DEBATTBOKEN debattboken
Barnens marknad
Berättelser från
den fria skolan
Karl Ågerup
Ordfront 2006
För många är skolan tillsammans med sjukvården, den absolut viktigaste valfrågan. Sverige har sedan ett drygt årtionde en av världens mest liberala lagstiftningar: i stort sett kan vem som helst starta en friskola var som helst, och inkassera skattepengar från staten. Kontrollen av vad som sker på skolorna är milt uttryckt bristfällig, skolledningar gör mycket för att tillmötesgå sina kunder.
Vill du av religiösa skäl att din flicka skall slippa gymnastik tillsammans med pojkar, kan du välja det. Vill du hitta en skola där darwinismen är en teori av flera, då kan du vända dig till Andreasgymnasiet, som undervisar om Intelligent Design. Vill du ha en lättare väg till höga betyg, välj en lämplig kurs utifrån det.
Karl Ågerups ingång till debatten är snarast liberal. Som arbetslös datorprogrammerare raggades han upp av rektorn för en friskola i Stockholms innerstad. Ungefär hälften av Barnens marknad utgörs av en dagbok från skolan, som drivs av en intill utbrändhet engagerad rektor, som kämpar för att få debet och kredit att gå ihop. Ågerup visar en skola där rektorn är driven och ambitiös, men tvingas vika sig för marknadsmekanismer, som snart genomsyrar hela tänkandet på skolan.
Eftersom det finns fler elevplatser än elever, handlar det om att rekrytera kunder/elever, att få maximal avkastning och att till varje pris behålla dem. Rektor deklarerar: ”Från och med nu handlar det om underhållning. Vi har inte råd att förlora fler elever”.
Lärarna pressas att godkänna stor frånvaro och dåliga resultat för att få upp betygsnittet. Eleverna mutas med resor för att stanna kvar och belönas med provision för att övertala kompisar att starta på skolan. Lärarna ser mellan fingrarna med mobbning för att inte stöta sig med elever. I konkurrensen om kunder lönar det sig att ställa sig på majoritetens sida. Rektor och lärare övertalar och tvingar elever att gå från samhällsprogram till medieprogrammet, som ger mer bidrag. Kanske är det ett extremt fall. Vem vet? Det ligger inte direkt i friskolornas intresse att göra en offentlig utvärdering. Själv har jag, från lärare jag känner hört om många liknande exempel.
Ågerups bok kartlägger också den politiska processen mot ett av världens mest liberala skolsystem och debatten kring det. Efter mer än ett decennium kan vi se lite oväntade effekter.
När skolmarknaden liberaliserades fruktade många att friskolor skulle bli elitskolor, men i kommuner där det nästan bara finns friskolor försvinner denna effekt.
Resultatet har istället blivit en tudelning av marknaden: snobbskolor för en del, slappskolor för andra.
Ågerup bemöter också den vanligaste invändningen mot kritiken, att andelen friskolor än så länge är liten (läsåret 2004-2005 gick 6,9 procent av landets grundskoleelever och 11,9 procent av landets gymnasieelever går så kallade fristående skolor).
Ågerups slutsatser är att enskilda friskolor inte behöver vara dåliga, men att systemet i sin helhet skapar stora problem. Konkurrensen tvingar kommunala skolor att uppföra sig likadant som de privata. Varje rektor måste bli entreprenör och kamrer: eleverna måste lockas och behållas. En förskjutning från pedagogiskt arbete till marknadsföring och rekrytering sker. Det yttersta misslyckandet på marknaden innebär samma sak som för en biltillverkare, nedlagd produktion.
Och när en skola läggs ned, får elever och lärare hitta en ny, medan skolentreprenören eller kommunen står med höga lokalkostnader. På ett sätt är det här Barnens marknad biter hårdast: för oavsett om man accepterar att privata företag gör vinst, eller tycker det verkar rimligt att Livets ord sköter grundutbildningen av framtida medborgare är marknadslogiken en destruktiv faktor både för privata skolor och kommunala.