Kapittel 13: Energipolitikk
Norge er en energinasjon. Vi har stor vannkraftproduksjon. Vi har rikelig tilgang på olje og gass. Vi har mange bedrifter og arbeidsplasser knyttet til produksjon og foredling av norske energiressurser. Vi har store muligheter for å utvikle nye lønnsomme bedrifter basert på utnyttelse av norske energiressurser. Regjeringens visjon er at Norge skal være en miljøvennlig energinasjon og være verdensledende innenfor utviklingen av miljøvennlig energi .

Energiforsyning
Tilstrekkelig tilgang på energi er viktig både for folk flest i hverdagen, og for verdiskapning og arbeidsplasser. Samtidig vet vi at mange former for energiproduksjon medfører miljøproblemer.

Regjeringens energipolitikk bygger på at miljømålene vil bestemme produksjonsmulighetene, og at det er nødvendig å føre en aktiv politikk for å begrense veksten i energiforbruket.

Tiden for de nye store vannkraftutbygginger er over. Derfor må framtidas økte energibehov i større grad dekkes på andre måter. Vi skal ha en tryggere og bedre energiforsyning og Regjeringen vil arbeide for et sterkt offentlig eierskap i energisektoren. Produksjon og distribusjon av energi skal styres politisk og i størst mulig grad være offentlig eid. Liberalisering av energimarkedet og konsekvensene av dette gjør at det er behov for en helhetlig gjennomgang av energiloven.

Regjeringen vil:
sikre en bedre kraftbalanse ved både å øke tilgangen til kraft og redusere forbruksveksten gjennom energisparetiltak. Gjennom å satse på nye miljøvennlige energiformer, opprusting av vannkraft og miljøvennlig bruk av naturgass, vil vi øke tilgangen på energi.
at Norge skal bidra til større grad av internasjonalt samarbeid om utvikling av miljøvennlig teknologi, energisystem og satsing på ny fornybar energi.
foreta en evaluering av energiloven der blant annet lovens betydning for kraftbalansen, strømprisene og strukturen i kraftbransjen skal gjennomgås, med sikte på endringer som kan sikre bedre utnyttelse og bruk av eksisterende produksjon, samt ny kraftproduksjon.
sørge for et effektivt og sikkert overføringssystem for strøm for å redusere strømtap, og arbeide for et hovednett for overføring av elektrisk kraft med tilstrekkelig kapasitet i hele landet.
gjennomgå nettstrukturen for elektrisitet og regleverket for nettleie for å legge bedre til rette for strømsparing og forsyningssikkerhet. Nettleien for strøm skal utjevnes over hele landet. Dette kan enten skje ved en egen utjamningsordning eller ved at de statlige tilskudd som i dag finnes, trappes opp. Det skal foretas en gjennomgang av regelverket for nettleien herunder forholdet mellom faste og variable avgifter.

Ny fornybar energi
Vår kunnskap og kompetanse innenfor energisektoren må brukes til å utvikle teknologi og finne løsninger som reduserer utslippene av klimagasser. Norge har et stort potensiale for nye fornybare energikilder som vind, bioenergi, sol, bølge og tidevannskraft. Gjennom satsing på energieffektivisering og nye fornybare energikilder, kan Norge få et variert og miljøvennlig energisystem.

Regjeringen vil:
øke Enovas totalmål for energisparing og ny fornybar energi.
i større grad utnytte potensialet som ligger i opprusting av eksisterende vannkraftverk og i bygging av små- mini- og mikrokraftverk.
innføre et pliktig grønt sertifikatmarked for ny fornybar energi og mini- og mikrokraftverk. Dersom et grønt sertifikatmarked ikke lar seg gjennomføre som forutsatt, skal andre virkemidler vurderes.
at Enova i samarbeid med Innovasjon Norge og Norges Forskningsråd, skal utvikle en satsing på introduksjon av miljøvennlig teknologi og utstyr for teknologier som ikke er modne.
øke utbyggingen av miljøvennlig vindkraft og gjennom konsesjonssystemet sørge for en god regional og nasjonal koordinering av vindkraftutbyggingen.
øke den statlige innsatsen for utvikling og kommersialisering av hydrogen som energibærer.
sørge for at ny fornybar energi ikke konkurreres ut av markedet på grunn av gasskraftverk med CO2-fjerning.
innføre vrakpant på oljekjeler som byttes inn i kjeler basert på fornybar varme.

Vannbåren varme og ENØK
Norge har store varmeressurser. For å utnytte disse må varmebransjen gis bedre rammebetingelser. Å bruke andre former for energi til oppvarming bidrar til redusert bruk av strøm og mindre behov for å øke produksjonskapasiteten. Det er et mål for Regjeringen at folk i framtida ikke skal være ensidig avhengig av strøm til oppvarming. Den vesentligste barrieren for økt bruk av vannbåren varme, er mangel på infrastruktur for distribusjon av annet en el-varme i og utenfor bygg. Det er derfor av vesentlig betydning å få etablert fjernvarmeledninger og vannbårne varmesystemer i bygg.

Regjeringen vil:
legge til rette for økt bruk av vannbåren varme, og etablere gode finansieringsordninger for fjernvarme og bioenergi.
innføre krav om fleksible energisystemer i alle nye offentlige bygg og ved rehabilitering av offentlige bygg på over 500 kvm.
innføre en langsiktig tilskuddsordning til husholdningene for å stimulere til en omlegging til oppvarming basert på fornybar varme og til mer energieffektive alternativer i forhold til utstyr i boliger. Støtteordningen skal administreres av Enova.
øke Enovas bevilgning til bygging av infrastruktur for fjernvarme betydelig i perioden.
implementere EUs bygningsdirektiv i løpet av 2006. Det skal utarbeides nye byggforskrifter som gjør lavenergiboliger til standard. Det skal også innføres energikrav for eksisterende bygninger og renovering av bygninger.

Innenlands bruk av naturgass
Innenfor våre internasjonale klimaforpliktelser må en større del av naturgassen som utvinnes på norsk sokkel tas i bruk innenlands til industri-, energi- og transportformål. Regjeringens mål er at Norge skal bli verdensledende i miljøvennlig bruk av gass.

Produksjon av gasskraft må skje innenfor Kyoto-avtalens forpliktelser, og inngå i det internasjonale kvotesystemet som sikrer at de totale utslippene ikke øker.

Naturkraft har startet utbyggingen av gasskraftverket på Kårstø. Regjeringen vil sørge for at arbeidet med å etablere et fullskala anlegg for CO2-fjerning på Kårstø startes, og bidra økonomisk til dette. Målet er at fjerning av CO2 skal skje innen 2009, slik at det blir mulig å bruke denne som trykkstøtte for felt i Nordsjøen. Dersom det blir aktuelt å ta i bruk de gitte konsesjonene for gasskraftverk på Skogn og Kollsnes vil Regjeringen også bidra til CO2-fjerning ved disse.

Gjennom økonomiske virkemidler og satsing på ny teknologi vil vi sørge for at nye konsesjoner til gasskraft skal basere seg på CO2-fjerning. Norsk sokkel kan bli et deponeringssted for store mengder av CO2, og CO2 kan brukes for å få mer olje og gass ut av sokkelen.

Regjeringen vil:
at staten gjennom et statlig selskap deltar i finansieringen av infrastruktur for transport av naturgass, sammen med kommersielle aktører, og at det gjennom dette legges til rette for CO2-fjerning og transport.
at et statlig selskap får i ansvar å skape en verdikjede for transport og injeksjon av CO2. Staten skal bidra økonomisk til å realisere dette.
at konsesjonene som er gitt for gasskraft skal stå ved lag. Regjeringen vil samarbeide med utbyggerne av gasskraft om anlegg for CO2-fangst, og bidra økonomisk til at dette kan gjennomføres så snart som mulig.
at forskningen på miljøvennlig gasskraft økes og at innovasjonsselskapet Gassnova tilføres tilstrekkelige midler til dette formålet. Dette selskapet må også få ansvar for å utvikle petrokjemi og industriell utnyttelse av naturgassen.
øke kapasiteten for LNG-mottaksanlegg. Gjennom Enova bidra til en konvertering fra tyngre brensel til naturgass i industri, skipsfart og transport.
gjennomgå systemet for CO2-avgift for å hindre at bruk av gass til energiformål utkonkurrerer mer miljøvennlig alternativer.

Olje- og gassvirksomheten
Vi vil opprettholde verdiskapingen, sysselsettingen og kompetansen i petroleumsnæringen på et høyt nivå. Det må være lønnsomt å øke utvinningsgraden i eksisterende felt. En prioritet i petroleumsvirksomheten skal være å få mest mulig petroleum ut av hvert felt.

Petroleumsvirksomheten må ta utgangspunkt i at olje og gass er ikke-fornybare ressurser som må forvaltes i et langsiktig perspektiv.

Vi vil opprettholde leteaktiviteten etter olje og gass, og oljeindustrien må få tilgang til interessante letearealer. Petroleumsvirksomhet i Barentshavet og Norskehavet skal være verdens fremste i forhold til oljevernberedskap og miljøovervåking. Norge må delta i utviklingen av petroleumsvirksomheten i nord i samspill med Russland.

En offensiv nordområdestrategi vil gi Norge et bedre utgangspunkt for å engasjere Russland, USA og EU i et sterkere samarbeid om blant annet sjøsikkerhet og oljevernberedskap.

Regjeringen vil:
sikre stabil aktivitet i norsk olje- og gassvirksomhet. Vi skal være verdensledende på teknologi og miljø. Et mangfold av statlige og private – små og store – aktører er nødvendig for å oppnå dette.
at utvinningsgraden i feltene må økes gjennom økt forskning og også ved bruk av CO2-injeksjon.
trappe opp innsatsen for å redusere CO2-utslippene fra norsk sokkel, blant annet gjennom økt energieffektivitet, elektrifisering og CO2-deponering.
bidra til fortsatt internasjonalisering av oljeselskap og leverandørindustrien.
gjennom høye nasjonale miljøkrav og en aktiv nordområdestrategi, legge til rette for at norske selskaper får en plass i fremtidig petroleumsutvinning også på russisk side.
at det vedtatte mønsteret for drifts- og basestruktur i oljesektoren skal ligge fast og brukes aktivt i forbindelse med nye utbygginger på sokkelen.
at helse, miljø og sikkerhet innen oljeindustrien skal være verdensledende.
at virksomheten i Barentshavet skal baseres på mål om null-utslipp til sjø.
de miljøfaglige vurderingene som gjøres i forbindelse med konsesjonsrundene, skal innenfor Miljøinformasjonslovens rammer være offentlige for allmennheten. Dette gjelder også vurderingen av de enkelte blokkene som skal tildeles.
sluttføre den 19. konsesjonsrunde som forutsatt.
at det i Nordland VI ikke skal igangsettes petroleumsvirksomhet i perioden. Når den helhetlige forvaltningsplanen foreligger skal det for de øvrige havområdene utenfor Lofoten og nordover, inkludert Barentshavet avgjøres hvilke områder som skal åpnes, og hvilke områder det ikke skal foregå petroleumsaktivitet i. Dette skal bestemmes av Stortinget.
i forbindelse med forvaltningsplanen vurdere om det skal sendes søknad til IMO om at Barentshavet blir gitt status som PSSA-område.
det skal lages en egen utredning som ser på konsekvensene av global oppvarming for miljøet og naturressursene i Barentshavet.
Kapittel 14: Kulturpolitikk
Kunst, kultur, idrett og frivillighet gjør samfunnet rikere på opplevelser. Gjennom målrettede tiltak og en generell styrking av kunst-, kultur- og frivillighetsformål på statsbudsjettet, vil Regjeringen gjennomføre et løft for kulturen og for frivillig sektor. Grunnlaget for kultursatsingen er lagt gjennom Kulturløftets mål om at 1 prosent av statsbudsjettet skal gå til kulturformål innen 2014.
Kunst- og kulturpolitikk
Kulturpolitikkens viktigste oppgave er å legge til rette for et mangfold av ulike kulturtilbud og kunstneriske uttrykk. Et prioritert mål i kulturpolitikken er å sikre at alle får tilgang til kunst- og kulturopplevelser samt å sørge for at muligheten til å uttrykke seg gjennom kunst og kultur ikke skal være avhengig av geografi eller sosiale skillelinjer.

Regjeringen vil skape gode arbeidsvilkår for kunstnere og kulturarbeidere. Den kunstneriske friheten og mangfoldet må sikres. Det er viktig å sikre opphavsmenns og utøveres rettigheter på kulturfeltet.

