Kommentar 13 december, 2024

Henrik Jönsson och Anders Holmberg. Foto: SVT.

Högerdebattören Henrik Jönsson skiner upp som ett juleljus i tv-rutan.

”Var det 30 minuter?”, utbrister han överraskat.

Sällan har någon sett så lättad ut. Inte så konstigt – den senaste halvtimmen har Youtubeprofilen fått svettas som en julskinka. Medan han snurrade in sig i invecklade resonemang och formuleringar (”tendenserna tenderar att amplifieras”) fick han sin kritik av svenska medier söndersmulad.

På andra sidan bordet satt SVT:s Anders Holmberg – Sveriges mest skräckinjagande man för makthavare.

Läs mer

I programmet fick Jönsson försvara sin kritik mot DN:s intervjuer med Trumpväljare på den amerikanska landsbygden. Han undrade varför de inte intervjuat ”normala, urbana” republikaner – i stället för att försöka förstå de där konstiga fattiglapparna på vischan. 

Den hårdaste kritiken sparar Jönsson dock åt public service. I en video med titeln ”Därför är SVT statsmedia” berättar han att skillnaden mellan honom och statsmedia är att han ”finansieras av allmänheten på riktigt”. 

I salongerna minglade högermediernas krönikörer och poddprofiler med företagare och miljardärer.

I en annan video spelar han upp ett klipp med vad han beskriver som ”förment neutrala SVT:s” åsikt om Donald Trump: ”han är rasist, han är sexist, han har enorma kunskapsluckor, och många är rädda att han kommer att starta ett kärnvapenkrig”.

När Anders Holmberg påpekar att journalisten Erika Bjerström citerade vanlig kritik mot Donald Trump, för visa på argument som ignorerar hans dragningskraft, trasslar Jönsson in sig i ett argument om en ”tematisk kritik”.

Henrik Jönsson är inte ensam om att avsky SVT. Det fick jag se i höstas, då vi var på samma fest på Östermalm. Han var inbjuden, jag själv smet in till arrangörernas förtret. Den ”intellektuella svartklubben” (de kallade det så) hölls i ett investeringsbolags lokal på Strandvägen. I salongerna minglade högermediernas krönikörer och poddprofiler med företagare och miljardärer.

Temat för kvällen var ”offentlighetens död” – vilket i praktiken innebar att de närvarande pitchade sina Youtubekanaler och poddar för den ägande klassen. Rummets rikaste man upprepade gång på gång att skatt är pengar som tas med hot om vapenvåld från folket, medan en annan deltagare beskrev SVT:s verksamhet som ”djupt omoralisk”.

Läs mer

Även om Jönsson fick byxorna nedhasade av Anders Holmberg så har han en medvind i ryggen med kraft nog att dra upp dem igen. Under året har pengarna strypts till medier som Flamman, och så sent som i förrgår kom ett dråpslag mot Brand och andra vänstertidningar, när även deras stöd drogs in. ”En seger”, skrev sverigedemokraten Alexander Christiansson på X.

Regeringen verkar föredra att medieklägget minglar på Östermalm, framför att någon är på plats i finsalongerna och granskar dem.

Därför begriper jag inte riktigt varför vissa till vänster oroade sig inför intervjun. ”Riskerade inte Jönsson nu att få större förståelse för sin ståndpunkt?”, gick ungefär argumentet.

Och jo, visst var det så – men kanske inte på det sätt som Jönsson hoppades. Jag förstår nämligen exakt varför han avskyr ärliga medier nu. De riskerar ju att syna även honom.

Nyheter/Utrikes 24 mars, 2025

Palestinsk Oscarsvinnare ”lynchad” av israeliska bosättare

Hamdan Ballal, näst längst till höger, tillsammans med sina medregissörer Basel Adra, Rachel Szor och Yuval Abraham vid Oscarsgalan den 2 mars 2025. Foto: Jordan Strauss/Invision/AP.

Hamdan Ballal, medregissör till dokumentären ”No other land”, uppges ha ”lynchats” av bosättare under kvällen, och sedan förts iväg av israelisk militär. Det skriver hans medregissör Yuval Abraham på X.

