Ledare 24 mars, 2025

Northvolts ”gröne Jesus” glömde folket på golvet

Northvolts vd Peter Carlsson kom från antifackliga Tesla till jobbet som vd för batterifabriken i Skellefteå. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Debattörer och ledarskribenter tävlar i att hitta yttre orsaker till Northvolts kollaps. Men att driva en norrländsk batterifabrik som en kalifornisk startup var en dum idé från början.

Mannen på andra sidan telefonlinjen suckar djupt.

“Du vet viskleken, där man ska viska ett ord till den bredvid, som sedan ska viska till nästa person, som ska viska till nästa person, och så ser man om den sista personen säger samma ord som den första? Så har underentreprenörleden fungerat på Northvolt.” 

För att förstå vad som gick fel när Northvolt gick i konkurs för två veckor sedan har jag ringt upp ett fackligt ombud på arbetsplatsen. Han berättar att det genom åren varit cirka 2 500 underentreprenörer på bygget i Skellefteå.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 26 mars, 2025

En snygg käftsmäll åt matjättarna

Äta bör man, annars dör man... Elina Pahnkes sätter fingret på Tidösverige. Foto: Anders Wiklund/TT.

Ät skit – Tidösverige vill att vi ska sluta lyxa.

Jag har svårt att gå in i en matbutik utan att bli gubbsur. Min standardfrukost börjar allt mer kännas som lyxkonsumtion, när varukorgen med bröd, smör, ost och kaffe landar på nära 300 kronor. I februari upplevde vi den högsta ökningen av matpriserna på två år. En veckas matbojkott har just avslutats efter att ICA, Coop, Willys och Hemköp, kammat hem storvinsten. Samma klagosång hörs från deras företrädare: bojkotten var felriktad – samma kostnadsökningar finns även i andra länder, konsumenterna måste lära sig att jämföra priser och sluta köpa godis. Ica, vars marknadsandel ligger på runt 50 procent, lanserade till och med kampanjen ”För dig som vill bojkotta en matjätte. Välkommen till Ica.” Samtidigt tipsar DN om att man kan skaffa ett gigjobb som barnvakt, mystery shopper eller bilbud för att dryga ut kassan. Journalisten Elina Pahnkes bok Alla ska äta landar därmed som en korg godsaker från himlen på samtidsscenen. Det är de politiska krafterna bakom strypgreppet om konsumenterna som ska synas i sömmarna.

I skuggan av en politisk diskussion helt upptagen med kriminalitet, visar Pahnke upp en annan verklighet, där brödet på matutdelningen Folkets Skafferi tar slut allt snabbare, medlemslistorna till subventionerade matbutiker blir allt längre och mattanter vittnar om utsvultna barn. När jag besökte London för ett par år sedan förvånades jag över de många matbanker som fanns utspridda över staden. Nu blir de vanligare även här. Pahnke har gjort ett gediget researcharbete, som har tagit henne från föreningen Hela Malmös frukostservering, via frysrättsproducenten Findus ursprungsort i skånska Bjuv, till ett flyktingläger i Lampedusa. Hon har träffat Farideh, som hankat sig fram mellan praktikplatser i matbutiker och kaféer. Trots att hon varit uppskattad har hon fått gå. Genom Sayed, som jobbat på matkasseföretaget HelloFresh, får hon beskrivet för sig hur arbetet där är som en ond blandning mellan Paradise hotel och en förskola. Här finns också Maksym, som efter ett påhugg på en skånsk gurkodling fick en syraskada på sin fot. Pahnke ställer en till synes enkel fråga: varför har dessa människor som arbetar med att producera andras mat knappt råd att äta själva?

’Alla ska äta’ är en mästerlig skildring av det rasifierade klassamhället och Tidösverige.

Ibland målar Pahnke upp en konfliktlinje mellan ”de mätta” och ”de hungriga”, mellan dem som fortfarande har råd med restaurangbesök och matkassar (underförstått medelklassen), och dem som får vända på varenda krona men ändå går hungriga. Mot det kan man möjligen invända, på ett Lovisa Broströmskt vis, att mer förenar arbetarklassen och medelklassen än vad som skiljer dem åt, och att den riktiga konflikten står mellan dem och kapitalägarna. Som Pahnke också visar, köps många av medelklassens matkassar på kredit när priserna stiger. Men boken gör det även tydligt hur medelklassens välstånd kan användas politiskt för att ge sken av att ”de mätta gjort något särskilt för att förtjäna sin plats vid bordet”, och den som är hungrig har sig själv att skylla. Det finns ju trots allt havregryn.