De nasjonale og regionale kulturinstitusjonene er viktige kulturformidlere. Det er viktig at disse utvikles og fornyes for å tiltrekke seg publikum. Frie grupper på scenekunstfeltet må sikres mer forutsigbare rammevilkår.

Oppbygging og videreutvikling av regionale kompetansemiljøer på kulturfeltet vil øke mangfoldet og den sjangerovergripende nyskapingen i Norge. Samtidig vil de regionale miljøene skape nye arbeidsmuligheter for kunstnere i distriktene.

Gjennom Regjeringens styrking av økonomien i kommunesektoren vil det bli rom for høyere prioritering av kultur og frivillighet lokalt.

Kulturpolitikken må legge aktivt til rette for kulturbasert næringsutvikling. Kulturdepartementets bevilgninger til kulturformål vil ofte være det stabile grunnlaget kulturnæringene kan utvikles videre på.

Det offentlige har et spesielt ansvar for å ta vare på kulturområder som har verdier ut over en ren kommersiell appell. Markedet alene er ikke tilstrekkelig for å sikre kvalitet, nyskaping og mangfold innen kulturlivet.

Det er avgjørende at handlefriheten i kulturpolitikken, og dermed muligheten til å bygge opp under vårt eget språk og kulturuttrykk, ikke begrenses av internasjonale handelsavtaler.

Kulturarven er en uerstattelig kilde til innsikt, identitet og opplevelse. Vi forvalter vår kulturarv på vegne av kommende generasjoner og derfor er det vårt ansvar at den ikke forringes.

Regjeringen vil:
realisere Kulturløftet gjennom en opptrapping av kultursatsingen til 1 pst av statsbudsjettet innen 2014.
innføre en enkel, generell kulturlov som gir uttrykk for det offentliges ansvar på kulturfeltet.
følge opp den vedtatte opptrappingsplanen for arkiv-, bibliotek og museum og starte arbeidet med en plan for sikring og bevaring av museumssamlingene.
videreutvikle den kulturelle skolesekken til barn og ungdom. Utvide spillerommet for barns egenaktivitet og for lokal og regional medvirkning.
at alle barn skal ha et tilbud om plass i kulturskolen til en rimelig pris.
bedre Sametingets mulighet til å drive en aktiv kulturpolitikk.
synliggjøre det flerkulturelle perspektivet på alle felter i kulturlivet og bidra til å skape bedre møteplasser mellom majoritets- og minoritetskulturer.
utrede muligheten for et kulturkort som kan gi ungdom og studenter gratis inngang eller redusert pris ved kulturarrangementer.
legge fram en kunstnermelding som også omfatter kunstnernes levekår.
utrede mulighetene for å etablere en kulturbåt for hele kysten.
forbedre regelverk og støtteordninger for utbedring og bygging av lokale kulturbygg.
gjennomføre en omfattende satsing på norsk musikk.
styrke dansekunsten blant annet gjennom en egen tilskuddsordning for dans.
satse mer på utsmykning av offentlige bygninger.
fullføre arbeidet med en ny og strengere lovgivning mot pengespill.
begrense kommersialiseringen av offentlige rom.
fullføre arbeidet med å forby svarte børssalg av billetter til idretts- og kulturopplevelser.

Språk, litteratur og media
Norge er et lite språkområde, og det norske språket er under konstant press. Det er behov for en offensiv språkpolitikk, slik at norsk forblir det foretrukne språk i alle deler av norsk samfunnsliv. Skriftkulturen er bærebjelken i norsk samfunns- og kulturliv. Regjeringen vil peke på det verdifulle mangfoldet som ligger i det å ha to norske skriftkulturer. Nynorsk og bokmål er formelt likestilt, men reelt har nynorsk likevel vanskeligere vilkår. Det er derfor særlig viktig å sikre nynorsken gode utviklingsmuligheter.

Det er nødvendig med en målrettet utvikling av litteraturpolitikken som sikrer nyskaping, mangfold og geografisk spredning innenfor både fag- og skjønnlitteratur.

Pressefrihet og godt fungerende medier er en forutsetning for ytringsfrihet, rettssikkerhet og et levende demokrati. Vi vil derfor motarbeide ensretting, og stimulere til mangfold, kvalitet og norsk eierskap. Det er viktig å opprettholde allmennkringkastere i radio og fjernsyn med klare programforpliktelser overfor brede og smale grupper.

Regjeringen vil føre en aktiv politikk for å styrke folkebibliotekene over hele landet.

Regjeringen vil:
opprettholde innkjøpsordningen for skjønnlitteratur og gjøre innkjøpsordningen for faglitteratur permanent.
evaluere alle sider av den nye bokbransjeavtalen, blant annet for å sikre mangfold og tilgjengelighet av bøker.
hegne om gratisprinsippet i bibliotekene og arbeide for at alle innbyggerne skal ha tilgang til gode og framtidsrettede bibliotektjenester.
føre en offensiv film- og kinopolitikk, blant annet ved økt satsing på norsk film.
bidra til å opprettholde mangfoldet i avisutgivelser, både i verdiforankring, geografi og innhold. Pressestøtten skal økes.
føre en politikk for å motvirke en for sterk eier- og maktkonsentrasjon i mediene. Loven om eierskap i mediene vil bli endret i tråd med dette.
stimulere til økt bruk av nynorsk i media, og bidra til finansiering av et nettbasert nynorsk leksikon. Offentlige nettsteder skal overholde målloven.
beholde NRK som lisensfinansiert, reklamefri allmennkringkaster og videreføre NRKs rolle som formidler av kultur, språk og nasjonal identitet. NRKs distriktskontor skal gis gode utviklingsmuligheter.
at all teknologisk utvikling innen media og IKT må bygge på universell utforming.
En ny og helhetlig frivillighetspolitikk
Gjennom frivillig arbeid aktiviseres folk til meningsfylt og samfunnsnyttig virksomhet. Frivillige organisasjoner yter betydelige økonomiske bidrag til samfunnet gjennom tjenesteproduksjon og omfattende ulønnet innsats. Tegn i tiden tyder på at frivillig virksomhet er i endring. Allmenne moderniseringsprosesser og en generell individualisering i samfunnet setter frivillig sektor under press. For å sikre rekruttering av aktive og tillitsvalgte, er det nødvendig å redusere det administrative arbeidet i organisasjonene og frigjøre mer tid til aktivitet.

Regjeringen vil:
formelt gi frivillig virksomhet status som egen sektor gjennom etablering av et frivillighetsregister. Dette vil åpne for et enklere regelverk når det gjelder skatt, merverdiavgift og arbeidsgiveravgift.
utrede muligheten for en varig ordning for momskompensasjon for frivillige organisasjoner.
respektere organisasjonenes egenart ved å redusere bruken av prosjektmidler. En større andel av tilskuddmidlene skal tildeles i form av frie midler.
stimulere til økt aktivitet gjennom å øke grunnstøtten til barne- og ungdomsorganisasjoner og vurdere kriteriene for tilskudd.
tilpasse regelverk og tilskuddsordninger til dagens organisasjonsstruktur for å inkludere nye organisasjoner, organisasjonsformer og ad hoc engasjement.
videreutvikle frivillighetssentralene.
foreta en gjennomgang av tildelingen av Frifond-midler og sikre at de frivillige organisasjonene får sin rettmessige andel av de økte tippemidlene. Økning i overskuddet fra Norsk Tipping skal komme kultur og frivillig sektor til gode som reell økning.
øke voksenopplæringsmidlene som er av stor betydning for arbeidet i frivillige organisasjoner.

Idrett og friluftsliv
Idretten representerer viktige verdier og er landets største folkelige bevegelse. En hovedutfordring i den statlige idrettspolitikken er i dag å stimulere til økt aktivitet, både innen topp- og breddeidrett. Fri tilgang til natur og bedre tilrettelegging for fysisk aktivitet er viktig for å gi folk mulighet til rekreasjon og til å ta vare på sin egen helse.

Regjeringen vil:
bedre tilgangen til idrettsanlegg i nærmiljøet som stimulerer til egenaktivitet, for eksempel ballbinger, flerbrukshaller- og anlegg.
øke den relative andelen spillemidler som går til aktivitet, både gjennom idrettens organisasjoner og lokale aktivitetsmidler som tilføres direkte til i idrettslagene.
intensivere antidopingarbeidet, også utenfor den organiserte idretten.
videreutvikle idrettens storbyprosjekt.

Kapittel 15: Likestilling
Regjeringen vil bekjempe all diskriminering. Alle skal ha krav på å få de samme muligheter til å utvikle seg, utnytte sine evner og leve sine liv, uavhengig av kjønn, sosial bakgrunn, religion, seksuell orientering, funksjonshemming eller etnisk tilhørighet.
Urfolk og nasjonale minoriteter
Til grunn for samepolitikken ligger at staten Norge opprinnelig er etablert på territoriet til to folk, samer og nordmenn, og at begge folkene har den samme rett og det samme krav på å kunne utvikle sin kultur og sitt språk.

Vi vil føre en samepolitikk som skal tjene den samiske befolkningen slik at samisk språk, kultur og samfunnsliv skal ha en sikker framtid i Norge. Kulturlivet er en viktig
kraft for å styrke identiteten, samtidig som det bidrar til levende lokalsamfunn.

Sametinget må ha reell innflytelse på områder som er viktig for det samiske samfunn. Vi vil forbedre muligheten for opplæring i samisk for alle aldersgrupper.

Jøder, kvener, rom, romani og skogfinner har status som nasjonale minoriteter. Vi vil sikre minoritetenes grunnlag for egen kultur.

Regjeringen vil:
at Sametinget skal ha reell innflytelse på utforming av jordbruks-, reindrifts- og fiskeripolitikken, og på forvaltningen av avgjørende ressurser for samisk samfunnsliv.
sette i verk et verdiskapningsprogram for næringskombinasjoner i samiske strøk.
utarbeide en egen stortingsmelding om samisk kultur, og bedre rammebetingelsene for samiske kunstnere og kulturutøvere og bidra til internasjonal profilering av samisk kultur.
satse på samisk reiselivsutvikling som skal sikre og styrke næringslivet i samiske områder.
at tospråklige kommuner får dekket sine merutgifter.
arbeide for at samisk høyskole utvikles til en nordisk samisk vitenskapelig høyskole.
bidra til at barn og unge i den nasjonale minoriteten rom får reell mulighet til utdanning.

Likestilling mellom kjønnene
Vi vil føre en politikk som gir kvinner og menn like muligheter og reell likestilling. Selv om norske kvinner og menn formelt sett har de samme rettigheter, er det langt igjen før vi har skapt reelt like muligheter. Vi vil forskjellsbehandle kjønn når det er nødvendig for å skape full likestilling. Vi vil arbeide for likestilling gjennom endringer av lover og i organisering av arbeids- og samfunnsliv, men også gjennom debatt, informasjon og holdningsskapende arbeid.

Arbeidet for likestilling må skje både i arbeidslivet og i hjemmet. I arbeidslivet vil vi sikre lik lønn for arbeid av lik verdi, og arbeide for at både kvinner og menn slipper til i alle stillingstyper. I hjemmet er det et mål å bidra til en jevnere ansvars- og arbeidsfordeling.

Regjeringen vil:
arbeide for å sikre flere kvinner i lederstillinger både i staten og i næringslivet.
at det i bedriftsstyrer i børsnoterte selskaper og store selskaper og i offentlige styrer og utvalg skal være minst 40 prosent av begge kjønn.
ha et styrket vern for gravide arbeidstakere.
at det igangsettes et landsomfattende program for forskning på kvinnehelse.
kvinne – og kjønnsforskingsprogrammet videreføres ut over 2007.
Inkorporere FNs kvinnekonvensjon i Menneskerettsloven.

Personer med nedsatt funksjonsevne
Regjeringen vil legge prinsippet om samfunnsmessig likestilling og universell utforming tilgrunn i sitt arbeid. Dette må sikres nasjonal lovgivning og tjenester, en lov mot diskriminering av funksjonshemmede og forpliktende tidsplan for tilgjengelighet. Mennesker som lever med funksjonshemning og kronisk sykdom må sikres en livskvalitet på linje med den øvrige befolkningen. Regjeringen vil gjennomføre brukermedvirkning som prinsipp.