”En grupp bosättare lynchade precis Hamdan Ballal, medregissör till vår film No other land”, skriver den israeliska journalisten Yuval Abraham på X. 

”De misshandlade honom, och han har skador i huvudet och magen och blöder. Soldater tog sig in i den ambulans han ringde efter och tog honom. Inga spår av honom sedan dess”, fortsätter han.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 24 mars, 2025

Northvolts ”gröne Jesus” glömde folket på golvet

Northvolts vd Peter Carlsson kom från antifackliga Tesla till jobbet som vd för batterifabriken i Skellefteå. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Debattörer och ledarskribenter tävlar i att hitta yttre orsaker till Northvolts kollaps. Men att driva en norrländsk batterifabrik som en kalifornisk startup var en dum idé från början.

Mannen på andra sidan telefonlinjen suckar djupt.

”Du vet viskleken, där man ska viska ett ord till den bredvid, som sedan ska viska till nästa person, som ska viska till nästa person, och så ser man om den sista personen säger samma ord som den första? Så har underentreprenörleden fungerat på Northvolt.” 

För att förstå vad som gick fel när Northvolt gick i konkurs för två veckor sedan har jag ringt upp ett fackligt ombud på arbetsplatsen. Han berättar att det genom åren varit cirka 2 500 underentreprenörer på bygget i Skellefteå.

I stället för att ställa frågor om företagets inre problem har ledarsidornas och tankesmedjornas teorier om Northvolts kollaps  fokuserat på yttre faktorer, som konkurrens från Kina och ett överdrivet statsstöd. Men tittar man djupare faller dessa förklaringar samman.

Det var inte, som ”techentreprenören” Jens Nylander menar, kinesiska bolag som pressade ut Northvolt genom att locka deras kunder med billigare priser. Faktum är att företaget hade avtal med flera bolag som skulle köpa deras batterier, men  inte kunde leverera enligt överenskomna avtal. Till exempel avbröt BMW en beställning på 20 miljarder kronor för battericeller, på grund av Northvolts oförmåga att uppfylla kontraktet. Problemet för Northvolt var alltså inte att sälja batterier – utan att tillverka dem.

Enkla moment, som brukar ta två timmar att lösa på en byggarbetsplats, har kunnat ta två månader på Northvolts bygge.

Andra högerdebattörer, som Henrik Jönsson, menar att naiva politiker strösslat pengar över Northvolt och blåst upp projektet bortom rimlighetens gränser. Och visst, Northvolt fick stöd. Ett lån på 10 miljarder kronor från Europeiska Investeringsbanken (EIB) samt några mindre EU-lån till tidig utveckling av projektet. Kreditgarantier, som garanterade privata banklån till Northvolt, täckte lån på motsvarande 15 miljarder kronor för Skellefteå-anläggningen. Från satsningen Klimatklivet har Northvolt fått 159 miljoner kronor.

Det kan verka som stora summor. Tills man jämför med stöden i utlandet.

USA gav ett lån på motsvarande 75 miljarder kronor till Starplus Energy för att bygga batterifabriker, ett lån på motsvarande 13 miljarder kronor till Entek för batteriseparerare och motsvarande 10 miljarder kronor i garantier till Rhyolite Ridge. Frankrike gav motsvarande 15 miljarder kronor i stöd till Prologium, Spanien har stöttat sin batteriindustri med 8 miljarder kronor, och Kanada och Tyskland har gett 51 miljarder respektive 9 miljarder kronor i stöd till Northvolt.

Vänta, Northvolt? Ja, de har dotterbolag även där. Det kanadensiska Northvolt har sagt att deras verksamhet fortsätter trots konkursen i Sverige.

Det är alltså inte några exceptionellt gynnsamma stöd som betalats ut till Northvolt i Sverige.

Trots det har dessa två förklaringar till Northvolts kollaps dominerat de nationella medierna – möjligen på grund av en lyckad satsning från Affärsvärldens hemliga lobbygrupp

I stället var det den fackliga pressen som redan i fjol rapporterade den enklaste och mest direkta förklaringen till haveriet i Skellefteå:  ”Enkla moment som brukar ta två timmar att lösa på en byggarbetsplats – har kunnat ta två månader på Northvolts bygge”. Det låter dyrt.

