Liksom tidigare år var Colombia 2002 det farligaste landet i världen. 184 fackföreningsledare mördades vilket utgör 85 procent av alla fackliga mord i världen. Till detta ska läggas 189 mordhot, nio försvunna, 27 kidnappade och 80 fackliga aktivister som tvingades i exil på grund av sin fackliga verksamhet.
I FFI:s årsrapport beskrivs andra former av förföljelse mot facket.
I Thailand utsätts de anställda på textilföretaget Gina Form Bra Company Ltd för slag, hot och avsked.
Ibland tvingas de av företagsledningen att in blanco skriva under blanketter där de accepterar att avstå från sina lagstadgade sociala- och ekonomiska rättigheter.
I Egypten, säger FFI, tvingas de nyanställda att underteckna sin avskedsansökan in blanco vilket innebär att arbetsgivaren när som helst kan avskeda den nyanställde.
Rapporten beskriver grova övergrepp i de så kallade ekonomiska ”frizonerna” (maquiladoras) i länder som Mexiko, Guatemala, Dominikanska Republiken och andra länder.
Där vägrar arbetsgivaren erkänna fackföreningen och i vissa fall distribueras svarta listor mellan företagen för att undvika att anställa fackligt aktiva.
I frizonerna arbetar miljoner arbetare för miserabla löner och eländiga arbetsförhållanden vad gäller arbetarskydd och hygien. Majoriteten av de anställda är kvinnor.
Bangladesh är ett sådant exempel, skriver FFI. Bangladesh är ”ett land som har det trista världsrekordet över antalet omkomna arbetare i bränder på sina arbetsplatser där de många gånger inte hade möjlighet att komma ut”.
I sin rapport ger FFI även Internationella valutafonden och Världsbanken indirekt kritik, eftersom dessa finansorgan kräver av sina låntagare restriktiva nedskärningsprogram som ökar arbetslösheten och den informella sektorn på arbetsmarknaden.
För varje dag är det allt fler män och kvinnor som ”genomlider en bitter daglig kamp för överlevnaden som i sin yttersta konsekvens nästan inte ger dem andrum för att kämpa för sina mest elementära rättigheter”, menar FFI.
Den fackliga internationalen angriper även regeringar så som den i Burma som betraktas som ”en av de mest repressiva i världen”, eller Kina där den ”självständiga fackföreningsrörelsen är utsatt för en systematisk förföljelse”.
I Östeuropa får Vitrysslands president Alexander Lukasjenko ta emot en bredsida av FFI för att leda ”en av de mest antifackliga regeringar i denna del av världen”. FFI ger exempel på hur Lukasjenko till och med ”utsåg vicepresidenten på en av den vitryska landsorganisationens mest strategiska poster för att så kontrollera denna LO bättre”.
Ryssland, Bulgarien och Kroatien anklagas för att bryta mot in-gångna kollektivavtal medan regeringarna i Serbien-Montenegro, Ryssland, Slovakien och Litauen kritiseras för att begränsa strejkrätten.Sydkorea tas som exempel på hur staten nästan omöjliggör för arbetarna att organisera sig fackligt. Som exempel nämner FFI när de offentliganställda höll en konstituerande kongress och tusen kravallpoliser stormade in och grep och förde bort 178 delegater, varav fem dömdes till fängelse.
Men även länderna i det så kallade Nord, framför allt USA, kritiseras för antifackliga förhållanden av FFI som beskriver hur ”arbetsgivarna använder sig av avsked som favoritvapen för att eliminera varje embryo till fackförening”. Enligt FFI-rapporten från 2002 hamnar en av tio fackligt aktiva som försöker organisera en fackförening ”snabbt ute på gatan”.