Regjeringen vil:
innføre en antidiskrimineringslov for funksjonshemmede som sikrer mennesker med funksjonshemning og kronisk sykdom likestilling og vern mot diskriminering.
utarbeide handlingsplan for tilgjengelighet til transport, bygg, informasjon og andre viktige samfunnsområder.
foreta forbedringer i ordningen med brukerstyrt personlig assistanse.
legge til rette for gjennomføring universell utforming ved offentlige anskaffelser og utbyggingskontrakter.
arbeide for at mennesker med nedsatt funksjonsevne får reell adgang til barnehager, skoler og høyere utdanningsinstitusjoner.
arbeide for at barn med funksjonshemning og kronisk sykdom får et godt og tverrfaglig habiliteringstilbud.
gjennomgå den vedtatte handlingsplanen for familier med barn med funksjonshemming, og sikre nødvendig avlastning og bistand til familier med barn med store funksjonshemminger.
at tilgangen til idrettsanlegg og aktiviteter tilrettelagt for funksjonshemmede skal øke.
utarbeide konkrete og målretta tiltak for å følge opp kritikken fra FNs barnekomité, når det gjelder tjenester til barn med nedsatt funksjonsevne.
gjennomgå og forbedre ordningen med tilrettelagt transport (TT-ordningen).
oppfylle målet om utflytting av unge funksjonshemmede fra eldreinstitusjon.
styrke ordningen med omsorgslønn.

Homofiles rettigheter
Vi vil sikre homofiles og lesbiskes rettigheter, støtte homofile og lesbiske i å leve åpent og aktivt motarbeide diskriminering.

Regjeringen vil:
sørge for at organisasjoner som arbeider for homofiles rettigheter har økonomiske rammevilkår som setter de i stand til å gjøre et godt arbeid.
aktivt følge opp stortingsmeldingen om homofiles levekår.
gå inn for endringer i ekteskapsloven som åpner for ekteskap mellom to av samme kjønn, med samme rettigheter som ekteskap mellom to av motsatt kjønn. Senterpartiets representanter i Regjering og Storting stilles fritt i dette spørsmålet.

Kapittel 15: Kriminalpolitikk
Regjeringen vil ha en aktiv helhetlig kriminalitetsbekjempelse. Å sørge for trygghet i samfunnet er et velferdsspørsmål og et stort offentlig ansvar. Målet er å forbygge bedre, oppklare mer, reagere raskere og rehabilitere bedre, derfor må vi ha en målrettet og balansert satsing på politiet, på domstolene og på kriminalomsorgen. Vi vil foreta en gjennomgang av utdannings- og bemanningssituasjonen i hele justissektoren.

Forebygging
Med gode velferdstilbud for alle kan kriminalitet forbygges og mange av startblokkene for en kriminell løpebane fjernes. Når over 60 prosent av voldskriminaliteten begås i alkoholrus, er det viktig å fastholde en restriktiv ruspolitikk. Gode tilbud i psykiatri, helse og omsorg og en aktiv arbeidsmarkedspolitikk er viktig for helhetlig kriminalitetsbekjempelse. Det er viktig at forebyggende velferdstiltak, gode lokalsamfunn og fritids- og aktivitetstilbud for unge blir ivaretatt også som et ledd i arbeidet mot kriminalitet.

Regjeringen vil:
at politiet skal være effektivt, profesjonelt og serviceinnstilt i sitt forhold til publikum, og skal ha tid og ressurser til forbyggende arbeid. Det forebyggende arbeidet i politiet må få økt status.
videreutvikle samarbeidet mellom ulike etater om kriminalitetsforebyggende tiltak (Samordning av lokale tiltak) og vurdere innføring av Politiråd i kommunene.
endre Plan- og bygningsloven slik at kommunene forpliktes til å ta kriminalitetsforebyggende hensyn i sin planlegging.
sørge for gode rutiner for varsling av barnevernet og vurdere hvordan ordningen med barnevernskonsulenter kan spres til flere politistasjoner.
opprettholde en restriktiv ruspolitikk.
fremme opplæringstiltak med sikte på konfliktløsning og ikke-voldelig atferd som kan forebygge kriminalitet.

Politiet
Vi vil ha et nært og sterkt politi med lensmannskontorer over hele landet. Vi vil gjøre etaten mer synlig og effektiv blant annet ved å gjennomgå muligheten for samlokalisering med offentlige servicekontorer der dette er hensiktsmessig. Vi vil øke bemanningen av sivilt ansatte og politifaglig utdannet personell.

Regjeringen vil:
styrke mannskapssiden i norsk politi slik at politireformens intensjoner oppfylles.
bedre vaktsamarbeidet slik at responstiden for publikum reduseres.
sørge for investeringer til utstyr og kjøretøy.
ha et fortsatt ubevæpnet politi med mulighet for effektiv fremskutt lagring av våpen.
at politiet skal gis mulighet til økt bruk av DNA som bevis når dette er hensiktsmessig. Vi ønsker sentral finansiering av DNA-analyser, og vil utvide DNA-registeret. Dette må følges opp med en videre debatt om politimetoder, kompetanseutvikling og utstyr. Det er viktig å ivareta sentrale rettssikkerhetsprinsipper og personvernhensyn.
Vurdere å innføre frister for behandling av straffesaker, deriblant uttak av tiltale.
intensivere innsatsen mot økonomisk kriminalitet og styrke det etterforsknings- og forvaltningsmessige arbeidet for å avdekke svart økonomi, deriblant hvitvasking. Kompetanse hos lokale politimyndigheter, og samarbeidet med skattemyndigheter, trygdeetat og sosialmyndigheter skal prioriteres. Økokrim skal settes bedre i stand til å avdekke og straffeforfølge aktører som har økonomiske ressurser til å skjule sin kriminalitet.
gå imot privatisering av myndighetenes strengeste tvangsutøvelse og ikke konkurranseutsette politi- og fengselsvesen. Vi vil videreutvikle ordningen med arrestforvarere og gjennomgå ordningen med fangetransport for å frigjøre ressurser for politiet. Vi vil avvikle forsøksordningen med privat fangetransport.
gjennomgå lovverket med sikte på en klarere regulering av private vaktselskaper.

Administratör

Medan staten drar sig tillbaka på allt fler områden tävlar makthavarna i peppiga självhjälpstips. Det enda som är värre är deras faktiska politik.

Var så säker – någonstans i Stockholm, förmodligen på Östermalm, samlas emellanåt ett diskret sällskap som lämnar mobilerna vid entrén för att sedan slå sig ner och ömsom bedrövat, ömsom generat, processa regeringsarbetet och statsrådens senaste sköna utspel. En slags terapisession över, inbillar jag mig, några centiliter fin konjak.

Medlemmarna torde vara den senaste, eller rentav den sista, generationen moderatpolitiker som visste att utöva det regeringspolitiska hantverket. Carl Bildt är självskriven. Gunnar Hökmark, som för några år sedan i vad som framstod som en mild förtvivlan försökte förmå högern att släppa upptagenheten med ”svenska värderingar”, är också given.

I en läsvärd och vacker text, tyvärr inför blinda ögon, slog han fast att ”I Sverige råder […] inte någon annan värdering än lagen och lagen säger att vi får ha en mångfald av värderingar utan att någon säger oss vad som är svenskt och inte svenskt.”

Förmodligen ingår numera även Mikael Odenberg, militär till yrket och tidigare försvarsminister, som protesterade inför beslutet att avslå samtliga vindkraftsparker i Östersjön av påstådda säkerhetsskäl (”Det är ett energipolitiskt haveri och försvarspolitiskt betyder det ingenting”). Han fick en bildlig örfil tillbaka av Ebba Busch, som i allt väsentligt kallade Odenberg för en fredsskadad girigbuk.

Hon är bara ett av många statsråd som verkar djupt förvirrade kring sin roll. Spontant tycks de uppfatta sig som super-influerare eller livsstilscoacher med extraordinära befogenheter. Både statsministern och näringsministern kände sig manade att hålla jultal till folket. Att den förstnämndas jultal säljs in som ”traditionsenligt” är att tänja på begreppet; först ut verkar Fredrik Reinfeldt ha varit.

Kristerssons budskap kan ni räkna ut: det är ”allvarstider”, omvärlden är otrygg och vi bör sluta oss samman kring Sverige. Men både han och Busch uppmanade oss att tänka på dem som har det svårt och ensamt under julen, och rentav göra en insats för dem. Det är en bra påminnelse, men förmodligen mer effektiv om den kommer från ens mamma eller Benjamin Ingrosso än från energiministern.

Spontant tycks ministrarna uppfatta sig som super-influerare eller livsstilscoacher med extraordinära befogenheter.

Mest övertygad om sin roll som livstilscoach är förstås ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, med sina återkommande förmaningar och preventiva utskällningar av medborgarna via sociala medier. ”Personligt ansvar” tycks vara ministerns svar på det mesta. Samtidigt svarar han undvikande och grinigt på journalisters frågor om sådant som faktiskt ligger inom regeringens ansvar, som bristen på skyddsrum, vilken snarast förvärrats under Bohlins ministertid.

Socialminister Jakob Forssmed har ett jämnare humör och uttrycker sig faktiskt helt begripligt. Men även han vänder sig till medborgarna med råd och rekommendationer. Visserligen är Forssmeds engagemang för begränsning av ungarnas skärmtid utan tvekan genuint – han skulle kvala in som peppig föräldrastödjare i vilket kommunalt projekt som helst.

Men det är också malplacerat. En socialminister behöver leverera propositioner och tuffa förhandlingar med mediejättar och teknikbolag, inte föräldrastöd. Ett följdriktigt nästa steg skulle kunna vara att Forssmed tipsar unga om tandhygien, när regeringen nu i år avskaffar den avgiftsfria tandvården för unga.

Influerarrollen faller sig kanske inte fullt lika naturlig för finansminister Elisabeth Svantesson, men övning ger färdighet. Och nog har Svantesson övat. Tillfrågad om de höga livsmedelspriserna tipsade hon oss hjälpsamt om att jämföra och handla där det är billigast. Tillfrågad om bankernas övervinster relation till de svenska hushållens bolånebörda var svaret lika givet; att pruta med banken.

Läs mer

Ledare • 04 januari, 2023

Laila Vianden: Regeringen är inkompetent – tack och lov

I själva verket har Svantesson en alldeles utmärkt styrspak för att skapa en sundare bankmarknad. Regeringen skulle kunna ge uppdrag till det statliga bolåneinstitutet SBAB att utveckla vanliga banktjänster (lönekonton och annat) och sänka avkastningskraven. Då skulle den statliga banken kunna lägga sig högst avseende sparräntor och lägst avseende låneräntor. Men finansministern gör motsatsen, och har nyligen börjat lufta idén att sälja SBAB.

Alla ministrarna är rätt usla livsstilscoacher, men Svantesson är genomfalsk. ”Bunkra med Bohlin” och ”Flossa med Forssmed” kan förmodligen få några visningar på Tiktok. För ”Spara med Svantesson” blir det svårare.

Cecilia Verdinelli

Skribent och läkare.

Vissa har haft förhoppningar om att ”Amerika först”-doktrinen ska leda till ett mer fredsorienterat USA. Men som utfallen om Grönland visar har bara måltavlorna förändrats.

Donald Trump och Maga-rörelsen (”Make America great again”) beskrivs ibland som isolationistiska. ”USA håller återigen på att få en isolationist till statschef”, skriver historikern Leos Müller i Svenska Dagbladet (18/12), en synpunkt som återfinns i allt från New York Times till Foreign Affairs.

Det är dock en missuppfattning. En isolationistisk geopolitik syftar till att begränsa engagemanget med alla länder. En bättre beskrivning av Maga-rörelsens geopolitik är att den är fokuserad på västra hemisfären, eller ”amerikanistisk”.

Medan den i USA etablerade internationalistiska geopolitiken strävar efter att upprätthålla en internationell ordning som i USA:s säkerhetsintresse, ser den amerikanistiska synen de två oceanerna som separerar Amerika från andra potentiellt fientliga makter som barriärer. Den amerikanistiska synen var den rådande (med vissa undantag) fram till andra världskriget och formulerades mest kraftfullt under Monroe-doktrinen.

Huvudfokus för denna geopolitiska doktrin är att etablera stark politisk, ekonomisk och säkerhetsmässig kontroll över de flesta länder i västra hemisfären, särskilt de som ligger nära USA. Idén är att om USA kan upprätthålla ett starkt försvar bortom det amerikanska fastlandets gränser och förhindra att någon stormakt får fotfäste i Amerika, särskilt i Nord- och Centralamerika, behöver USA inte slösa resurser på att upprätthålla en geopolitisk närvaro utanför landets gränser i Eurasien.

För att göra ett tillbakadragande från internationella åtaganden möjligt, vilket Trump och Maga vill, blir en amerikanistisk geopolitik nödvändig.

