I dagarna träffades världens elit för att hålla den årliga konferensen World Economic Forum (WEF) i den Schweiziska orten Davos. Ja, det var givetvis ett jättejippo med champagne, mingel och hela köret.
Under konferensen i år vädrades bland annat ämnen som ”demokratins kris trots högkonjuktur” och olika diskussioner hölls kring den årliga rapporten som hjälporganisationen Oxfam släppt om makt och ägande i världen. Rapporten som visade oss att 8 personer äger mer än halva världens befolkning tillsammans.
Det ligger ju något komiskt i att de allra mäktigaste i världen samlas på en alptopp i Schweiz för att diskutera demokratins kris och ojämlikhet. Men det säger oss också en del. Liberalismen står inte lika stadigt i vår värld längre. Den globala eliten måste tala om den ökade maktkoncentration som de själva orsakat och vad den fått för konsekvenser i världen. Inte för att finanskapitalet kommit till plötslig insikt kring ”oj, vad dåligt det är med globalisering på marknadsliberala grunder”. Nej, för att de är oroliga för demokratins kris och vad krisen kan få för konsekvenser för deras nuvarande maktposition i världen.
I början av 2000-talet fanns det en stark global rättviserörelse som var kritisk mot institutioner som World Economic Forum och globaliseringens fördelning av makt och resurser. I dag ser situationen annorlunda ut. Rasistiska partier växer i världen och de är kritiska mot globaliseringen utifrån helt andra grunder än vad den globala rättviserörelsen var. Rasisternas mål är auktoritär nationalism, den globala rättviserörelsen ville ha jämlikhet.
Det ligger ju något komiskt i att de allra mäktigaste i världen samlas på en alptopp i Schweiz för att diskutera demokratins kris och ojämlikhet.
Demagoger som Donald Trump har blivit fler och mer inflytelserika. Trump som påstått att han hatar ”davos-eliten” men som ändå åker till mötet för att göra utspel och hålla tal. Trump ville förmedla sin protektionistiska idé och hur ”bra” det går för USA. Men tar vi en titt på USA:s senaste budget ser vi tydligt att Trump mer än någon försämrat för arbetarklassen och sänkt skatten för de allra rikaste, han tillhör själv den globala eliten.
Om Trump är ena sidan av myntet så är Frankrikes president Emmanuel Macron den andra. Trump hetsar och gör diverse rasistiska och sexistiska uttalanden samtidigt som han bedriver en politik som enbart gynnar de rikaste i USA och stänger gränserna till landet. Macron håller en betydligt mer städad ton när han avreglerar arbetsrätten i Frankrike och för en inhuman flyktingpolitik. Båda dessa herrar måste kritiseras.
Vänstern måste vara tydlig i sin kritik mot den marknadsliberala globaliseringen, koncentrationen av kapital till ett fåtal i världen. Vi får aldrig lämna den arenan åt rasister eller clowner som låtsas vara emot det globala kapitalet fast de själva tillhör den konservativa överklasseliten. För en sak är säker: Den liberala och kapitalistiska världsordningen går igenom sin värsta kris på länge.
Att gå i försvar för den elit som sett till att världens rikedomar koncentrerats till ett fåtal händer är ingen bra idé. Nyliberalismen har orsakat sin egen kris och dessutom sopat banan för de rasistiska idéer vi ser i vår samtid. Den framtid vi går till mötes är en framtid som kräver något nytt. Det är vänstern som har idéerna och politiken för denna framtid. Vänstern består av folkrörelser, fackföreningar, antirasistiska och feministiska organisationer som håller ihop och vägrar ställa folk mot varandra. Det är sådana rörelser som bygger samhällen som utgår från flertalet och inte bara från några få.