Naturligtvis är det viktigt att bekämpa vinster i välfärden. Det gör vi bäst genom att bekämpa det som gjort dem möjliga, den totala samhällsomvandling som skiftet i sättet att styra den offentliga sektorn medfört. New Public Management (NPM), som dessa styrformer kallas, anpassar den offentliga sektorn för kommersialisering. De utgör en nödvändig förberedelse för att omvandla verksamhet till vinstproducerande. Redan innan utförsäljningar och upphandlingar förstör NPM verksamhet som i många fall fungerat hyggligt.
Mätningar och vinsttänkande gör arbetssituationen till ett helvete för de anställda. Människor med gedigen yrkesutbildning anställs genom tester och noggranna intervjuer, men bedöms sedan inte vara kapabla att fatta de enklaste beslut på egen hand. Hur arbetet ska utföras regleras med detaljerade mål som ställs upp av en chef som inte har tillräckliga kunskaper om verksamheten. Att vara chef anses vara en förmåga, skild från innehållet i verksamheten. Chefer drillas på speciella, dyra utbildningar, där de jämförs med kommersiella företagsledare och kräver lön därefter.
Att göra ett gott arbete är en viktig drivkraft för de flesta människor, men när arbetssituationen hindrar dem från att göra det, orkar de inte längre. Detta driver fram en våg av sjukskrivningar av psykiska skäl. Hur de marknadsfixerande styrformerna bryter ner människor diskuteras alltför lite, trots att offentligt anställda så uppenbart mår dåligt av dem.
Ett annat moment i NPM är att olika verksamheter inom till exempel en kommun ska leka affär med varandra. I många kommuner hyr skolor sina lokaler av kommunens eget fastighetskontor. Det är som att odla tomater på sin kolonilott och sedan sälja dem till sina barn. För att sköta sådana transaktioner måste kommunen ha en ekonom anställd, vilket kräver lönekostnader som kunde använts till lärare.
Det uppstår problem när de redovisningsprinciper som utvecklats för den privata sektorn används i den offentliga. Denna typ av redovisning hör inte hemma där. Ändamålet med offentlig verksamhet är inte att tjäna pengar utan att producera tjänster och produkter i enlighet med medborgarnas behov och de prioriteringar som politikerna fastställt. Offentlig verksamhet får inte sina intäkter från marknaden utan bestäms av politiska myndigheter. Verksamheten måste begränsas enligt de intäktsgränser som politikerna sätter.
Med administrativt fastställda intäkter blir lönsamhet ett meningslöst begrepp. Intäkterna kan ju bara förändras genom politiska beslut.