Enligt en internationalistisk geopolitisk doktrin främjas USA:s säkerhet om de aktivt motverkar att andra länder blir regionala hegemoner och dominerar sin del av världen, som USA gör. Om Sovjetunionen hade kunnat dominera Europa fram till Atlanten, hade resurserna som de lade på att försvara sina gränser kunnat användas till att projicera makt annorstädes. Därför försvarade USA Europa, och av samma skäl har landet byggt upp ett nätverk av allianser och baser i Asien för att hålla Kina på plats.

Om USA drar sig tillbaka från Asien och Europa finns det inget som hindrar Kina från att bli en regional hegemon. Men en sådan hegemon kan inte hota USA:s säkerhetsintressen enligt en amerikanistisk geopolitisk doktrin, så länge USA styr västra hemisfären med järnhand. Hans omtalade ”fredsplan” för Ukraina innebär i princip att Ryssland ska slutföra sin annektering snabbt, så att USA får lugn och ro.

Den amerikanistiska geopolitiken förklarar den aggressiva tonen från Trump-staben mot ”ovänliga” regeringar i Amerika, inklusive Nicaragua, Kuba och Venezuela. Jag förväntar mig att administrationen kommer att genomföra en ”maximalt tryck”-kampanj (maximum pressure) i stil med sanktionerna mot Iran, eventuellt i kombination med regimskifte mot dessa länder. Det är i detta ljus vi bör se de senaste kommentarerna från Trump om Kanada och Grönland, som kan spela en viktig roll i ett försvar långt utanför USA:s gränser (ett perimeterförsvar) i Atlanten.

Att som professor Jan Hallenberg avfärda Donald Trumps hot som orealistiska fantasier är därför inte rimligt (Expressen, 7/1). Den amerikanistiska geopolitiska doktrinen är sannolikt djupt förankrad i Maga-rörelsen och bland Trumps utnämningar. Att doktrinen är inspirerad av 1800-talets geopolitik innebär inte att den inte är allvarligt menad, utan snarare är den allt mer inflytelserik bland USA:s utrikespolitiska etablissemang.

Det är dags för USA-experter och liberala ledarskribenter att ta av sig sina rosafärgade glasögon och ta Trump på orden innan det är försent.

Karim Jebari

Filosof och forskare vid Institutet för framtidsstudier.

Den tadzjikiska regeringen har hittat en udda metod för att särskilja sig från sin storebror Uzbekistan – myter om rasrenhet.

Mitt på Doostitorget i Tadzjikistans huvudstad Dusjanbe, står Ismail Samani med en gyllene spira i handen. Oavsett väder finns där alltid gatufotografer som erbjuder sig att porträttera en mellan de två flankerande lejonen. Om de hukar sig kan de rentav få med bågen som ramar in statyn, inklusive kronan ovanpå.

Sovjetunionens kollaps och det efterföljande inbördeskriget (1992–96) lämnade 100 000–150 000 döda och 1,2 miljoner fördrivna av en befolkning på sex miljoner. Efteråt valde regeringen Samani som symbol för att ena det splittrade landet.

Som ättling till den persiska Samaniddynastin regerade han vid 900-talets början över ett stort imperium, i dag kallat den ”första tadzjikiska staten”. Riket omfattade Afghanistan, stora delar av det moderna Tadzjikistan, Uzbekistan, Kirgizistan och Turkmenistan, samt delar av Pakistan och Iran. Landets valuta bär hans namn och hans ansikte pryder dess hundralappar.

Tadzjikistan är den fattigaste av Centralasiens fem före detta sovjetrepubliker, och den enda där persiska talas. Landet uppnådde självständighet utan stöd från lokala eliter eller en stark folkrörelse, och den nya nationen präglades av stora etniska och regionala skillnader. Uppgiften att hitta något som förenar var alltså svår. Därför har landet vänt sig till den iranska kulturen för att hävda sin identitet, särskilt gentemot grannen Uzbekistan.

Under de senaste 30 åren har många av huvudstadens stora genomfartsleder döpts om efter stora persiska författare. Några av dessa bidrog till bildandet av en tadzjikisk identitet under sovjettiden, särskilt Sadriddin Ayni (1878–1954) som sammanställde en ordbok som hjälpte till att standardisera modern skriven tadzjikiska. En annan som lyftes in i den nationella berättelsen efter självständigheten är Rudaki (858–940/41), som ses som den persiska poesins fader. Han står staty i Dusjanbe-parken, där högtalare spelar patriotiska sånger blandat med pompösa uppläsningar av hans verser.

Men Tadzjikistans president Emomali Rahmon, som styrt landet sedan 1992, söker också efter inspiration ännu längre tillbaka. Han återvänder ofta till en myt som framställer tadzjikerna som ättlingar till ”arierna”. För västerlänningar leder strategin tankarna till de rasrena förfäder som nazisterna uppfann för att hävda den vita europeiska ”rasens” överlägsenhet.

Den nazistiska ideologin grundades på de rasistiska teorier som blomstrade i Europa från mitten av 1800-talet, och som i sin tur inspirerades av legitim vetenskaplig forskning om de indoeuropeiska språkens ursprung. Lingvisten Jean Sellier påpekar att ”steget är kort från idén om ett indoeuropeiskt språk, till den om ett förfädersspråk som en gång talades av ’indoeuropéer’, och vidare därifrån till att kalla detta folk för en ’ras’ som var erövrare och därför ’överlägsna’.” Detta resonemang fick till exempel den franska diplomaten Arthur de Gobineau (1816–82) att beskriva den vita ”rasen” som ariane, från sanskrits arya (”ädel”), då ansett som det levande språk som var närmast besläktat med urindoeuropeiskan.

Den tadzjikiska regeringen vill gärna undvika denna osmakliga association. Den anser att det ariska folkets existens är bevisad, och att nazisternas historieförfalskning inte bör hindra tadzjikerna från att göra anspråk på dem som förfäder. På dessa grunder föreslog den 2005 att hakkorset skulle antas som nationellt emblem, vilket upprörde såväl västvärlden som tadzjikiska veteranföreningar, med tanke på dess nazistiska kopplingar. Även om planen så småningom lades ned, protesterade regeringen mot påtryckningarna och försöker fortfarande återställa arismens rykte.

Referenser till arismen finns överallt i Tadzjikistan. Dusjanbe har bland annat hotell, en bank och en stiftelse vars namn inkluderar oriyo (”arisk”) eller Ariana, ett namn som används av några antika grekiska och romerska författare för ariernas land. Rahmon har i åratal främjat idén att tadzjikerna är direkta ättlingar och legitima arvtagare till ariska stammar. Han har till och med hävdat att ordet tadzjik är synonymt med ariskt, vilket ska betyda ”generös” och ”ädel”, ett påstående som också förs fram i historieböcker och på museer.

Även om tadzjikisk arism inte härstammar från nazismen så är den besläktad med rasistiska idéer.

Under sina 30 år vid makten har Rahmon skrivit – eller lagt sitt namn till – ett 20-tal böcker, varav den mest populära är Tadzjikerna i historiens spegel. Den första volymen, som publicerades på tadzjikiska 1999, har undertiteln Från arierna till samaniderna, och har översatts till flera andra språk. I landet gör man bäst i att beskriva verket som en lysande syntes av vetenskaplig forskning. Vissa tadzjikiska universitet håller till och med lästävlingar med utdrag från böckerna.

Även om tadzjikisk ”arism” inte härstammar från nazismen så är den besläktad med rasistiska idéer från 1800- och 1900-talen, särskilt deras ryska versioner. Under tsarerna gjorde den ariska myten det möjligt för Ryssland att framställa sin erövring av Centralasien som ett återförenande av en bredare europeisk civilisation med sin ariska vagga. Samma idé ingår i den tadzjikiska regeringens vision i dag, som ekar av europeiska stereotyper där nomadiska, barbariska turkiska folkslag ställs mot urbana, civiliserade perser.

Arismen låter tadzjikerna framställa sig själva som den ädla och rena inhemska ”ras” som föregick de barbariska invasionerna. Den bortgångna Rahim Masov, tidigare chef för det Historiska institutet i Dusjanbe, skrev att uzbekerna är ”helt olika [tadzjikerna] när det gäller fysiskt utseende och rasmässigt ursprung. […] Arierna var långa och ljushåriga, med blå ögon, medan turkar har breda ansikten med små ögon, tillplattade näsor och litet skägg och ett allmänt mongoloitt utseende.”

Genom att spela det ariska kortet gör Tadzjikistan anspråk på en privilegierad koppling till Ryssland och Europa, samtidigt som det spelar på en känsla av överlägsenhet gentemot den folkrikare och mäktigare grannen Uzbekistan. Det är ingen överraskning att Masov var medlem i den internationella eurasiska rörelsen, grundad av den högerextrema ryska ideologen Aleksandr Dugin, känd som ”Putins hjärna”. Masov, som stod Rahmon nära, förespråkade integration mellan tadzjiker och ryssar som två ”ariska” folk.

Tadzjikistans identitetspolitik är också en rest från sovjettiden. Det var bolsjevikerna som drog landets moderna gränser för att bryta med den tsaristiska historien, och samtidigt svara på de nationalistiska krav som växte fram under Oktoberrevolutionen. Därför skapade de nya republiker för folk som var en majoritet, men också självständiga regioner inom dem med kulturella rättigheter för vissa minoriteter.

Tadzjikistan var från början en självständig republik inom den större sovjetrepubliken Uzbekistan. Men 1929 fick de persisktalande tadzjikerna sin egen republik och skildes från de turkspråkiga uzbekerna, även om de vid tillfället inte såg sig som distinkta etniska grupper. Städerna Buchara och Samarkand, där det tadzjikiska språket och kulturen växte fram, tillföll Uzbekistan.

Saluhall. I Dusjanbes stora basar säljs mängder av frukt och kryddor. Foto: Yan Yan/XINHUA/TT.

Även politiska faktorer bidrog till separationen. Persisktalande medlemmar av Uzbekistans kommunistiska parti hotade att bilda en allians av turkiska folk mot Moskva, och partiledningen svarade med att skapa en motvikt i form av en tadzjikisk republik, som skulle styras av en ny persisktalande gren av kommunistpartiet.

I dagens Dusjanbe existerar de båda folken och språken sida vid sida. Även om tadzjikiskan dominerar så talas uzbekiska i affärer, tebutiker, taxibilar och bakom scenen på operahuset. Länderna är fortfarande tvåspråkiga: minst elva procent av Tadzjikistans befolkning är etniska uzbeker, och många etniska tadzjiker talar uzbekiska flytande, särskilt i landets västra delar. Enligt ett kontroversiellt talesätt som tillskrivs Uzbekistans första president Islam Karimov (1991–2016) är ”tadzjiker och uzbeker ett folk som talar två språk”.

Sedan självständigheten har rivaliteten ökat, och historiker på båda sidor om gränsen anklagar varandra för att manipulera det förflutna. Den tadzjikiska regeringen hävdar ensamrätt över både den ariska härkomsten och den förknippade zoroastrianismen, en i praktiken utdöd förislamisk religion. Uzbekistan bestrider dessa påståenden. I september 2023 irriterade sig tadzjikerna på Uzbekistans firande av 2 700-årsjubileet av Avesta, zoroastrianismens heliga texter, under UNESCO:s översyn – precis som Tadzjikistans firande av ”Den ariska civilisationens år” 2006 hade kränkt uzbekerna.

Liksom under sovjettiden är det tadzjikiska språket nationsbyggandets kärna. Rahmon insisterar på att det skiljer sig från persiska, och bygger vidare på arbeten av lokala forskare som beskriver tadzjikerna som ”det sista folket att tala ett levande ariskt språk”. Den betoning han lägger på språkets uråldriga rötter bortser samtidigt från dess många yttre influenser. Medan det bevarar former som har försvunnit från andra iranska språk, innehåller det också många uzbekiska uttryck, och inflytandet från ryska kan ses i andra lån, inklusive införandet av det kyrilliska alfabetet år 1940.

Arismen låter tadzjikerna framställa sig själva som den ädla och rena inhemska ”ras” som föregick de barbariska invasionerna.

Under de senaste åren har tadzjikiskan genomgått en rad reformer. Enligt en lag från 2020 måste nyfödda barn få namn med en traditionellt tadzjikisk ändelse, snarare än en rysk. 2007 tog Rahmon bort det ryska suffixet -ov från sitt eget efternamn. För att få tadzjikiskan att verka renare har man infört arkaismer och ord som påminner om eller lånats från persiskan. De syns i allt från officiella dokument till restaurangmenyer, i tidningar och var som helst där lagen har något att säga till om. Det finns en växande klyfta mellan dialekter som talas av vanliga människor och detta reglerade ”officiella” språk. Många människor i Tadzjikistan har problem med att läsa administrativa blanketter, även de som talar landets tre mest använda språk – tadzjikiska, uzbekiska och ryska.

Även om Tadzjikistan har lånat mycket från Irans idéer om sitt folks ariska ursprung, är Rahmon ovillig att se sitt land helt absorberas av den islamiska republikens inflytandesfär. Historikern Stéphane Dudoignon beskriver Tadzjikistans relationer med Iran som ”nyfikna och kontextuella”, vilket speglar både en kulturell likhet och en politisk rivalitet. Även om Iran är shiamuslimskt så stödjer landet Tadzjikistans främsta politiska opposition, Islamiska renässanspartiet, som likt majoriteten av befolkningen är sunnimuslimskt. Partiet kämpade mot Rahmon under det blodiga inbördeskriget på 1990-talet, som ledde till tiotusentals döda.

Bergsäkra. I regionen Pamir, som utgör nästan hälften av Tadzjikistans landmassa, bor ett folk som kallar sig ännu mer ariska än arierna själva. Foto: Daniel Kreher/Imagebroker/TT.

Detta trauma har fått den tadzjikiska regeringen att hantera islam varsamt. Även om Rahmon utmålar sig som en god muslim – han har till och med genomfört vallfärden hajj till Mecka – kan symboler som skägg eller hijab leda till problem med den tadzjikiska polisen. Sedan Islamiska renässanspartiet terrorstämplades 2015 har regeringen använt kampen mot radikal islam som förevändning för att bli allt mer auktoritär. Islamiska statens terrorattacker utförs visserligen ofta av tadzjiker, men de rekryteras främst utomlands, och de flesta av dem som åtalats för extremism i landet var ännu inte radikaliserade. De senaste två åren har dock antalet arresteringar av regeringskritiker och det brutala förtrycket av demonstranter i den autonoma bergsregionen Pamir ökat till rekordnivåer.

Förutom att bekämpa radikal islam försöker den tadzjikiska regeringen återuppliva traditionella festivaler, som den ömsom beskriver som ariska, ömsom som zoroastriska. I oktober, i Ferdowsiparken i Dusjanbe, uppträdde traditionella musiker och dansare inför en liten publik. Det skedde under höstfestivalen Mehrgon, tadzjikiska för persiskans Mehregan, som hedrar guden Mithra. I januari var det Sadas tur, tadzjikiska för Sadeh, eldens högtid. Folk verkade ha roligt, men publiken var skral. En förbipasserande sade till mig diskret: ”Vissa kanske firar dessa högtider, men de är inte riktiga muslimer.”

Majoriteten av tadzjikerna är likgiltiga för dessa kulturevenemang och tillhörande historiska käbbel. Även om zoroastrianism har satt sin prägel på islam och sederna här, betraktar praktiserande muslimer hedrandet av Zarathustra och firandet av dess uråldriga högtider som konstgjort eller rentav kätterskt.

Rahmon beskriver inte längre Zarathustra som den första tadzjikiska profeten, vars avtryck på jorden inte har utplånats av tidernas damm eller otaliga blodiga krig. I stället har han successivt sekulariserats och reducerats till förebild. Även om det är omöjligt att återuppliva den förislamiska religionen, hoppas regeringen kunna tämja islam i landet genom att göra den mer ”nationell” och därför mindre sårbar för yttre shia- eller sunni-influenser.

Sedan Islamiska renässanspartiet terrorstämplades 2015 har regeringen använt kampen mot radikal islam som förevändning för att bli allt mer auktoritär.

Talibanernas återkomst till makten i Afghanistan har gjort den kulturella tvekampen med Uzbekistan mindre prioriterad och har uppmuntrat till ett närmande till Iran. Närvaron av ett 20-tal andra väpnade grupper i Afghanistan, inklusive de tadzjikiska islamisterna Jamaat Ansarullah, är ett allvarligt bekymmer för Tadzjikistans regering. Afghanistan fungerar också som en bas för attacker i regionen från Khorasan-grenen av Islamiska staten. Tadzjiker var inblandade i attackerna som dödade minst 90 i Kerman, i sydöstra Iran, den 3 januari i fjol och 145 vid konserthuset Crocus City Hall i Moskvas södra förorter den 22 mars samma år.

Eftersom relationerna med Iran har tinat tycks den tadzjikiska regeringen mindre ovillig att förknippas med den persiska världen. Men det enträgna åberopandet av den ariska myten är ett problem i fråga om Gorno-Badachsjan. Denna bergiga autonoma region utgör nästan hälften av Tadzjikistans mark, men är hem för endast tre procent av befolkningen, som huvudsakligen bor i dalarna nära gränsen till Afghanistan. De har en tvetydig ställning: på grund av sin kultur och religion (ismailisk shiaislam) accepteras de inte fullt ut som tadzjiker, men deras historiska rötter gör att de behandlas som en viktig del av tadzjikernas nationsbyggande. Själva är de kluvna: vissa betraktar sig som den distinkta etniska gruppen pamirer, andra kallar sig bergstadzjiker.

Under sovjettiden grodde en rivalitet mellan Gorno-Badachsjan och Dusjanbe, då den autonoma regionen åtnjöt fördelar jämfört med resten av landet, särskilt inom utbildning. Moskva ville nämligen göra den avlägsna södra regionen till ett skyltfönster för kommunismens framgångar. Misstänksamheten förvandlades till fiendskap under inbördeskriget, när Gorno-Badachsjan spelade en ledande roll i motståndet mot Rahmon. Trots fredsavtalet 1997 ses både pamirerna och Islamiska renässanspartiet som potentiella hot mot regeringen.

Ironiskt nog är pamirerna mest angelägna av alla om att härstamma från arierna, för att på så sätt skilja ut sig från majoriteten, och påpekar gärna att de har både ljusare hud och ögon. Ibland hävdar de sig också härstamma från Alexander den stores mannar, som passerade genom regionen på 300-talet före Kristus, och vars fysiska egenskaper ansågs ha bevarats bäst i de svåråtkomliga bergen.

Läs mer

Kazakstans president Qaym-Zjomart Toqayev och Rysslands president Vladimir Putin skakar hand med diplomater i den kazakiska staden Astana. Foto: Pavel Bednyakov/AP.

Utrikes • 08 december, 2023

En postsovjetisk krutdurk

Pamirerna kallar sig ”mer ariska än arierna”. Olyckligt nog för Rahmon är myter mångsidiga ting. Visst kan han göra anspråk på dem – men han kan aldrig kräva ensamrätt.

Artikeln är tidigare i Le Monde diplomatique. Översättning: Leonidas Aretakis.

Judith Robert

Journalist.

En ny rapport från Acta Publica visar att den danska ledningen ogillade uppmärksamheten efter SD-ledarens bröllop.

I början av hösten deltog en lokal ledare för mc-gänget Comanches, kända för sin inblandning i grov brottslighet, på SD-ledaren Jimmie Åkessons bröllop. Mannen deltog på festen tillsammans med sin fru, och Åkesson uppgav inledningsvis att han var omedveten om kopplingen och inte kände mannen mer än ytligt.

Uppföljande granskningar visade att mannen bjudits in av Jimmie Åkesson vid ett flertal tillfällen, bland annat till hans årliga så kallade glitterfest. Åkessons samröre med mannen möttes av hård kritik både inom och utanför partiet, och krisen beskrevs av Expressens ledarskribent Linda Jerneck som Åkessons värsta någonsin.

Läs mer

En medlem i danska Comanches vid Rådhusplatsen i Köpenhamn. Foto: Emil Nicolai Helms/Scanpix.

Inrikes/Nyheter • 08 oktober, 2024

Åkessons bröllopsgäst delaktig i globalt gängnätverk

Nu rapporterar researchföretaget Acta Publica att mannen sparkats som ledare från Comanches South End. Beslutet ska ha tagits av det internationella mc-gängets ledning i Danmark, i samråd med Sverige. Anledningen bakom beslutet är den mediala uppmärksamhet som följde på bröllopsbesöket, som inte föll ledningen i smaken.

Flamman har tidigare rapporterat om hur Comanches styrs med järnhand av ”världspresidenten” Nadim Khan.

– Han är den som drar i trådarna och som har det sista ordet, sade den danska journalisten Dan Bjerregaard till Flamman i höstas.

Acta Publica rapporterar att Comanches ledarskikt valt att ”frysa” avdelningen South End, där bröllopsgästen var ordförande, vilket i praktiken innebär att den hamnat under lokalavdelningen i Göteborg. Detta ska dock inte bero på bröllopet, utan på interna konflikter.

Läs mer

I Danmark strider de om gatuknark – i Sverige minglar de med politikereliten. Foto: Emil Nicolai Helms/Scanpix/TT.

Utrikes • 27 november, 2024

I Comanches hjulspår

Rapporten konstaterar att den svenska avdelningen av Comanches inte dragit på sig några anmärkningsvärda domar under slutet av 2024. Samtidigt uppger källor till företaget att gänget ägnar sig åt utpressning för att driva in icke-existerande skulder, med fokus på svagare personer. De uppger också att krafter inom Comanches vill ge sig in på större narkotikahantering.

De dominerande mc-gängen i Sverige är dock alltjämt Hells Angels och Bandidos, där de förstnämnda är något större men de sistnämnda är mer brottsaktiva.

I Hells Angels fall skriver Acta Publica att de ligger lågt när det gäller att bli indragna i konflikter och undviker uppseendeväckande brottslighet – men samtidigt har stora vapenarsenaler gömda, redo att användas om det blir ”nödvändigt”.

Jacob Lundberg

Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).

Giron Sámi Teáhter på att bli Sveriges första samiska nationalscen. Samtidigt smyger sig gruvans ”deformationszon” allt närmare knuten i takt med att hela staden flyttas, och jakten på rymligare lokaler kan med kort varsel bli en flykt på det statliga gruvbolagets villkor.

– Jag och min son tittade på Stalker, Tarkovskijs gamla film, och han sade ”det är Tjernobyl”. Jag svarade ”nej, det är Kiruna!”, skrattar Tomas Bokstad, rådgivare på Giron Sámi Teáhter (Kirunas samiska teater).

– Det är svårt att förstå om man inte varit här. Det är en ung stad, 130 år gammal kanske, men vars hela historia rycks upp. Det nya kan bli bra, men det tar nog ett tag innan man känner att det är en stad som har vuxit in i sig själv.

Sedan 2017 har hans uppdrag tillsammans med teaterchefen Åsa Simma varit att ge teatern status som nationalscen, med särskilt statligt stöd och ansvar för att förvalta och föra vidare kulturen och konstformen.

– För att få acceptans för den här idén, både i det samiska och svenska systemet, var vi tvungna att visa vad det skulle kunna innebära. På tre år gick vi från en välfungerande men liten samisk teater till att hålla på med kulturpolitik och egna utbildningar, berättar han.

Just nu huserar teatern i en ombyggd gymnastiksal: ett envåningshus i trä, med black box (modern, helsvart ”scenstudio”) och en liten klassisk scen. Nationalscensdrömmen har gett teatern växtvärk, och i höstas skickade man in en skrivelse till kommunen om behovet av mer yta för att kunna förverkliga planerna.

– Gör vi en större produktion får vi äta på kontoret, då finns det inte plats i köket. Vi har diskuterat detta med Kiruna kommun i två år, samtidigt som deformationslinjen kryper allt närmare. Nu är den 15 meter bort.

Han syftar på den gräns för Kirunas bebyggelse som varje höst avgörs av det statliga gruvbolaget LKAB. Samtidigt som man letar nya lokaler hägrar nämligen en mer överhängande flytt: den av hela staden. Ibland görs planerna om på kort varsel, ifall byggnader inte bedöms ligga säkert.

– Majoriteten som styr Kiruna nu är genuint intresserade av oss, man tar sin tid och diskuterar på allvar. Det är trots det otroligt svårt att planera i Kiruna, så fort det handlar om byggnader och lokaler är det ett bök utan dess like, säger Tomas Bokstad.

Kommunens kulturchef Markus Forsberg är hoppfull om att Kirunas utnämning till europeisk kulturhuvudstad 2029 ska sätta kulturlivet högre på agendan de närmaste åren, även om musklerna i gruvindustrins intressen är svåra att mäta sig med.

– Det är en spännande stad att verka i, och enormt starka krafter som rör sig. Generellt är framförhållningen ganska god, men ibland måste saker ske snabbare än vi tänkt oss. Ett exempel där det uppstod sprickbildningar snabbare än prognosen är Bolagsskolan.

När centimeterstora sprickor upptäcktes vid en besiktning av Bolagsskolan 2021 tvingades Kulturskolan och flera andra föreningar till en rask flytt ur de tidigare grundskolelokalerna. Kommunalrådet Gunnar Selberg (C) menade då att LKAB borde tagit större ansvar, och stått för notan snarare än skattebetalarna.

Inför kulturhuvudstadsåret 2029 ska kommunen för första gången ta fram en gemensam kulturplan, och man kommer även utreda de samiska kulturbehoven i staden under det kommande året. Giron Sámi Teáhters chef Åsa Simma har sedan början suttit med i ansökningsgruppen. Markus Forsberg – liksom riksorganisationerna Svensk Scenkonst och Länsteatrarna – är positiva till idén om nationalscensstatus.

Läs mer

Kiruna vann över Uppsala. Från presskonferensen i Filmhuset under fredagen. Foto: Liz Fällman.

Inrikes/Kultur • 06 december, 2024

Kritik mot valet av Kiruna: ”Gardiner på ruttet hus”

– De har stora ambitioner, och det tycker vi är jätteroligt. Vår kontakt under våren har handlat mycket om utökade lokaler, men vi har inte hittat något som riktigt matchat deras önskemål.

För Tomas Bokstad ligger kulturhuvudstadsåret lite för långt fram i tiden för att garantera något. Även möteshuset Samegården är en av flera samiska institutioner som nu ligger precis intill deformationszonen, och planerna ändras så ofta och med så kort varsel att ingen riktigt sitter säkert.

– Det är möjligt att det blir en nyetablering i nya Kiruna av samiska verksamheter, och hur långt det kan gå vet vi inte. Någonting vi diskuterar internt inom det samiska är om man skulle kunna ha ett enda hus för teatern, Samegården, Sameföreningen och flera lokala konstnärer, men det är en lång väg dit. En dröm, kanske.

Flamman har sökt LKAB.

Liz Fällman

Reporter på Flamman.

Efter att en 55-årig kvinna attackerats oprovocerat med kniv i Borås i helgen greps en 15-åring. Flamman har tagit del av material med tydlig högerextrem koppling – och enligt Expo bör vi överväga att tala om terrorism.

”Detta är ett korståg. En reconquista”, skriver en anonym användare i en kanal på chattjänsten Discord.

Som profilbild syns logotypen för en högerextrem rysk-ortodox organisation, och i biografin står det ”accelerera hatet”. Användarnamnet avslutas med två sigrunor – symbolen för Hitlers ökända SS-trupper.

Senare laddar samma användare upp en egeninspelad film i gruppchatten, där gärningsmannen visar upp en kniv. I en tumultartad del av videon går han till angrepp mot en person på en mörk och snöig gata. I fönstren i bakgrunden lyser elektriska julljusstakar av klassiskt svenskt snitt.

Läs mer

Till vänster: Boråsmannen efter bilattacken. Till höger: Polisuppbåd vid Palestinademonstration i Borås helgen efter. Foto: Privat / Adam Ihse/TT.

Inrikes/Nyheter • 22 augusti, 2024

Efter bilattacken i Borås – 68-åringen misstänks för hatbrott

Strax efter att videon filmats kommer nyheten om att en 55-årig kvinna på hundpromenad i Borås stuckits i ryggen med ett vasst föremål av en okänd gärningsman. Senare samma kväll grips en 15-årig pojke för dådet. Filmer från dådet läggs därefter upp på X av en användare kopplad till gruppen 764, skriver SVT.

– Ett populärt ord inom forskningen i dag är så kallad salladsbarextremism. Hypotesen där är att ideologi är inte så viktigt, utan att gärningsmännen egentligen bara vill utöva våld och plockar från lite vad de vill, säger Morgan Finnsiö, utredare på Expo.

– Det finns en högerextrem kärna där hela tiden, och extremhögern har under hela 1900-talet varit en sallad med alla möjliga ingredienser.

Flamman har tagit del av flera filmer från attacken, såväl som flera bilder av samma kniv som förekommer i videon från dådet. Det längsta materialet visar hur gärningsmannen går runt i området, för att sedan hugger kvinnan och därefter fly till fots. I en hopklippt video från dådet hörs personer gillande kommentera det som sker.

– Han knivhögg henne, säger en av de anonyma rösterna på brittisk engelska, medan en annan brister ut i jubel.

Miljön kring 764 och den relaterade gruppen No lives matter (NLM) har tidigare kopplats till två knivdåd i Hässelby i Stockholm under sommaren. Det ena mot en kvinna i 50-årsåldern och det andra mot en 80-årig man. Enligt utredningen filmade förövaren – även han en pojke i 15-årsåldern – sina gärningar i syfte att få ”makt och respekt” i gruppchatter på nätet.

Läs mer

En docka utanför Hagley Park i Christchurch efter terrordådet mot stadens moské i mars 2019. Foto: Adobe Stock.

Nyheter • 25 september, 2024

Inga liv räknas

Hannah Pollack Sarnecki, forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut, har följt utvecklingen av 764, No lives matter och ideologiskt besläktade grupper. Dels den framväxande miljön i Sverige, men framför allt i USA och Europa.

– De här handlar om flera olika nätverk som inspireras av varandra via digitala miljöer och sociala medier. Det här är en sådan miljö.

Hon menar att värvningen av ungdomar sker i förhållandevis öppen dager.

– Nätverken finns på etablerade plattformar som Discord, Roblox, Minecraft och Telegram, men även till exempel Instagram. Det rör sig inte om obskyra hörn av nätet, utan äger rum på de dominerande plattformarna.

Förutom filmer från dådet har Flamman även tagit del av skärmdumpar och bildmaterial från Discordservern. I en bild syns kniven tillsammans med en bok av den fascistiska 1900-talsfilosofen Julius Evola. Boken, med titeln The mystery of the grail, avhandlar myten om den heliga graalen och hur den använts genom historien – av bland annat Tempelriddarna under korstågen.

En 80-åring med rullator ska inte vara rädd för att bli knivhuggen på gatan.

– Det här är en form av subversiv extremism med terroristiska förtecken, där man dessutom säger att man vill ge sig på de mest sårbara, säger Morgan Finnsiö, utredare på Expo.

Hannah Pollack Sarnecki ser en tydlig koppling till utländska grupper.

– Det finns helt klart ideologiska inslag i det vi sett hittills som tycks vara kopplat till händelserna i den svenska kontexten, men det är för tidigt att säga hur det kommer att utvecklas och hur politiskt motiverat det är.

– Men om vi tittar på våldsdåd i andra länder som begåtts av exempelvis anhängare till Order of Nine Angles och andra liknande neonazistiska och accelerationistiska nätverk med ockulta inslag som de här nyare nätverken tycks vara inspirerade av, så är de ofta politiskt motiverade.

Den 55-åriga kvinnan fördes efter attacken till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, och polisen beskriver hennes hälsoläge som stabilt. Morgan Finnsiö menar att polisen nu måste ta attackerna på allvar, innan fler drabbas.

– Myndigheterna har ett ansvar för att skydda folk, och det bör tas på största allvar. En 80-åring med rullator ska inte vara rädd för att bli knivhuggen på gatan.

Flamman har sökt Stina Frenning på polisens enhet för grova brott i Borås.

Jacob Lundberg

Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).

Det stormar om Storbritannien i sociala medier igen.

I centrum står en 10 år gammal rapport från nordliga Rotherham som avslöjade grova våldsbrott. Den visade att 1 400 minderåriga i staden – vissa så unga som 11 år gamla – mellan 2007 och 2013 rövats bort, misshandlats och blivit sexuellt utnyttjade. Vissa barn dränktes i bensin och hotades att bli uppeldade om de berättade, medan andra tvingades bevittna våldtäkterna.

De flesta förövare hade sydasiatisk bakgrund och de flesta barnen var vita, och de lokala myndigheterna anklagades för att ignorera (de ofta kvinnliga) socialarbetarnas varningar, av rädsla för att behöva tala om ”obekväma sanningar”. Rapporten väckte starka reaktioner, och kommunalrådet Roger Stone tvingades att avgå samt blev utesluten från Labour.

Skandalen är givetvis enorm, och såren lär sitta kvar länge. Men nu används händelsen av extremhögern med Elon Musk i spetsen för att anklaga Keir Starmer för att ha ”mörkat” dåden i sin dåvarande roll som riksåklagare (2008–2013), trots att det var under hans styre som de första rättsfallen mot sådana våldtäktsgäng lyftes. Problemen tystades snarare ned på lokalnivå, och först med den oberoende externa utredningen kom allt fram i ljuset.

Nu kan man tycka att sådana här lögner och provokationer borde ignoreras. Men då glömmer man att X fortfarande är den främsta plattformen för politisk mobilisering i västvärlden, som nu används för att påverka val – även i Europa.

Elon Musk har precis förklarat att Alternativ för Tyskland är landets ”enda räddning”, och lovat intervjua deras partiledare Alice Weidel på X inför det extrainsatta valet den 23 februari. Han har också skrivit att Keir Starmer borde fängslas och frågat sina följare om USA ”borde befria det brittiska folket från tyranniet”. Snart lär han börja lägga sig i svensk politik, utan tvekan på Jimmie Åkessons sida – som i sin tur kan erbjuda hjälp mot IF Metalls Tesla-strejk som skapat laddkaos bland fjällturister i Malung.

Så nu är frågan hur vi ska förhålla oss till att världens rikaste man, och den blivande amerikanska presidentens högra hand, använder sin makt och rena lögner för att stödja Europas högerextrema rörelser. Ett tydligare exempel på antidemokratisk desinformation är svårt att finna, och jag har svårt att se den principiella skillnaden mot Russia Today – som dessutom delar Elon Musks syn på Ukraina.

Inte minst som Putins chefsideolog Aleksandr Dugin själv är aktiv i Elon Musks strider på X. Den 5 januari var han generös nog att skiva ut strategin: ”Första steget: Tyskland – Alternativ för Tyskland snabbt till makten. Storbritannien – ned med Starmer, fram med Farage. Meloni – låt henne stanna (hennes ideologiska grunder är kompatibla med högerwoke). [Ja, han skrev faktiskt så.] Macron – ut, Le Pen in. Resten är av liten betydelse. Det är enkelt. Bara berätta för dem – dags att dra.”

Därför är Norges premiärminister Jonas Gahr Støre alltför mild när han kallar utvecklingen ”oroande”, men äntligen har den politiska mitten vaknat till liv. Erik Helmerson frågar rentav i Dagens Nyheter: ”Ursäkta och förlåt, men får vi tala om fascism nu?”

Det får vi uppenbarligen. Frågan är däremot om liberalerna är beredda till de tuffa åtgärder som krävs. Dels behöver vi ta itu med den stigande ojämlikheten, då rikedom snabbare än någonsin kan växlas in till politisk makt via de sociala medier som ständigt surrar i våra fickor. De måste i sin tur regleras betydligt hårdare, så att ägaren inte kan styra över innehållet – och de som inte lyssnar behöver möta lagens makt, som när X tillfälligt stängdes ned i Brasilien.

Det är alltså dags att visa vad som är viktigast – den privata äganderätten eller demokratin. Jag anar tyvärr vad svaret blir.

Leonidas Aretakis

Chefredaktör på Flamman.

Efter ett extrainsatt årsmöte har danska Enhetslistan beslutat att göra det lättare att utesluta medlemmar som inte följer partilinjen, särskilt i Palestinafrågan. Men ännu har ingen uteslutits – samtidigt vägrar direkt berörda medlemmar att avgå.

Lördagen den 14 december samlades socialister från hela Danmark i en idrottshall i Köpenhamn till ett extrainsatt årsmöte för vänsterpartiet Enhetslistan. Anledningen var en motion om att göra det lättare att utesluta medlemmar som inte följer partilinjen. Motionen antogs med två tredjedelars majoritet. Det är första gången sedan partiets grundande 1989 som reglerna ändrats.

Konkret har frågan aktualiserats av protestgruppen Röd vänster, som vid samma möte också stämplades som en ”partiskadlig fraktion”.

