Av drygt 2 000 barn motionerar 20 procent inte alls. Det visar en undersökning gjord av Idrottshögskolan i Stockholm och dess professor i idrottspedagogik, Lars-Magnus Engström. Problemet beskriver han i korthet som följer. En allt större grupp barn deltar inte alls i föreningsstyrd idrott samtidigt som den så kallade spontanidrotten minskat drastiskt. Med spontanidrott menas ungefär att samlas på en gräsplätt och spela fotboll helt ”oorganiserat”. Det innebär att de allra flesta som inte deltar i idrottsföreningarnas verksamhet överhuvudtaget inte rör på sig.
Följden blir hälsoproblem med bland annat problem med fetma redan i tidig ålder.
De som inte idrottar har enligt undersökningen sämre betyg i idrottsämnet och ”sämre ekonomisk standard”. Flickorna har ofta invandrarbakgrund.
– För att bli medlem i en idrottsförening måste man börja i tidig ålder. Då måste man ha engagerade föräldrar som har bil och som kan skjutsa till träningar och tävlingar, säger Lars-Magnus Engström till Lärarnas Tidning.
I klartetxt: arbetarklassens barn tränar i allt mindre utsträckning. Förr var arbetarrörelsen mycket aktiv också i idrottsrörelsen, så är inte längre fallet.
I samband med individualiseringen av samhället och tv:n och datorspelens dominans i ungdomars fritidsysselsättning utgör detta ett hot mot de breda folklagrens hälsa. Idrotten har blivit en klassfråga.
I USA kan man tydligt se att fetma, som förr i världen ansågs vara ett överklassproblem nu framförallt är ett problem för arbetarklassen.
En del av skulden bär också föreningslivet alltför tidiga elitsatsning. Många som inte platsar i sina fotbolls- och ishockeylag blir bänkade redan i tioårsåldern, tröttnar och slutar.
Det har visat sig i undersökningar att det bland femtonåringar i Stockholm finns ett stort antal ungdomar som skulle vilja spela fotboll på motionsnivå men att ingen möjlighet för detta finns. I deras ålder finns bara elitlag och steget till att kämpa med ”gubbarna” i korpen är för stort, åldersmässigt och fysiskt.
Engströms förslag är bra. Mer idrott på schemat i skolan och ”öppna idrottshallar” på eftermiddagarna, där ungdomar får spontanidrotta under en vuxens insyn. Men det räcker inte.
Samtidigt måste det satsas mer pengar på föreningslivet, föras en rättvis ekonomisk politik som gör att fler föräldrar har råd att låta barn idrotta och ställas hårdare krav på klubbarna att inte slå ut någon.
Det måste alltid finnas plats för de som inte redan är duktiga i tidig ålder.