Pahnke (bilden) har skrivit en engagerande reportagebok, som visar på den politiska kraften i det journalistiska berättandet. Imponerande mycket ryms på de dryga 100 sidorna – från villkoren för migrantarbetare inom jordbruket och mjölmassakern i Gaza, till ”Swedengate” och kebabbråket på Hornsbergs strand. Överallt finns matens politik, och Pahnke skiftar skickligt mellan det personliga och det strukturella, mellan personporträtt och teori.

Läs mer

Alla ska äta handlar om mer än bara mat. Det är en mästerlig skildring av det rasifierade klassamhället och Tidösverige. Kapitalismen bygger ytterst på det enkla faktum att vi måste lönearbeta för att kunna köpa mat. Vi gör det på en arbetsmarknad där vi sorteras in i olika roller och där vissa personers närvaro är mer villkorad än andras. Pahnke gör det tydligt att dagens repressiva högerpolitik i slutändan påverkar vem som går hungrig och vem som blir mätt. Alla ska äta är en bok som är omöjlig att läsa utan att bli förbannad.

Reportage/Utrikes 26 mars, 2025

Folkrörelsen som vill ta ned Tesla

En Tesla står parkerad utanför Vita husets södra flygel, knappt två månader efter att USA:s nygamla president Donald Trump flyttade in. Foto: Samuel Corum/Sipa USA.

Protesterna mot Donalds Trumps andra regering utspelar sig vid parkeringar och laddstationer. Flamman ger sig ut i den kaliforniska solen för att möta rörelsen som vill bromsa Elon Musks maktmani.

I solen utanför Teslas butik i San Francisco har ett hundratal personer samlats. På banderoller och skyltar syns budskap som ”skicka Elon till solen”, ”tuta för demokratin” och ”miljardärer leker – vi betalar”.

De flesta deltagarna ser ut att vara vita och i pensionsåldern, men alla åldrar finns representerade, liksom alla politiska strömningar till vänster om Republikanerna. Här syns Kamala Harris-tröjor och frihetsgudinnor, men också regnbågsflaggor, pussyhattar, palestinasjalar, anarkist-a:n och logotyper för amerikanska socialistiska partier och förbund.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 25 mars, 2025

Matjätten efter bojkottsveckan: ”Tar kritiken på allvar”

Ica och Axfood står tillsammans för över 70 procent av livsmedelsmarknaden – men bara en av dem går med på att kallas ”matjätte”. Foto: Linus Sundahl-Djerf/SvD/TT.

Hur gick det för förra veckans bojkottsrörelse mot matjättarna? Magnus Törnblom, presschef på Axfood-koncernen, beskriver en vecka där ”många går ut och säger saker som inte stämmer med verkligheten”. Elinor Odeberg, chefsekonom på Arena Idé, håller inte med.

– Ett jättebra initiativ, det får upp frågan på den politiska dagordningen och det är där den hör hemma, säger Elinor Odeberg till Flamman.

Chefsekonomen på tankesmedjan Arena Idé undvek, precis som Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar, att handla på Ica under vecka 12.

– I övrigt är jag väl en pressad småbarnsmorsa, säger hon.

Andra svenskar gick hela vägen, och deltog i den veckolånga bojkott mot Ica, Coop, Lidl och hela Axfood-koncernen som spridit sig som en löpeld på sociala medier, i protest mot de snabbt stigande matpriserna. 

Jacob Wallenberg, ordförande i Svenskt näringsliv, beskrev tilltaget som ”helt missriktat”. Både Ica och Coop, som tillsammans har mer än två tredjedelar av livsmedelsmarknaden, gick ut och protesterade mot beskrivningen av kedjorna som ”matjättar”. Axfood, som har en dryg femtedel, sade däremot att ”du får kalla oss vad du vill”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 25 mars, 2025

För oss på landet är folkbildningen allt

Ett minibibliotek skapat av studieförbundet NBV 2022, i en kampanj för att visa hur folkbildningen sprider läsande över landet. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Krokikurser och studiecirklar är raketbränsle för landsbygdens kulturliv. Men vi häller det rätt i vasken.

Som tonåring på 90-talet hängde jag ofta på ungdomskaféet i källaren på Skövde kulturhus. Personalen där var överseende med stinkande kängor på bordet och att vi spelade Bob Marley så att kaffekopparna skallrade. Emellanåt kom en vänlig själ från övervåningen för att locka med oss i en krokikurs.

