelt inte orkar med det massiva hatet och hoten. Det är naturligtvis också vad näthatarna hoppas på.
Vi har ägnat en del tid på Flamman med att granska näthatet och intervjua hatare. Det kan ses som kontroversiellt. Men om det nu finns en grupp i samhället som ägnar en stor del av sin vakna tid (gå in på nätforum och granska de flitigaste postarna om ni tror jag överdriver) till att våldtäktshota journalister, hetsa varandra och se konspirationsteorier i barnprogram, borde vi inte ta reda på så mycket som möjligt om dem och åtminstone försöka hindra att fler hamnar så snett?
Lisa Bjurwald beskriver i sin bok Skrivbordskrigarna hur unga människor kommer i kontakt med de här grupperingarna på nätet och radikaliseras. Internet blir en rekryteringsbas. Exakt hur man ska agera i förhållande till det kan diskuteras, men det är i vart fall viktigt att ha i bakhuvudet. Inte minst när det gäller publicistiska beslut kring kommentarsfält. Samtidigt är det viktigt att inte låta sig drabbas av panik och ropa på en restriktivare yttrandefrihetslagstiftning. Hot och hets mot folkgrupp är redan olagligt. Det gäller bara att lagstiftningen tillämpas. Att Uppdrag Granskning tycks ha lättare att spåra näthatare än polisen är direkt pinsamt.
Det är naivt att påstå att det är synd om näthatarna och att allt de behöver är lite kärlek och social trygghet. Många är ytterst drivna och kapabla politiska aktivister som vet precis hur de ska använda nätet och sociala medier. Det märks inte minst på en del av de mer välformulerade inläggen. Det är också känt att det finns starka kopplingar mellan Sverigedemokraternas riksdagsgrupp och sajten Avpixlat som kan ses som ett epicentrum för näthat i Sverige. Men betydelsen av att kunna leverera politiska alternativ till rasism, fascism och kvinnohat får inte heller underskattas.
En av de fåtaliga avhoppade nätkrigarna beskriver målande i ett inlägg på forumet Flashback den berusande känslan av att verkligen tro på en idé om förändring: ”Nu djävlar kör vi. Inget kan stoppa en idé vars tid är inne”. Här finns en stor uppgift. En av få saker vänstern och arbetarrörelsen har gemensamt med högerextremister är att vi inte tycker samhället fungerar bra i dag. Låt det bli våra idéer som får genomslag, både på nätet och bortom tangentbordet.