Så klart är det några som varit för naiva. Peter Carlsson, en entreprenör från Silicon Valley som kallats den ”gröne Jesus”, lovade att ta sina lärdomar från antifackliga företaget Tesla till Sverige. Vad man fick var ett kaos utan dess like, med rättsprocesser mot underentreprenörer som utnyttjat utländska arbetare, 47 olyckor med särskilt farliga kemikalier, dödsolyckor, tystnadskultur och dålig kunskap om basal säkerhetsutrustning. När facket till sist inkluderades var det redan för sent. 

Läs mer

Så behövde det inte bli. Chefen för den statliga bank som gett lån till batteriprojekt i USA, Jigar Shah, har sagt att de varit stenhårda mot alla företag som sökt om lån. De har undersökt hur de anställer personal, om ledningen har rätt kompetens och om de har tillgängliga lärlingsplatser. De har också krävt att företagen har möten med lokalbefolkningen för att ta reda på vad de är oroliga över och hur de kan få utbildning och jobb på de nya industrierna. 

Möjligen vet han hur man ska tas med folk från Silicon Valley. Nu får vi hoppas att Northvolt-debaclet bli en läxa för företag och politiker även här i Sverige: oavsett hur flashiga industriprojekten är så måste någon göra jobbet. Annars övergår viskleken snart i tragedi.

Rörelsen 22 mars, 2025

Uppgivenheten passar regeringen som handen i hårdhandsken

Integrationsminister Mats Persson besöker Rinkeby i skottsäker väst, februari 2025. Foto: Mats Persson/X.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Förövare, barbarer, mördare, våldtäktsmän: hemska människor, samhällets bottenskrap.

Okärt barn har flera namn, det ena grövre än det andra. Alla de fruktansvärda handlingar som begås och blir allt vanligare får det att vridas till nere i magen, ibland börjar man må illa och sedan kanske tänka på gärningsmännen enligt de där grövre benämningarna.

En desperat undran uppstår: varför kan problemen inte bara försvinna? Jo, för att inget vettigt görs för att lösa dem. Ett svar som genialiskt lägger upp bollen för en av vår tids bättre frågor: varför görs inget vettigt åt problemet?

En relevant fråga inom många områden, inte minst kriminaliteten. Utvecklingen har inte sett särskilt ljus ut på den fronten; det är fortsatta skjutningar i hela landet.

I Stockholm har det nyligen inträffat ett flertal bombdåd, och för inte så länge sedan så blev Nytorgsmannen häktad för våldtäkt igen efter ett drygt halvår på fri fot.

Att läsa nyheterna är numera att bli förbannad och ledsen. Det är lätt att känna sig maktlös och desperat av att ingen förbättring tycks ske. I värsta fall blir man helt uppgiven.

De som fastnar i sådant svårmod, som murknar i ilska och hopplöshet, blir lättare offer för det reaktionära rovdjuret. Tidöpartierna måste älska den politiska desperationen – tack vare den kan de med skenbart allvarliga miner föreslå den mest förnuftsvidriga smörjan till paniklösningar förtäckta som seriös politik. Och folk köper det.

Mer övervakning? Javisst! Högre straff? Javisst! Skicka i väg folk som inte har det minsta att göra med gängkriminaliteten? Javisst! De har bara två sätt att lösa samhällsproblem på, genom marknaden eller genom våldsmonopolet, men båda är otillräckliga i det här fallet och ibland även förvärrande.

Tyvärr så kommer den här artikeln inte heller innehålla några ordentliga svar, sådana kräver mer än 3 000 tecken, vilket ändå illustrerar budskapet tillräckligt väl. Det finns inte en snärtig valslogan i världen som kan tillhandahålla lösningen på det här problemet längre – det har blivit för massivt. Det behövs mer resurser, bättre bostäder, flera fritidsgårdar, mer samarbete och gemenskap; massvis med reformer som de flesta borgare inte ens kan stava till.

Läs mer

Visst låter det kanske fjantigt att prata om sådant som fritidsgårdar när regeringen minsann ”tar i med hårdhandskarna”, men sådana mindre förändringar kommer vara oumbärliga för att utvecklingen ska vändas, för att människor ska sluta bete sig sådär hemskt.