Själv nappade jag på att sitta i en inköpsgrupp för Riksteaterns föreställningar. Jag hade ingen aning om vad det innebar, men det lät kul. Plötsligt satt jag där efter skolan i klorinblekta jeans, rakat hår – och beställde Lars Norén-pjäser.

Hur är det möjligt att jag fick den chansen av människor som inte kände mig? Projektet drevs av ett lapptäcke av folkbildningsorganisationer: ABF, Studiefrämjandet och Riksteatern.

Först i dag förstår jag att scenen inte hade kunnat utspela sig någon annanstans än i Sverige, under folkbildningens vackra skymningstimme.

Klipp till 2025. Tidöregeringen stryper folkbildningen i det tysta. Folkhögskolornas anslag minskar med 500 miljoner, likaså studieförbundens. De sistnämnda samarbetar med ofattbara 15 000 föreningar ute i landet: hur många kommer att utplånas? Olof Palme kallade Sverige för en ”studiecirkeldemokrati”. Överallt klipps denna vackra skapelses underjordiska kablar av.

Nu ringer organisationerna själva i varningsklockan. ABF har tillsammans med Expo tagit fram rapporten ”Hotet från extremhögern”. Katalys har finansierat Peter Gustavssons skarpa bok Angreppet. Arena Idé har gett ut antologin När taket rasar in.

Alla handlar om hur illa ställt det är i Folkbildningssverige. Ändå har de inte lyckats bryta tystnaden i kulturdebatten. Få av mina vänner i Stockholm känner till att regeringen tillsatt en utredning för att avskaffa den självförvaltningsmodell som utgör själva kärnan i folkbildningen.

Ibland märker jag att vänner uppvuxna i storstäder inte förstår hur central folkbildningen är för kulturen utanför tullarna.

En anledning är att allt färre förstår folkbildningens betydelse för den svenska demokratin, som närmast är sammanvuxen med folkrörelserna. Intresseorganisationer påverkar utredningar och remisser och ger partier expertkunskap. När folkbildningen får ökade krav på att finansiera sig själv, handlar det om betydligt mer än att någras ”fritidsintresse” hotas – för att använda före detta utbildningsminister Mats Perssons famösa uttalande.

En annan anledning till tystnaden är att frågan handlar om stad och land. Ibland märker jag att vänner uppvuxna i storstäder inte förstår hur central folkbildningen är för kulturen utanför tullarna.

I debatten hörs det ofta att den ”tillhandahåller viktig infrastruktur” för kulturen, men det är en underdrift. Snarare är den kulturen på mindre orter. Utan studieförbunden skulle författarkvällarna och målarkurserna upphöra i bruksorten. Själv såg jag inte en enda indiefilm eller hörde en enda diktuppläsning under min uppväxt utan att folkbildningen tagit initiativet och finansierat.

I dag talar vi mycket om extremhögerns rörelsebyggande. Och visst är den ”Sverigevänliga rörelsen” bra på att starta tidningar och mobilisera på X och Facebook. Men som Mathias Wåg påpekat är det en sak att skriva rasistiska kommentarer under ett klipp på Youtube och en annan att bygga en rörelsekultur. SD saknar kulturinstitutioner, studieförbund och kooperativ – fysiska mötesplatser som är helt livsavgörande. Problemet är att de har fattat detta och gör – ännu taffliga – försök med kulturföreningar som Gimle och SD Motor, nästlar sig in i Uppsalas studentliv och bygger Konservativa förbundet. Politiken ligger nedströms kulturen, konstaterade Mattias Karlsson för fem år sedan i Svenska Dagbladet – vilket han fortfarande har rätt i.

Därför är det så viktigt att mobilisera för folkbildningen. Lyckligtvis är det en gren där högern spelar i knatteserien, medan arbetarrörelsen är högst upp i Champions League. Tänk om vi skulle testa att kampanja för saken. Varför inte gå till val på att ”göra ABF great igen”? S, V och MP – kanske till och med C – skulle kunna samarbeta.

När allt fler kommuner går med underskott vore det en räddningsaktion att satsa på folkhögskolorna. Ett gryende kulturliv kan inte lösa krisen i befolkningsfrågan – men nästintill. För min del var känslan av att det alltid händer något på kulturhuset i Skövde en viktig anledning till att jag flyttade tillbaka efter decennier i storstan.

