AMSTERDAM I en av de första valanalyserna från NSS, publicerad i dagstidningen NRC Handelsblad anges nejröstarnas skäl till att rösta nej. Det första skälet är att Nederländerna betalar för mycket avgift till EU Pa andra plats kommer att Nederländerna får mindre att saga till om i det egna landet och på tredje att man förlorar makt till andra länder.
Det är troligt att denna folkomröstning, liksom den i Frankrike kommer att visa liknande resultat vad gäller inkomstskillnader. I Amsterdam är skillnaden mycket tydlig: i den valbeställda stadsdelen Oud Zuit, där många av stadens muséer och prestigevåningar ligger, röstade 52,66 procent ja. I det höghustäta Amsterdam Noord röstade 73,42 procent nej. Går man ned på vallokalsnivå är resultaten ännu tydligare.
Nej-sidan har utgjorts av partier från höger, kalvinistiska partier och vänsterpartiet SP. Men resultatet bör inte tolkas som ytterligheternas seger. En majoritet både av miljöpartiet Grön Links, socialdemokraternas (PvdA) väljare och av det liberala partiet VVD:s bas röstade nej. Wouters Bos från det socialdemokratiska PvdA fick på onsdagskvällen medge att han för en kampanj mot sina väljare och att han nu insett att partiet haft fel i frågan om konstitutionen.
I internationell media har högerpopulisten Geert Wilders fåt stort utrymme för nejsegern. Men Wilders försök att bli den nye Pim Forteuyn har inte fallit i god jord bland väljarna. I opinionsundersökningarna har han sjunkit från åtta till två platser i det 150 man stora andra kammaren. Dagstidningen Volkskrant beskriver högerpartiernas kampanjarbete som ”osynligt” och konstaterar att Wilders inte ”kunde göra någon skillnad” för valutslaget. Skälet är att Wilders ”saknar organisatorisk kraft – det är bara han själv”. List Pim Forteuyn har haft en ännu mindre roll i kampanjen. Partiet har inte återhämtat sig sedan mordet på Forteuyn och ligger mycket lågt i opinionsundersökningarna.
På högersidan har den mest framgångsrika kraften snarare varit ChristenUnie, med Andre Rouvöt, som vunnit debatt efter debatt med sin seriösa och sakliga stil. Man räknar med att de bidragit med 15 procent av väljarna på nejsidan.
Men det nederländska nejet vanns, liksom det franska framförallt från vänster. Dels via en liten kommitté, Grondwet Nee, som arbetat med enbart frivilliga.
– Vi var en mycket liten grupp från början, sager Eric Wesselius från kommitten, men det har vuxit med tiden. Wesselius säger att den avgörande kraften har varit det Socialistiska Partiet.
Det är faktiskt det enda partiet i det här landet som har en organisatorisk styrka idag.
Det är också en vanlig analys i nederländsk media. ”Sp kampanjens stora vinnare” skriver till exempel Volkskrant dagen efter omröstningen. Partiet är det enda som tydligt går framåt i partisympatiundersökningar efter denna kampanj.. Från nuvarande nio platser i andra kammaren till mellan 16 och 20, om det skulle vara val i dag.
”Jag hade stora problem med att hitta bra debattörer till jasidan”, förklarar en anonym kvinna på utrikesdepartementet för Volkskrant. ”Men SP hade alltid folk redo. Med en armé av erfarna aktivister delade de ut flygblad över hela landet.”
Men det är inte socialdemokraterna som förlorat mest sympatier, utan partierna i regeringen.
Samtidigt med kampanjen har alltså den nederländska befolkningen tagit ett steg åt vänster. Precis som i Frankrike, kommer mobiliseringen att förändra den politiska scenen. Förändringar inom kristdemokratiska CDA och socialdemokratiska PvdA är att förvänta.
Premiärminister Balkenende lovade i sitt tv-sända tal att han hade lyssnat noga och att han nästa vecka i Bryssel skall företräda befolkningens åsikt.Men det är inte säkert att detta försök att hålla sig kvar vid makten fungerar. Förtröndet för regeringen är rekordlågt.
– Denna regering kommer vara borta från makten inom ett år, säger Tiny Cox, Europaparlamentsledamot för SP. Då öppnar sig möjligheten för den första vänsterregeringen i landets historia.