Hårdhandskarna som regeringen trär på sig får dem kanske att verka rediga och kapabla att leda landet i rätt riktning, men det är blott en illusion som de upprätthåller i hopp om att bli omvalda av alla oss som lider av deras idioti.

Sanningen är att vi behöver mer än hårdhandskar – vi behöver ordentliga helhetslösningar. Anledningen till att inget vettigt görs åt problemet är för att ingen kavlar upp ärmarna!

Kommentar/Kultur 21 mars, 2025

Steve Bannons arm i luften. Stillbild från februari i år under Conservative Political Action Conference i USA. Foto: American Conservative Union/Reuters.

Vad händer när hundvisslor ersätts av mer öppen extremism? Journalistiken behöver presentera alternativa förklaringar till orättvisor som stärker demokratin i stället för att hota den, menar Jesper Olsson.

Och så var det dags igen. Vi hann knappt smälta att Elon Musk höll ett tal som kulminerade i två hitlerhälsningar förrän Steve Bannon upprepade gesten. Sedan dess har kontroverserna hopat sig. När övertrampen i det offentliga rummet blir allt grövre och vanligare, blir det svårare att stoppa fascismens framtåg.

Kan vi fortfarande vända utvecklingen, eller har vi redan nått en punkt där desinformation och fascistiska tendenser inte längre kan bemötas effektivt?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 20 mars, 2025

Bojkott väcker motstånd mot matoligarkerna

Butiken Matdax i Högdalen ägs inte av någon av Sveriges stora matkedjor. Foto: Liz Fällman.

En folkrörelse har bildats på sociala medier, med målet att inte handla hos livsmedelsjättarna under vecka 12. Men Niklas Zandén, professor i företagsekonomi, ifrågasätter om vi kan sänka de skenande matpriserna genom att rösta med plånboken.

– Jag har aldrig sett så mycket folk här förut, skrattar en förbipasserande kvinna in i sin handsfree.

”Här” är Matdax i Högdalens förortscentrum, vägg i vägg med Tropique (en kiosk med skylt-tillägget ”den exotiska butiken”) och mittemot närlivset Matgrossen, där småbarnsföräldrar står i vårsolen och klämmer på färska grönsaker från lådorna utanför.

Totalt har Matdax tre butiker i södra Stockholm, som ingår i samarbetet Den svenska matrebellen, tillsammans med ett 70-tal matbutiker som gått ihop för att ”utmana de stora blocken i handeln”.

50-åriga Rezan handlar ofta här, trots att hon bor i Huddinge. Hon känner till kampanjen mot livsmedelsjättarna, men kände sig ändå nödgad att svänga förbi Ica bredvid för att komplettera med vissa varor. 

– Men jag märker att det är extra många här nu.

Studenterna Ester och Josefin, som drar en stor kundkorg tillsammans, deltar mer helhjärtat i den bojkott som pågår under vecka 12.

Rött. Chokladaskar på rea inne på Matdax i Högdalen. Foto: Liz Fällman.

– En av de första grejerna jag kommer ihåg blev sinnessjukt dyr var purjolök, berättar Josefin.

– Det är så gott, jag gör ofta en asiatisk kålsallad på det. Men det gick ju bara inte längre.

Initiativet började som ett Tiktok-klipp, som 47-åriga Annika Morina i Knivsta gjorde i affekt efter att hon märkte att priset på tomatpuré ökat med över 50 procent. I dag har originalvideon hundratusentals visningar, och uppmaningen har spridits till en rörelse över hela landet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 20 mars, 2025

Få av Foodoras bud omfattas av kollektivavtal

2023 flyttades alla cykelbud i moderbolaget Foodora AB till underbolaget Foodora Logistics - och då följde Transports kollektivavtal med. Foto: Mickan Mörk/TT.

För fyra år sedan tog matleverans-appen Foodora ett ”banbrytande steg” genom att bli det första gigbolaget att teckna kollektivavtal med Transport. Nu kan Flamman avslöja att endast en liten minoritet av dem som levererar bud genom appen omfattas av avtalet.