Läs mer

Dessutom skulle det behövas en upprustning på många mindre orter. När jag söker på ABF i Skaraborg finner jag språkkaféer för nyanlända, dragspelskurser och datautbildningar för äldre. Lovvärt – men nog skulle programmet kunna göras roligare för en yngre generation. Man skulle kunna göra studiebesök på Hägerstensåsens Medborgarhus, som ordnar studiecirklar i countryns historia och babyrave. Tänk hur det skulle liva upp en sömnig småstad som Skara.

Folkbildningen är kort sagt ett raketbränsle. Som just nu hälls rakt ned i vasken.

Kommentar/Kultur 25 mars, 2025

Är det Maddes smink som ska bota oss från depression? Foto: Stefan Jerrevång/TT

När svenska kungligheter ansluter sig till industrin för ett sminksamarbete har jag inte kvar någon insmetad haka att tappa.

I höstas tog min foundation slut, så jag gick till Sephora där butikspersonalen ansåg att mitt rödrosiga ansikte skulle täckas av pudriga lager på plats. Kvinnan från sessionen, med fyra borstar och tre stift i händerna, föreslog nya produkter: smink-”sticks” som skulle eliminera mörka ringar, lyfta mina ”naturliga drag” och skapa ”ett solkysst uttryck”.

Det slutade med att jag gick därifrån med tre ”sticks” – för olika men snarlika ändamål. Sex månader senare är de fortfarande oanvända.

Skönhetsjournalistiken och sociala medier är som ett oändligt reklamblad för kosmetiska produkter. På Veckorevyns hemsida går det inte att läsa en text utan länk till valfri högtidsrea, rabattkod och tips på ny concealer. Flödet fylls av sminktrender och sponsrade inlägg med titlar som ”min morgonrutin”. Sminkindustrin, med skönhetsprofiler som sina legosoldater, göder ha-begäret. När prinsessan Madeleine i dag meddelade att även hon ansluter sig till industrin, för att samarbeta med det schweiziska skönhetsföretaget Weleda, har jag inte en haka kvar att tappa.

Skönhetsindustrin har nio liv, tusen grepp och numera en prinsessa.

Jag tycker om smink för att jag tycker om att känna mig söt. Men varför äger jag produkter jag knappt vet hur jag ska använda? Svaret ”skönhetsideal” har alla redan hört, och att säga nej till rabattkoden på nätet verkar vara lika svårt som att säga nej till butiksexpediten. När blev kosmetika en masspsykos?

Irena Požar frågade sig under pandemin i Expressen (4 december 2020) om inte isoleringen är enda vägen ut ur ett dyrt och tidskrävande skönhetsideal. I avsaknad av fysiska möten slutade hon med både sminkrutiner och inköp. Hon var inte ensam: världens två största sminkbolag förlorade miljarder i intäkter under pandemins första halvår och Požar beskrev det osminkade idealet som en liten ”feministisk seger”.

Men skönhetsindustrin har nio liv, tusen grepp och numera en prinsessa.

Det naturliga idealet blev i stället Tiktok-trender som ”Ingen makeup makeup” – där kopiösa mängder smink appliceras med målet att se osminkad ut. På Tiktok kräver de maximalistiska trenderna hela apotek av produkter för allt från ögonlinje till käkben. Ritualerna visar upp glitterskimrande, tjocka krämer som ska kladdas in i cirklar och täcka nytvättade porer. Den bleka burken, det bruna stiftet, den röda tuben. Allt behövs och allt ska in för att efterlämna yta av perfektionen: au naturel.

När jag är inne på appen och skrollar får jag upp tipset att kladda in ett desinfekterat rent ansikte med rosa kindkräm kvällen innan. I undersökande syfte testar jag sminktrenden som vill göra även min sovtid till skönhetstid. Jag vaknar upp och ser rosigt full ut, med rosa fläckar på kudden.

Vissa motiverar sina inköp med att smink inte är förtryck utan uttryck, en hobby de intresserar sig för oavsett publik. Skönhetssidan Daisy Beautys chefredaktör Kicki Norman (legosoldat) bemötte Požar med den typen av kritik. I sann liberalfeministisk anda avslutade Norman: ”Att bära orange läppstift gör oss glada!”

Själv vill jag ta patent på min färgglada (oftast röda) eyeliner-komposition innan någon hinner före. Men hur mycket köpt smink används egentligen? Smink som hobby, fri från kapitalistiskt förtryck. Nja.

Industrins frontlinje hänvisar dock inte längre främst till den kreativa, liberalfeministiska friheten.

