Rosanna Dinamarca menar i sin artikel i Aftonbladet (den 15 augusti 2015, ”Kvinnoförtryck ska bekämpas överallt”) att ”patriarkala strukturer (obs! pluralis) och heder är något som genomsyrar hela samhället” och försäkrar att Vänsterpartiet bekämpar allt kvinnoförtryck. Men hur gör man när man bekämpar kvinnoförtryck konkret? Det finns många former av patriarkalt förtryck – från rått fysiskt våld till finstilta trakasserier. En av dessa brutala strukturer är det hedersvåld som det kommer till uttryck i de samhällen, där familjen, släkten och klanen är samhällets byggsten och staten bara är en garnering fritt svävande ovan människors dagliga liv.
Sådant patriarkalt förtryck måste bekämpas med specifika metoder och åtgärder. Det duger inte med att hissa upp begreppet ”patriarkala strukturer” på en så hög abstraktionsnivå att man bortser från kvinnoförtryckets konkreta former. Gör man det förvandlar vänstern sin feminism till snömos. Det är ju en viss skillnad mellan manliga härskartekniker på svenska arbetsplatser och änkebränningar i Indien. Pela, Fadime och flera andra kvinnor mördades av ett specifikt skäl som anses godtagbart i vissa klansamhällen. Flickorna bröt mot klanens hederskodex. Det var inte Ingrid, Siv eller Stina som mördades för att de ville leva tillsammans med ”fel” kille. De sistnämnda drabbas också av kvinnoförtryck men av andra skäl och av annat art.
När brott begås och dom skall avkunnas frågar man efter motivet. I vissa delar av världen har man överseende med mord om de begås ”i hederns namn”. I Irakiska Kurdistan begås årligen över 1 000 mord på kvinnor i hederns namn. Intresserar man sig för varför brott begås måste man också utforska motiven till dem.
Är orsaken ideologiskt betingade föreställningar (religion eller tradition) måste man förhålla sig till dessa. (Oftast är traditionen äldre än religionen, som dock senare kan tas i bruk för att rättfärdiga en etablerad tradition.) Antingen avstår man från att bekämpa brotten på det ideologiska planet och nöjer sig med att ge större anslag till kvinnojourer, vilket är hedervärt men inte särskilt effektivt i kampen mot hedersvåldet utan snarare en form av symptombekämpning, eller så för man en ideologiska kampen kombinerad med en rad konkreta åtgärder av främst av ekonomisk-politisk natur (exempelvis höjda anslag till kvinnojourer, en icke segregerande bostadspolitik, icke segregerande skolpolitik med mera).
Allmänna deklarationer om kamp mot kvinnoförtryck är otillräckligt. Det krävs specifika kampformer för varje typ av förtryck och bland dessa konkreta åtgärder ingår också ideologisk kamp mot hedersvåldet. En sådan kamp förs av till exempel Varken hora eller kuvad. Självklart måste den stödjas av vänstern.
Några tvekar kanske inför detta. Om vi börjar bekämpa ideologiska föreställningar, låt vara att de medför förtryck, respekterar vi då verkligen andra folks kulturer? Dessa frågor vill våra politiker – både till höger och vänster – helst inte beröra. För vad är kultur? Definitionerna är otaliga. Ibland menar man ”de sköna konsterna” och ibland hela samhällsformationer (ekonomi, politik, ideologi). Detta preciseras aldrig. Estetiska, antropologiska, hermeneutiska med flera definitioner blandas hur som helst, vilket förvirrar. Det finns dock en fast punkt i denna gungfly som måste vara vägledande för hur vi ser på kvinnoförtryck i andra kulturer – FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Respekten för andra kulturer kan inte sträcka sig så långt att man överser med brott mot mänskliga rättigheter. De tillkommer alla utan undantag. Vi kan inte godta att kvinnor och barn har begränsade rättigheter än män.
Kvinnoförtryckarna kommer att försöka skydda sig med att säga att vi är rasister, imperialister med mera. Men vänstern måste ta den striden. Den kan medföra vissa ansträngningar. Men kampen mot kvinnoförtrycket är värd det. Rasism och kvinnoförtryck är samma andas barn. Det går inte att glida undan förmenta beskyllningar för rasism genom att fly in i abstraktionernas värld. Försöker man ändå göra det fruktar jag att vänstern inte kommer att få något konkret gjort åt vare sig rasismen eller kvinnoförtrycket.