I ett inlägg på Facebook skrev partiledaren Pelle Dragsted att Enhetslistan ”står vid ett vägskäl”, och förklarar varför han anser att åtgärden är nödvändig:

”Under en längre period har enskilda medlemmar och en organisation som kallar sig Röd vänster sått tvivel i offentligheten om några av våra mest centrala värderingar: försvaret av mänskliga rättigheter och avståndstagandet från alla former av terrorhandlingar och krigsförbrytelser. Det funkar helt enkelt inte.”

Röd vänster har i strid med partiledningens linje uttryckt sitt officiella stöd för Demokratiska fronten för Palestinas befrielse (DFLP), en marxist-leninistisk grupp vars militära gren deltog i Al-Qassam-brigadernas attacker mot Israel den 7 oktober 2023, då 815 civila dödades. Gruppen har också krävt att Enhetslistan återupptar sitt samarbete med DFLP:s civila gren.

Det samarbetet pågick fram till i november, då partiledningen meddelade att man klippt alla band till DFLP och skickade runt ett internt meddelande om vilka riktlinjer som numera gäller:

Utöver kritiken i Gaza-frågan förespråkar gruppen ett danskt utträde ur Nato och EU, inställt militärt stöd till Ukraina, samt att den privata äganderätten över produktionsmedlen avskaffas.

”Offentliga uttalanden om stöd till eller sympatier med rörelser som deltog i attacken den 7 oktober, och uttalanden som inte erkänner årsmötets beslut att avsluta samarbetet med DFLP skadar Enhetslistan och vår förmåga att skapa det nödvändiga förtroendet från fler, och för vårt arbete i de breda folkrörelserna”, stod det i texten.

Det fick två medlemmar i partistyrelsen att avgå i protest. En av dem, David Rønne, riktade kritik mot ledningens hantering av frågan i en intervju med Danmarks Radio:

– Det är min upplevelse att man med detta beslut har valt att inte jobba med att skapa dialog och avspänning inom partiet.

Det var också i november som en grupp medlemmar krävde att reglerna för uteslutningsärenden bör ändras på ett extraordinärt årsmöte. Sedan dess har frågan blivit ännu mer tillspetsad.

I centrum står Christian Ivan Jacobsen som sitter i såväl Röd vänsters som Enhetslistans styrelse, och som på grund av regeländringen nu är direkt hotad av uteslutning. Hittills har dock inget beslut fattats i frågan, och varken partiledaren Pelle Dragsted eller talespersonen Rasmus Holme Nielsen har velat kommentera saken offentligt.

Christian Ivan Jacobsen har i sin tur sagt till kvällstidningen B.T. att han inte tänker avgå från sina uppdrag.

”Det är inte min plan”, skriver han i ett svar till tidningen.

”Just nu sitter jag i huvudstyrelsen, och har blivit vald av ledamöterna. Jag anser att jag har ett ansvar gentemot dem och kommer därför åtminstone att fortsätta till nästa årsmöte då en ny huvudstyrelse ska väljas. Jag hoppas att situationen kan bli bra igen, och att jag kan stanna.”

Röd vänster grundades förra året som en protestgrupp för personer som är desillusionerade över Enhetslistans nya ledare Pelle Dragsteds linje, och bland medlemmarna finns flera högt uppsatta profiler i Enhetslistan. Utöver kritiken i Gaza-frågan förespråkar gruppen ett danskt utträde ur Nato och EU, inställt militärt stöd till Ukraina, samt att den privata äganderätten över produktionsmedlen avskaffas.

Läs mer

Människor håller en ukrainsk flagga under en demonstration utanför Europaparlamentet i Bryssel. Rysslands krig mot Ukraina har delat den europeiska vänstern och bidragit till den nya partibildningen. Foto: Markus Schreiber/AP.

Utrikes • 18 september, 2024

Ukrainastöd splittrar Europas vänster: ”Dubbelmoral”

Det faktum att omkring en tredjedel av medlemmarna på årsmötet röstade mot partiledningens förslag om regeländring tyder på att konflikten i Enhetslistan är djup, enligt en analys i B.T.. Liknande problem har också uppstått i svenska Vänsterpartiet, där medlemmarna Björn Alling och Kristofer Lundberg har uteslutits efter att ha gått emot partiledningen i Gaza-frågan, samt i norska Socialistiska Vänsterpartiet.

Flamman har sökt Christian Ivan Jacobsen, som har avböjt att kommentera saken, samt partiledaren Pelle Dragsted.

Jonas Elvander

Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.

Storföretagens avancerade AI-modeller tränas på texter, låtar och bilder som skapats med mänsklig kreativitet. Då uppstår frågan – borde de inte betala oss?

Den 18 augusti i fjol tackade Donald Trump för stödet från världens största musikartist Taylor Swift. Han delade en bild som föreställde henne i cowboyhatt med texten ”Taylor vill att du röstar på Donald Trump”, och kommenterade: ”Jag accepterar!”

Det fanns bara ett problem: bilden var AI-genererad.

Medan det blir allt svårare att avgöra vilka bilder i sociala medier som är skapade av mänsklig hand, och vilka som genererats av algoritmer börjar allt fler kulturskapare undra över sin framtid.

Inte minst bland illustratörer, översättare, låtskrivare och skådespelare sprider sig en fruktan för att man inom en snar framtid kommer att trängas undan av generativ AI (artificiell intelligens). Kulturarbetarna är förvisso inte ensamma. Även bland ekonomer, jurister och ingenjörer spekuleras det i hur stor del av arbetsmarknaden som ska försvinna. Men i sådana fall blir det ändå lättare att jämföra med det tidigare ödet för maskinskriverskor eller typografer: två yrken som raderades ut av persondatorn.

Företag som IBM och Microsoft tjänade massor av pengar på kontorens datorisering, men de kunde knappast beskyllas för att exploatera maskinskriverskor eller typografer. Den arbetskraft som gjordes onödig av datorerna hade inte ens indirekt varit delaktig i att utveckla datortekniken. Här finns en skillnad mot vad som sker när AI-tjänster i dag används för att illustrera eller översätta, göra bakgrundsmusik till en reklamfilm eller läsa in en ljudbok. Vad vi i sådana fall kallar för ”AI” är inget annat än statistiska modeller skapade genom att analysera tidigare produkter i samma genre.

Den maskinskapade illustrationen hade aldrig varit möjlig om inte AI-företaget skaffat sig tillgång till miljontals illustrationer, som redan skapats av mänskliga illustratörer. På samma sätt bygger Google Translate på det arbete som i åratal utförts av mänskliga översättare, vilket blev tillgängligt att exploatera först efter att Google med start 2005 åkte runt på världens bibliotek för att skanna in fysiska böcker. Ett resultat av denna digitalisering var att forskare och allmänhet fick tillgång till en användbar sökmotor: Google Books. Men för Google som företag handlade projektet mer till att samla råmaterial för dataanalys. Olika översättningar av samma bok användes för att bygga världens dittills bästa system för maskinöversättning.

Varken översättare, författare eller bokförlag hade tillfrågats på förhand. Såväl författarnas som bokförläggarnas organisationer i USA stämde Google för intrång i upphovsrätten. Processen drog ut i tio år innan domstolen slutligen konstaterade att Google inte gjort fel. Vad Google gjorde med miljontals böcker förklarades vara fair use (”skäligt bruk”) – ett begrepp som är unikt för USA:s upphovsrättslagstiftning och ger stort tolkningsutrymme.

Fejkare. Bilderna på en tung påve i Balenciaga-jacka som publicerades av AI-tjänsten Midjourney förra året väckte stor uppmärksamhet. Foto: Midjourney/AI.

Rättsfallet bildar en viktig föregångare för de nya strider som just nu seglar upp i amerikanska domstolar. Flera av de stora aktörerna inom AI-industrin stäms för att ha inkränktat i upphovsrätten genom att, utan tillstånd och urskillningslöst, ha använt sig av text, bild och ljud som finns tillgänglig på webben. Processerna kommer att ta lång tid, och stora pengar står på spel. Det har väckt hopp hos vissa av dem som upplever sina jobb som hotade.

Men även om det skulle sluta i att AI-företagen tvingas betala för sitt bruk av upphovsrättsskyddat material är det långt ifrån givet att enskilda konstnärer, journalister eller översättare kan se sig som vinnare.

På senare år har allt mer av världens börskapital flytt från andra branscher och världsdelar för att söka lyckan hos de USA-baserade teknikföretag vars framtidsstrategi handlar just om att bli storspelare inom AI. Tre företag har under det gångna året turats om att vara världens högst värderade: Microsoft, Apple och Nvidia. Allt fler svenskar väljer att, i linje med experternas råd, pensionsspara i vad som kallas en ”global indexfond”, exempelvis Avanza Global – där tjugo procent av pengarna läggs i dessa tre företag.

AI-industrins framtida lönsamhet hänger i hög grad på två slags råvaror: naturresurser och kulturresurser. Misslyckas företagen med att säkra billig tillgång till dem i ständigt större kvantitet, kan det bli svårt att förverkliga de framtida vinster som motiverar dess börsvärde.

Den stora striden som nu seglar upp rör sakens andra sida: om någon ska kunna kräva betalt för att dess alster används som råmaterial vid träningen av en AI-modell.

Ena råvaran är materiell: energi. Att skapa en AI-modell är att utgöra en ofattbar mängd statistiska beräkningar för att hitta mönster i text, ljud och bild. Beräkningarna görs i datacenter som slukar energi och därtill måste kylas med vatten. En utveckling mot än mer sofistikerade AI-modeller kommer att förbruka ännu mer energi och vatten. Om det ska gå måste det byggas många, många fler kraftverk: detta budskap har gång på gång riktats till politiker från Sam Altman, vd för OpenAI.

Andra råvaran är immateriell: mänsklig kultur. Kunskap, konstnärliga uttryck, språk och stil – allt detta kan AI-modellerna bara lära sig från träningsdata som måste hålla viss grundkvalitet. Materialet omfattas i de allra flesta fall av upphovsrättsligt skydd. Men hittills har AI-företagen i stort sett kunnat inhämta det från den öppna webben, allt från tidningsartiklar till poplåtar, utan att fråga om lov eller betala. Inom delar av industrin uttrycks redan farhågor för att utvecklingen av generativ AI kan vara på väg att avstanna, eftersom det blivit svårt att ytterligare öka mängden träningsdata i form av mänskligt skapad kultur. Då blir det desto viktigare att inte möta upphovsrättsliga hinder.

”Att påtvinga skaparna av AI-modeller kostnader för upphovsrättsligt ansvar kommer antingen att döda eller avsevärt hämma deras utveckling.” Så uttrycker sig den inflytelserika riskkapitalfirman Andreessen Horowitz i en inlaga till amerikanska staten. Möjligheten att använda gratis träningsdata är själva förutsättningen för ”enorma investeringar” i AI, om man får tro firman, vars ägare står nära Donald Trump.

Om detta är sant, borde den senaste vågen av upphovsrättsliga stämningar i princip kunna utlösa en börskrasch i USA, med tanke på att de största företagens aktievärden till övervägande del motiveras av löften om fortsatt AI-utveckling.

”AI och upphovsrätten” är ett frågekomplex som länge fått jurister att lägga pannan i veck. Dess ena sida gäller själva slutprodukterna: vem har rätten till en bild som skapats av en AI-modell? Kan den som skrivit en avancerad prompt (textinstruktion) betraktas som bildens upphovsman, alltså som en bildkonstnär? Vem ska hållas skyldig om bilden visar sig vara ett plagiat? Kring dessa frågor återstår stora oklarheter. Den praxis som etablerar sig kommer säkert att skilja sig både mellan konstarter och mellan länder.

Men det är inte upphovsrätten till slutprodukterna som är den ekonomiskt avgörande frågan för AI-industrin. Den stora striden som nu seglar upp rör sakens andra sida: om någon ska kunna kräva betalt för att dess alster används som råmaterial vid träningen av en AI-modell.

Originell. Taylor Swift anländer till en amerikansk fotbollsmatch mellan Kansas och Miami, den 13 januari 2024. Eller? Superstjärnan blir ofta utsatt för fejkade AI-bilder, inte sällan med politiskt eller pornografiskt innehåll. Foto: Ed Zurga/AP/TT.

I det allra mest uppmärksammade rättsfallet har New York Times stämt både Microsoft och OpenAI. Det är nämligen klarlagt att tidningens artikelarkiv är en av de enskilt största källorna, vid sidan av Wikipedia, som använts för att träna AI-modellen bakom ChatGPT. Frågan är kort sagt om agerandet kan försvaras med hänvisning till en samhällsnytta, när nu Sam Altman försöker göra om OpenAI till ett vanligt vinstdrivande företag, trots att det grundades av en ideell stiftelse. Samtidigt har New York Times skickliga advokater som framhåller samhällsnyttan i god journalistik. Målet för tidningen tycks inte bara vara ett saftigt skadestånd, utan snarare att få fortlöpande licensbetalningar, alltså att tilldömas en andel i de vinster som görs av OpenAI och andra AI-företag som använt texterna som träningsdata.