Läs mer

Den uppdaterade väninnekören pekar i dag på att en helkväll med kräm och smörj tillsammans med antidepptabletter ska göra oss hela. I ”People” berättar Pamela Anderson om sin depression, men det är den osminkade entrén till modegalan i Paris som beskrivs på löpsedlarna. Kanske är det superconcealern hon visar upp för brittiska Vogue och åldershämmande krämer som helat henne?

Det återstår att se vad Madeleine Bernadotte har att erbjuda för kunglig sorbet, men jag hoppas att vi inte köper det för att vi är trötta och tror att den svala krämen ska lindra vår svåra ångest.

Nyheter/Utrikes 24 mars, 2025

Palestinsk Oscarsvinnare ”lynchad” av israeliska bosättare

Hamdan Ballal, näst längst till höger, tillsammans med sina medregissörer Basel Adra, Rachel Szor och Yuval Abraham vid Oscarsgalan den 2 mars 2025. Foto: Jordan Strauss/Invision/AP.

Hamdan Ballal, medregissör till dokumentären ”No other land”, uppges ha ”lynchats” av bosättare under tisdagskvällen, och sedan förts iväg av israelisk militär. På onsdagen släpptes han fri, skriver hans medregissör Yuval Abraham på X.

”En grupp bosättare lynchade precis Hamdan Ballal, medregissör till vår film No other land”, skriver den israeliska journalisten Yuval Abraham på X. 

”De misshandlade honom, och han har skador i huvudet och magen och blöder. Soldater tog sig in i den ambulans han ringde efter och tog honom. Inga spår av honom sedan dess”, fortsätter han.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rörelsen 22 mars, 2025

Uppgivenheten passar regeringen som handen i hårdhandsken

Integrationsminister Mats Persson besöker Rinkeby i skottsäker väst, februari 2025. Foto: Mats Persson/X.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Förövare, barbarer, mördare, våldtäktsmän: hemska människor, samhällets bottenskrap.

Okärt barn har flera namn, det ena grövre än det andra. Alla de fruktansvärda handlingar som begås och blir allt vanligare får det att vridas till nere i magen, ibland börjar man må illa och sedan kanske tänka på gärningsmännen enligt de där grövre benämningarna.

En desperat undran uppstår: varför kan problemen inte bara försvinna? Jo, för att inget vettigt görs för att lösa dem. Ett svar som genialiskt lägger upp bollen för en av vår tids bättre frågor: varför görs inget vettigt åt problemet?

En relevant fråga inom många områden, inte minst kriminaliteten. Utvecklingen har inte sett särskilt ljus ut på den fronten; det är fortsatta skjutningar i hela landet.

I Stockholm har det nyligen inträffat ett flertal bombdåd, och för inte så länge sedan så blev Nytorgsmannen häktad för våldtäkt igen efter ett drygt halvår på fri fot.

Att läsa nyheterna är numera att bli förbannad och ledsen. Det är lätt att känna sig maktlös och desperat av att ingen förbättring tycks ske. I värsta fall blir man helt uppgiven.

De som fastnar i sådant svårmod, som murknar i ilska och hopplöshet, blir lättare offer för det reaktionära rovdjuret. Tidöpartierna måste älska den politiska desperationen – tack vare den kan de med skenbart allvarliga miner föreslå den mest förnuftsvidriga smörjan till paniklösningar förtäckta som seriös politik. Och folk köper det.

Mer övervakning? Javisst! Högre straff? Javisst! Skicka i väg folk som inte har det minsta att göra med gängkriminaliteten? Javisst! De har bara två sätt att lösa samhällsproblem på, genom marknaden eller genom våldsmonopolet, men båda är otillräckliga i det här fallet och ibland även förvärrande.

Tyvärr så kommer den här artikeln inte heller innehålla några ordentliga svar, sådana kräver mer än 3 000 tecken, vilket ändå illustrerar budskapet tillräckligt väl. Det finns inte en snärtig valslogan i världen som kan tillhandahålla lösningen på det här problemet längre – det har blivit för massivt. Det behövs mer resurser, bättre bostäder, flera fritidsgårdar, mer samarbete och gemenskap; massvis med reformer som de flesta borgare inte ens kan stava till.

Läs mer

Visst låter det kanske fjantigt att prata om sådant som fritidsgårdar när regeringen minsann ”tar i med hårdhandskarna”, men sådana mindre förändringar kommer vara oumbärliga för att utvecklingen ska vändas, för att människor ska sluta bete sig sådär hemskt.

