KATMANDU Fredsförhandlingarna har kört fast. Situationen i landet är ”inget krig, ingen fred”, precis som en rubrik i den engelskspråkiga dagstidningen Nepali Times nyligen uttryckte det.
Och insatserna höjs i samband med att de båda sidorna försöker tvinga varandra till eftergifter. I söndags stängde maoisterna deras ”kontaktcenter” i huvudstaden Kathmandu. Enligt Bharat Dhungana, som var chef för kontoret, stängdes det på obestämd tid på grund av säkerhetsskäl.
Bara ett par dagar tidigare hade det maoistiska ledarskapet, inklusive huvudförhandlaren Baburam Bhattarai, lämnat huvudstaden – med okänd destination.
Maoisterna, som på senare tid visat sig öppet och allt mer börjat uppträda som ett vanligt politiskt parti, har nu åter lämnat offentligheten.
Och i staden känner många att konflikten håller på att trappas upp igen.
– Vi bara hoppas att fredprocessen startar snart igen. Våldet skadar landet, säger läraren Sriram Acharya oroligt.
Många anser dock att det knappast kommer att ske om inte regeringen kommer med några dramatiska eftergifter.
Den politiske analytikern Hari Bahadur Thapa, som följt maoisternas ” folkkrig” sedan det inleddes 1996, menar att gerillan genom att stänga sitt kontor vill kräva fram eftergifter.
Den välvilja mellan parterna som kunde skönjas efter förhandlingarna den 9 maj, då regeringen lovade att släppa fem maoistledare samt att dra in på arméns patrullerande i syfte att minska konfrontationer, har nu försvunnit.
Än så länge har inte regeringens löften genomförts fullt ut. Endast två av de fem ledarna har släppts, och armén har inte begränsat sitt patrullerande. När rebellerna inledde vad de kallar för folkkrig för sju år sedan var deras mål att störta monarkin och införa republik. De ville även se radikala förändringar av den sociala strukturen i landet, där stora delar av befolkningen är marginaliserade. Sedan 1996 har närmare 8 000 människor dödats i gerillakriget.
Men i januari i år undertecknades ett vapenstillestånd med landets regering och i april påbörjades fredsförhandlingar.
Samtidigt började gerillaledarna som tidigare hållit sig gömda i landets djungler att uppträda offentligt. Men med tiden har relationen åter förbittrats.
Regeringen har svårt att driva igenom löftet om att armén ska dra ned på sin aktivitet i gerillans närhet. Landets armé, som har stor makt, uttrycket genast efter beslutet sitt starka missnöje.
I början av juni tvingade landets kung Gyanendra premiärminister Lokendra Bahadur Chand att avgå. Istället installerade kungen Surya Bahadur Thapa att leda regeringen.
Med Chands avsked försvann även hans medarbetare i fredsprocessen, som lyckats bygga upp en relation med rebellerna.
Istället valde Thapa ett ny grupp förhandlare – som öppet sagt sig vara motståndare till de tidigare eftergifterna.
Enligt källor hos båda sidor har maoisterna krävt att tidigare löften skulle hållas, medan regering krävt omförhandlingar. Detta har bidragit till att processen kört fast.
Nyligen hotade maoisterna att helt dra sig ur förhandlingarna om inte regeringen klargjorde sin ståndpunkt. Enligt maoistledaren Ram Bahadur Thapa kommer krig att bryta ut om regeringen beslutar sig för att utlysa val istället för att förhandla fram en politisk lösning med gerillan.
Regeringens reaktion var att i ett öppet brev bjuda in maoisterna till en ny förhandling. Men inget av innehållet i brevet avslöjade regeringens ståndpunkt om de tidigare förhandlingsresultaten, och maoisterna har ännu inte svarat på inbjudan.
Regeringen meddelade i lördags att man kunde tänka sig att genomföra de tidigare besluten om gerillan svarar ja till inbjudan.
Men maoisternas tystnad har fortsatt. För nepaleserna återstår bara att hoppas att det inte betyder lugnet före stormen.