Ett liknande rättsfall gäller bild i stället för text. Världens största bildbyrå, Getty Images, har stämt de två AI-företagen Midjourney och Stability. Även för Getty Images tycks slutmålet inte vara att sätta stopp för AI-företagens affärsidé, utan att få en del av deras intäkter. Traditionellt har bildbyråer köpt bilder av fotografer, för att sedan sälja dem vidare till tidningar och reklambyråer som vill använda samma bilder. Men nu kan man tänka sig ett scenario där bildbyrån gradvis förvandlar sig till en råvaruleverantör, som sälja bilderna till AI-företag, som i sin tur säljer sin tjänst till reklambyråer. Då skulle en yrkesfotograf fortfarande kunna försörja sig på att sälja bilder till Getty Images – men vore yrket detsamma när fotografierna som tas inte längre är tänkta att ses av människor?

På musikfronten har ett liknande åtal väckts mot företaget bakom Udio, en AI-tjänst som kan generera musik utifrån skrivna instruktioner (se min artikel i Flamman 18/2024). En sådan tjänst skulle aldrig ha kunnat skapas utan att använda all tillgänglig musik som träningsdata, men i detta fall handlar åtalet mer om slutprodukterna. Enligt skivbolaget Universal kan Udio i vissa fall generera musik som är så lik befintliga verk att den inkräktar på upphovsrätten – en svår gränsdragning som ofta återkommer i fråga om standardiserade poplåtar och årligen brukar aktualiseras i samband med Eurovision.

Upphovsrätten var från början, alltså på 1700-talet, en reglering av en viss sorts teknik: tryckpressen. Tanken var att ge den individuella författaren kontroll över det kommersiella tryckandet av böcker, men på ett balanserat sätt. Författarens ensamrätt gäller bara bokens ”form”, alltså i vilka ord den har formulerats. ”Innehållet” i en bok förblir däremot allmän egendom: ingen kan hindra någon från att återge en ren faktauppgift eller att i egna ord återberätta handlingen i en roman.

Är det inte denna filosofiska distinktion mellan form och innehåll som vår tids AI-modeller, i kraft av sin matematiska komplexitet, har lyckats kringgå? Tjänster som ChatGPT är utformade för att kunna återge såväl faktauppgifter (om än utan sanningsgaranti) som litterära stilar – men utan att bokstavligen kopiera de ordföljder som någon redan äger upphovsrätten till. En AI-modell kan inte göra något som den inte har lärt sig av människor; i moralisk mening bygger hela trolleriet på exploatering av andras arbete. Men vanligtvis finns det ingenting i slutprodukterna där någon annan kan hävda individuell upphovsrätt.

Mycket pekar mot att det kan krävas helt nya politiska strategier för att skydda mänskliga kulturresurser från AI-industrins exploatering.

Under de senaste 200 åren har upphovsrättens fält utvidgats. Från text till bild och musik. Från tryckta noter till musikaliska och teatrala framföranden. Till nya medier som film och radio. För att inte tala om svårigheterna att upprätthålla en upphovsrättslig ordning när det mångfaldigande som tidigare krävde en tryckpress kunde göras med en kassettbandspelare eller fotokopiator. Allt detta bidrog till att göra upphovsrätten till mindre av en individuell rättighet, mer av en fråga om kollektiv fördelning av resurser. Detta kom i Sverige att administreras av organisationer som Stim eller Författarfonden: formellt fristående från staten, men ändå med ett statligt uppdrag att företräda alla rättighetshavare inom en viss konstart.

Upphovsrättslig kollektivism blev på från 1960-talet till något av en nordisk specialitet. Nu väcks röster för en liknande lösning för att tvinga AI-industrin betala för sin träningsdata. Förra månaden blev Spaniens regering först ut med ett lagutkast om vad som på svenska kallas ”avtalslicens” för AI-träning. Tanken har också nyligen lyfts av svenska regeringens AI-kommission, liksom av en rad svenska upphovsrättssällskap. Avtalslicens innebär att en enda organisation ges mandat att representera alla rättighetshavare, även de oorganiserade, i förhandlingar med AI-företag om licens för att få använda träningsdata.

Frågan är bara hur intäkterna sedan ska fördelas. Hur mycket ska poeterna eller programmerarna få jämfört med journalisterna eller forskarna – för att bara nämna några som bidrar med träningsdata i textform. Ska bara professionella kulturskapare få betalt, eller ska även Wikipedia få sin del? Hur blir det för ljudboksinläsarna när de kanske ersätts av AI-röster som låter till förväxling likt dem själva? Klangen i ens röst omfattas inte av upphovsrätt.

Idéerna om att omfördela pengar från AI-industrin till kulturarbetarna – exempelvis via avtalslicens – förutsätter ju också att det finns pengar att ta, det vill säga att AI-företagen faktiskt blir så lönsamma som deras investerare hoppas på. Men om det blir så är knappast säkert. Som vi har sett, vilar hela kalkylen inte minst på en ständigt ökad förbrukning av energi och vatten.

Läs mer

Inrikes • 12 november, 2023

Artificiell intelligens banar väg för socialismen

För den som snarare är skeptisk till AI-industrin som sådan och som fruktar dess koncentration av kapital och makt, finns ännu så länge föga skäl att sätta sitt hopp till upphovsrätten. Mycket pekar mot att det kan krävas helt nya politiska strategier för att skydda mänskliga kulturresurser från AI-industrins exploatering.

Tills dess finns desto större anledning att sätta en gräns för hur dess hejdlösa förbrukning av naturresurser.

Rasmus Fleischer

Ekonomihistoriker och författare.

En ringlande kö av elbilar lång nog satte Malung på världskartan i helgen. Anledningen är bristen på både underhåll och utbyggnad av Teslas ”superladdare”. Bolaget klagar på facket – som fortfarande inte vill vika en tum, förrän ett kollektivavtal är påskrivet.

I helgen flaggade SMHI för snöstorm i Malung-Sälen i helgen, med varningar för svåra trafikförhållanden, stillastående fordon och störningar i elnätet. Teslaförarna i Dalarnas fjälltrakter fick smaka på lite av alltihop. Efter söndagens ”stugbytardag” i Malung fick orten internationell uppmärksamhet, då videor spreds på över hundra Teslor som köade till en enda laddstation.

– Detta är verkligen ett tecken på hur dålig infrastrukturen för elbilar är, för det brukar se ut så här vid just stugbytardagar, på alla stråk där folk kör till och från fjällen, säger Marcus Möller från Ludvika till Flamman.

Han har kört Tesla sedan 2018, och är aktiv i Tesla Owners Club Dalarna. Enligt honom har laddarna byggts ut ”ordentligt” sedan 2018, men han menar samtidigt att köproblemet trots det blivit värre just de senaste åren.

– Mycket av nyetableringen har blivit stoppad på grund av sympatistrejker. Att Tesla öppnat upp sitt laddnätverk för övriga elbilstillverkare gör dem inte heller direkt kortare.

Sedan fackförbundet IF Metall gick ut i strejk mot företaget hösten 2023 har flera andra yrkesgruppers fack anslutit sig till blockaden. Det gäller även de elektriker som ansvarar för underhåll av företagets elinfrastruktur.

– De är ålagda sympatiåtgärder från bland annat Elektrikerna och Vision, säger Ulrica Malmberg, ombud på IF Metall Dalarna, till Flamman.

Det händer ju på grund av att Tesla inte vill teckna kollektivavtal. Man försöker lösa konflikten, men Tesla är inte riktigt villiga till det.

Teslachefen, Trump-vapendragaren och världens rikaste man Elon Musk har haft ögonen på helt andra saker än svenska skidorter de senaste dagarna på sin plattform X: brittiska våldtäkter, tysk högerextremism, och att kalla finska 30-åringar efterblivna. Det var i stället Max de Zegher, global laddchef för Teslas Superchargers och bosatt i Kalifornien, som fick kommentera trafikstockningen i Malung i ett inlägg:

”Som förutspått lider svenska elbilsförare, och infrastrukturen håller inte om inte Superchargers blir laddade av bolagen som nu blockerar dem. Laddarna är kritisk infrastruktur, särskilt under restäta dagar som denna. Över hundra enheter i Sverige skulle ha fått ström i vinter, om det inte var för sympatistrejkerna”, skriver han.

Dennys Bello, kommunikationschef på Elektrikerna, håller inte med om att trafikkaoset vid Malungs enda laddstation kan skyllas på facken.

”Det är beklagligt att Elon Musk och Teslas antifackliga hållning går ut över vanliga semesterfirare”, skriver han till Flamman.

”Våra medlemmar kommer slå på elen den dagen bolaget tar sitt förnuft till fånga och skriver på ett kollektivavtal. De flesta svenskar, även de som kör en Tesla, tycker nog att det är rimligt att världens rikaste man har råd att ge sina arbetare schyssta arbetsvillkor.”

Ulrica Malmberg menar att man från IF Metalls håll inte heller tycker att situationen är speciellt kul, men att den samtidigt är ”ofrånkomlig”.

– Vi tycker också det ska byggas ut. Det är en jätteviktig investering, men den kan inte ske till vilket pris som helst. De som jobbar för Tesla ska ha lika bra villkor som alla andra på arbetsmarknaden.

Max de Zegher lovar att bygga ut fler laddstationer i närliggande orter – ”Malung, Käppen, Vansbro, Idre, Särna, och Sunne” – men medger att det ännu inte finns någon ”tydlig väg mot att sätta på strömmen”. Tesla har under det senaste året använt sig av strejkbrytare i Sverige, och på andra sätt försökt kringgå den av IF Metall initierade blockaden.

– Vad Tesla kan komma att göra åt det vet jag inte. Jag känner inte till ifall de skickat strejkbrytare eller något just till Dalarna än, händer det får vi möta det där och då, säger Ulrica Malmberg. Hon fortsätter:

– Det finns ett väldigt smidigt sätt att lösa det här, och det är att Tesla tecknar kollektivavtal. Då tror jag det kommer lösa sig väldigt bra.

Flamman har sökt Tesla och Elektrikerna.

Liz Fällman

Reporter på Flamman.

Norsk regeringsförklaring, del 6

Administratör

Jag vill inte bli livscoachad av regeringen

Laila Vianden: Regeringen är inkompetent – tack och lov

Cecilia Verdinelli

Karim Jebari: Donald Trump är ingen fredsduva

Karim Jebari

Mer ariska än arierna själva

En postsovjetisk krutdurk

Judith Robert

Åkessons bröllopsgäst sparkad som Comanchesledare

Åkessons bröllopsgäst delaktig i globalt gängnätverk

I Comanches hjulspår

Jacob Lundberg

Samisk nationalscen kan bli verklighet

Kritik mot valet av Kiruna: ”Gardiner på ruttet hus”

Liz Fällman

Knivattack kopplas till högerextrem nätmiljö: ”Terroristiska förtecken”

Efter bilattacken i Borås – 68-åringen misstänks för hatbrott

Inga liv räknas

Jacob Lundberg

Vågar liberalerna ta striden mot Musk?

Leonidas Aretakis

Danskt vänsterparti allt mer splittrat om Palestina

Ukrainastöd splittrar Europas vänster: ”Dubbelmoral”

Jonas Elvander

Den omänskliga faktorn

Artificiell intelligens banar väg för socialismen

Rasmus Fleischer

Teslakaos i Malung – bolaget skyller på facket

Liz Fällman

Administratör

Flammans veckobrev

Laila Vianden: Regeringen är inkompetent – tack och lov

Cecilia Verdinelli

Karim Jebari

En postsovjetisk krutdurk

Judith Robert

Åkessons bröllopsgäst delaktig i globalt gängnätverk

I Comanches hjulspår

Jacob Lundberg

Kritik mot valet av Kiruna: ”Gardiner på ruttet hus”

Liz Fällman

Efter bilattacken i Borås – 68-åringen misstänks för hatbrott

Inga liv räknas

Jacob Lundberg

Flammans veckobrev

Leonidas Aretakis

Ukrainastöd splittrar Europas vänster: ”Dubbelmoral”

Jonas Elvander

Artificiell intelligens banar väg för socialismen

Rasmus Fleischer

Liz Fällman

Flammans veckobrev