Ambulanssjukvårdare vill åka till Thailand och hjälpa katastrofens offer men svenska myndigheter tackar nej, skrev Aftonbladet. Ivar Rönnbäck, överdirektör på Räddningsverket, menar att det funnits missförstånd kring Räddningsverkets uppdrag och befogenheter.
– Vi har ett uppdrag från regeringen, genom Försvarsdepartementet, att ha beredskap för insatser utomlands. Men vi har ingen personal eller några styrkor utan vi komponerar dem vid de enskilda tillfällena, utifrån de behov som finns. Vi har heller inga pengar för insatser utan måste söka finansiering vid de enskilda tillfällena. De vanligaste finansiärerna är SIDA och olika FN-organ.
Den aktuella insatsen i Sydostasien kommer att ha många olika finanisärer, säger Rönnbäck till Flamman.
– Det första som hände var att vi fick indikationer om något tidigt på söndag morgon. Det kom via FN.
– Det första vi fick begäran om från FN, var personal till Sri Lanka. Sedan kom en förfrågan från EU om att ställa expertkompetens till förfogande i Sri Lanka. Sri Lanka var i fokus hela söndagen.
– De behov vi kunde se var framför allt snabb hjälp att skicka iväg. Sedan har det där växt och växt, så nu har vi en rad olika saker på gång.
På tisdagen skickade Räddningsverket ett team till Phuket i Thailand. Det hör till Räddningsverkets uppifter att samordna de olika verksamheterna. Det är många olika svenska myndigheter som kopplas in vid olyckor. Det behövs logistik, kommunikationsexperter och information.
– Det vi åkte på i första skedet, var behovet av psyksocialt stöd, alltså krishjälp, till drabbade svenskar. De döda var i princip omedelbart döda. En livräddningsaktion vore otänkbar från Sverige, menar Rönnbäck. Det tar upp till tolv timmar att sammanställa en styrka och tolv timmar att flyga dit. Vid det laget finns det inga liv att rädda efter en sån här katastrof.
– Det finns missförstånd kring oss och vårt uppdrag. Det är givetvis upp till oss att förtydliga för allmänheten vilket ansvar och befogenheter vi har.
– Det uppfattas som att vi har en mycket tydligare roll än vi i själva verket har, när det gäller att göra saker på eget initiativ. Den rollen är begränsad. Vi måste alltid ha ett uppdrag och en finansiering innan vi kan göra något alls. Räddningsverket har heller ingen stående styrka eller några pengar för att dra iväg och göra en insats. Normalt är det regeringen som beslutar om våra uppdrag.
Ivar Rönnbäck kan förstå de arga reaktioner som kommit från de olycksdrabbade.
– Bilden var inte till en början att det var så många drabbade svenskar. Jag kan förstå frustrationen från folk på plats, som anser att de inte tillräckligt snabbt fått hjälp eller transport hem. Det är en normal reaktion. Men allt tyder på att sjukvården i Thailand är mycket bra. De skadade blev väl omhändertagna.
Rönnbäck understryker att katastrofen i Sydostasien är helt unik i sitt slag och till sin storlek. Det är väldigt många delar som måste samordnas.
– Det finns många myndigheter med olika ansvar. Rikspolisstyrelsen har ansvar för att identifiera de döda, Socialstyrelsen det medicinska ansvaret och att bedöma transportbehov och så vidare. Det som är unikt med oss i det här fallet är att vi har beredskap dels för egna insatser, dels för att stödja FN-systemet och samordna svenska insatser.
Han vill inte uttala sig i den omdiskuterade frågan om huruvida Sveriges beredskap och insatser varit tillräckliga.
– Den frågan kommer tids nog att utredas mycket noga. Just nu förs diskussioner om Ingvar Carlsson och Carl Bildt ska utreda Sveriges agerande. Räddningsverket kommer också att göra egen utvärdering av denna insats, naturligtvis.
– Vi har aldrig varit med om något liknande, säger Rönnbäck. Framför allt att många svenskar är drabbade långt bort från Sverige. Det är fullständigt unikt.
Men problemet är inte främst det faktum att katastrofen skedde i ett annat land och att insatserna måste samordnas och godkännas av en annan regering, menar han.
– Det geografiska avståndet är avgörande. Jag kan inte peka ut någon regering som är svårare än någon annan att arbeta med i katastrofer. Men om man ska rädda liv är avståndet otroligt betydelsefullt. Vid en sån här flodvåg, där folk slagits ihjäl eller druknat, finns inte mycket att göra. Det går inte att i efterhand leta fram folk, som till exempel vid jordbävning. Det som kan rädda liv i det här fallet hade varit ett bra varningssystem.
De svenskar som velat resa hem har nu nått Sverige och i skrivande stund har även de döda börjat tas hem. Men behoven i de drabbade områdena kommer att vara stora även lång tid framöver, menar Ivar Rönnbäck.
– Jag tror att de länder som kommer att drabbas långsiktigt är främst Indonesien, Sri Lanka och Indien. Vi har också sänt iväg folk till Aceh i Indonesien. Där har vi ett samarbete inom FN som håller på att etablera sig, tillsammans med Storbritannien, Norge, Danmark, och Finland. Vi tillsammans bildar ett team, varav de första redan är på plats och bygger upp basfunktioner för FN-personal som ska arbeta med humanitära insatser som mat och återuppbyggnad.
– De problem som kommer uppstå framöver är främst sjukdomar, såsom kolera. Behoven är konkreta, av mat naturligtvis och infrastruktur. Vi ser än så länge bara början av vårt engagemang. Troligen kommer vi att ha verksamhet i det drabbade området bortåt ett år.
Det blev en hektisk tid från annandag jul och framåt för Ivar Rönnbäck och hans kolleger på Räddningsverket.
– Till vardags är vi på Räddningsverket 20 personer. Från annandagen var väldigt många personer engagerade och arbetade i princip dygnet runt – inte bara vi i den ordinarie personalen.
