Nu ska det tas avstånd och bes om ursäkt, på sedvanligt svenskt vis. Alla landets kvinnojourer och feminister har i pressen fått bedyra att de inte tycker att män är djur.
Visst, det finns politiskt inkorrekta knäppskallar som är aktiva i Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (Roks). Liksom det finns knäppskallar överallt. Men jag skulle tro att det finns betydligt fler vansinniga åsikter inom exempelvis den religiösa sekt (Frälsningsarmén) som kommunerna låter sköta akutvården av de hemlösa.
Efter att SVT:s kampanjfilm visats, görs de mest horribla jämförelser.
”Skulle man i programmet byta ut ordet man mot jude eller homosexuell skulle förmodligen Roks bli dömda för hets mot folkgrupp”, skriver Sundsvalls moderate oppositionsråd i ett pressmeddelande. Ett tappert försök att slå det svenska rekordet i osmaklig relativisering av rasism och förföljelser.
Och Oskarshamns mansjour (!) har polisanmält Roks-ordföranden.
Allvarligt talat. Låt oss anta att manshatet verkligen finns. Skulle det ens då vara ett problem? Går Sveriges män i ständig skräck för att överfallas av rasande amazoner? Finns det rörelser som kräver att männen förvisas ur landet eller gasas ihjäl? Om inte, borde man låta bli att använda det så kallade könskriget som slagträ i en redan från början urspårad debatt.
I senaste numret av Roks tidning Kvinnotryck – jag tar givetvis avstånd från mig själv för att jag läst tidningen – tvingas organisationen gå till försvar för sin kvinnoseparatistiska linje. Många myndigheter har klagat på att män inte tillåts delta i kvinnojourernas arbete. Det finns få saker som upprör så mycket som när kvinnor gör samma sak som män alltid håller på med, sluter sig samman i enkönade grupper.
Kanske är det i ljuset av detta man bör se mansgrupper, mansupproret i Piteå och andra sammanslutningar av så kallat goda män som menar sig bekämpa könsvåldet genom att bedyra att en ”riktig” man inte slår sin kvinna. Som om det inte fanns nog av självförhärligande mansseparatism.
Visst är det synd om männen. Liksom andra människor trycks de ner av värderingar och normer, och av ett ständigt hot om våld.
Men detta förtryck utövas av det patriarkala systemet, och inte av någon radikalfeministisk konspiration av sexistiska kvinnor. Manshatet är inte ett problem.