Hårdhandskarna som regeringen trär på sig får dem kanske att verka rediga och kapabla att leda landet i rätt riktning, men det är blott en illusion som de upprätthåller i hopp om att bli omvalda av alla oss som lider av deras idioti.

Sanningen är att vi behöver mer än hårdhandskar – vi behöver ordentliga helhetslösningar. Anledningen till att inget vettigt görs åt problemet är för att ingen kavlar upp ärmarna!

Kommentar/Kultur 21 mars, 2025

Steve Bannons arm i luften. Stillbild från februari i år under Conservative Political Action Conference i USA. Foto: American Conservative Union/Reuters.

Vad händer när hundvisslor ersätts av mer öppen extremism? Journalistiken behöver presentera alternativa förklaringar till orättvisor som stärker demokratin i stället för att hota den, menar Jesper Olsson.

Och så var det dags igen. Vi hann knappt smälta att Elon Musk höll ett tal som kulminerade i två hitlerhälsningar förrän Steve Bannon upprepade gesten. Sedan dess har kontroverserna hopat sig. När övertrampen i det offentliga rummet blir allt grövre och vanligare, blir det svårare att stoppa fascismens framtåg.

Kan vi fortfarande vända utvecklingen, eller har vi redan nått en punkt där desinformation och fascistiska tendenser inte längre kan bemötas effektivt?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 20 mars, 2025

Bojkott väcker motstånd mot matoligarkerna

Butiken Matdax i Högdalen ägs inte av någon av Sveriges stora matkedjor. Foto: Liz Fällman.

En folkrörelse har bildats på sociala medier, med målet att inte handla hos livsmedelsjättarna under vecka 12. Men Niklas Zandén, professor i företagsekonomi, ifrågasätter om vi kan sänka de skenande matpriserna genom att rösta med plånboken.

– Jag har aldrig sett så mycket folk här förut, skrattar en förbipasserande kvinna in i sin handsfree.

”Här” är Matdax i Högdalens förortscentrum, vägg i vägg med Tropique (en kiosk med skylt-tillägget ”den exotiska butiken”) och mittemot närlivset Matgrossen, där småbarnsföräldrar står i vårsolen och klämmer på färska grönsaker från lådorna utanför.

Totalt har Matdax tre butiker i södra Stockholm, som ingår i samarbetet Den svenska matrebellen, tillsammans med ett 70-tal matbutiker som gått ihop för att ”utmana de stora blocken i handeln”.

50-åriga Rezan handlar ofta här, trots att hon bor i Huddinge. Hon känner till kampanjen mot livsmedelsjättarna, men kände sig ändå nödgad att svänga förbi Ica bredvid för att komplettera med vissa varor. 

– Men jag märker att det är extra många här nu.

Studenterna Ester och Josefin, som drar en stor kundkorg tillsammans, deltar mer helhjärtat i den bojkott som pågår under vecka 12.

Rött. Chokladaskar på rea inne på Matdax i Högdalen. Foto: Liz Fällman.

– En av de första grejerna jag kommer ihåg blev sinnessjukt dyr var purjolök, berättar Josefin.

– Det är så gott, jag gör ofta en asiatisk kålsallad på det. Men det gick ju bara inte längre.

Initiativet började som ett Tiktok-klipp, som 47-åriga Annika Morina i Knivsta gjorde i affekt efter att hon märkte att priset på tomatpuré ökat med över 50 procent. I dag har originalvideon hundratusentals visningar, och uppmaningen har spridits till en rörelse över hela landet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 20 mars, 2025

Få av Foodoras bud omfattas av kollektivavtal

2023 flyttades alla cykelbud i moderbolaget Foodora AB till underbolaget Foodora Logistics - och då följde Transports kollektivavtal med. Foto: Mickan Mörk/TT.

För fyra år sedan tog matleverans-appen Foodora ett ”banbrytande steg” genom att bli det första gigbolaget att teckna kollektivavtal med Transport. Nu kan Flamman avslöja att endast en liten minoritet av dem som levererar bud genom appen omfattas av avtalet.

I februari 2021 blev Foodora AB det första gigbolaget att teckna kollektivavtal, något som kallades ”ett banbrytande steg för hela gigekonomin” av förbundets ordförande Tommy Wreeth.

Senare samma år kunde SVT avslöja att stora delar av företagets personal inte omfattades av avtalet, som exkluderade såväl bilbud som lagerarbetare. Bara ett halvår efter att avtalet tecknats omfattade det mindre än hälften av de 4 500 buden inom koncernen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr