Att mannen som var Sveriges statsminister mellan 1991 och 1994 skulle bli minister i en svensk regering igen trodde väl ingen. Tanken på att Göran Persson skulle dyka upp i en eventuell rödgrön regering i höst känns ju minst sagt långt borta men det var vad som hände med ”halläningen och européen”, som han kallade sig själv i sin bok från 1991.
Inte minst han själv verkade ha uteslutit möjligheten till att snabb återkomst i den nationella politiken. Han kastade sig in i sammanhang som knappast passar en utrikesminister i ett alliansfritt land som Sverige åtminstone på pappret fortfarande är.
Innan det hårt kritiserade Irak-kriget 2003 lät han sig, som Mikael Nyberg skrev om i Aftonbladet redan 2006, utnämnas till ordförande i Committe for the Liberation of Iraq. Tillfrågad av höken Randy Scheunemann, direktör för kommittén och före detta rådgivare till dåvarande försvarsminister, höken Donald Rumsfeld. En före detta statsminister från ett land med Sveriges internationella rykte hjälpte till att bereda mark för det olagliga kriget. Kommittén kunde då också använda ett namn som blivit känd som EU-medlare i kriget i det forna Jugoslavien. Där skaffade sig Bildt ett rykte om att ha gjort en relativt opartisk insats.
Nu riktas, i en rapport från europeiska organisationer, kritik mot Lundin Oil (numera Lundin Petroleum) för att de kring år 2000 var inblandade i brott mot mänskligheten när de understödde krigshandlingar. Rapporten säger att 10 000 människor ska ha dödats och 200 000 tvingats på flykt i södra Sudan Enligt en av rapportförfattarna, Egbert Wesserlink, ska Lundin Petroleum ha hyrt in sudanesiska officerare för att tvångsförflytta människor från regionen och därmed bidragit till det krig som fördrev så många sudaneser.
Det handlar alltså om extremt allvarliga anklagelser och en förundersökning har inletts. Under hela den undersökta perioden satt Bildt i bolagets styrelse.
Kan nu Carl Bildts oljeballong spricka och svärta ned hela regeringen Reinfeldt? Omöjligt är det inte men hittills verkar Bildts extremt offensiva mediestrategi fungera. Genom att underkänna journalisternas frågor, och i allmänhet agera efter devisen anfall är bästa försvar, verkar den första mediastormen ha bedarrat. Carl Bildts berömda arrogans verkar än en gång ha fungerat som teflon. Allt rinner av.
Lundin Petroleums nuvarande styrelse har heller inte bemött kritiken annat än kort nekande. De har inte ens ställt upp i debatter mot journalisten Kerstin Lundell som skrivit en bok i ärendet, Affärer i blod och olja. Lundin Petroleum i Afrika.
Men till och med borgerliga Dagens Nyheters ledarsida håller med om att uppdraget i Lundin Oils styrelse varit ”olämpligt” även om kritiken i rapporten är ”fluffig” och om politiksidorna kan tänka sig att skriva om något annat än hur fantastiskt populär och förtroendeingivande Fredrik Reinfeldt är kan detta faktiskt bli en affär som ligger de borgerliga till last i september.
Hur det än blir med den saken är det ändå så att regeringens utrikespolitik i sig är huvudproblemet just nu. Försvarsministers Sten Tolgfors, och utrikesminister Carl Bildts, vägran att att sätta ett slutdatum för svensk trupp i kriget i Afghanistan är något som oppositionen skulle kunna ha slagit ned på om Socialdemokraterna kunnat övertygas om en förnuftigare Afghanistanpolitik. För tillfället verkar det tvärtom som om Vänsterpartiet kommer att bli mer eller mindre ensamma om sitt krav att dra hem trupperna och att den utvärdering som som S och MP kommit överens om ska hållas 2013 blir de rödgrönas officiella politik. Det är en förspilld chans att gå i flera andra europeiska fotspår, länder som inte längre finner kriget acceptabelt.