I februari 2021 blev Foodora AB det första gigbolaget att teckna kollektivavtal, något som kallades ”ett banbrytande steg för hela gigekonomin” av förbundets ordförande Tommy Wreeth.

Senare samma år kunde SVT avslöja att stora delar av företagets personal inte omfattades av avtalet, som exkluderade såväl bilbud som lagerarbetare. Bara ett halvår efter att avtalet tecknats omfattade det mindre än hälften av de 4 500 buden inom koncernen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Reportage 20 mars, 2025

Tills politiken skiljer oss åt

Foto: Lisa Mattisson.

Flamman träffar opinionsvärldens mest omaka par för att se om kärleken verkligen kan övervinna allt.

Kvällen innan första dejten hör Max Jerneck nervöst av sig till sin syster. Hon har pluggat i Uppsala med hans Tinderflirt Linda, och kanske kan ge ett tips i sista minuten.

– Det blev hundra ”hahaha” i chatten, berättar Max.

Systern svarade: ”Hon är extremt smart, extremt snygg, men helt besatt av Nato.”

– Hade du ditt Natohalsband på dejten också? frågar han och tittar mot kvinnan som numera är hans fru.

– Nej, men på min Twitterbild. Det var en orange ubåt, och så stod det ”Nato, fuck yeah.”

Jag är hembjuden på middag hos opinionvärldens mest omtalat omaka par. Som tillförordnad politisk chefredaktör på Expressen skriver Linda Jerneck ledartexter som ”I vänstern gör man tumme upp åt hatet” (24/9). Hennes make Max Jerneck är hållbarhetsforskare och utredare på fackliga tankesmedjan Katalys, som skrivit att ”Folkhemmet byggdes med lånade pengar, Magdalena Andersson” (Aftonbladet, 17/12).

Om jag hade brunnit för det finanspolitiska ramverket så hade vårt äktenskap varit svajigt.

Barnen, fyra och ett, är hos barnvakter och föräldrarna har lagt sin sällsynta ensamkväll på det mest romantiska man kan tänka sig: att prata om kärleken med Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika/Utrikes 19 mars, 2025

Parlamentsledamöter i Ungerns nationalförsamling protesterar med rökfacklor mot förbudet mot Pride. Foto: Boglarka Bodnar/MTI via AP.

I den ungerska ledarens aggressiva tal ekar de mörkaste kapitlen i landets historia. Med det nya förbudet mot Pride har den konservativa regeringen tagit det definitiva steget bort från demokratin.

En solig februarilördag i centrala Budapest bevittnade jag en ovanlig manifestation. De aktivister med banderoller och slagkraftiga ramsor som man vanligen ser vid demonstrationerna lyste denna dag med sin frånvaro.

I stället var det ett par tusen propert klädda medborgare som tågade från det gamla Justitiepalatset (talande nog under helrenovering) till justitieministeriet för att höra domare och domstolsanställda uttrycka sin oro över hoten mot domstolarnas oberoende, mot rättssäkerheten, mot själva demokratin

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 19 mars, 2025

”Jag är själv tornedaling!”

Svenska staten, Sametinget och Tornedalingarnas riksförbund står åtalade i Anders Sunnas iscensatta rättegång på Luleå konsthall. Foto: Eva Åström.

Konsthallen i Luleå är omgjord till rättegångssal med staten på den anklagades bänk. Men att Anders Sunnas utställning skulle polisanmälas för hets mot folkgrupp av Tornedalingars riksförbund såg han inte komma.

Han började sälja teckningar när han var sex år gammal. Hans första konstutställning visades i Pajalas Folkets hus. Då var han 13 år gammal. Nu, fyllda 40 år, har hans verk visats på flera prestigefyllda museer, gallerier och biennaler med ett stort internationellt genombrott på Venedigbiennalen 2022.

Anders Sunna är aktuell med en separatutställning på Luleå konsthall och det är också där jag fångar honom, sittandes lugnt med en kaffekopp några dagar före vernissaget, sneglande under lugg med ett snabbt hej: ”Länge sedan sist”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Reportage/Utrikes 19 mars, 2025

Farmödrar och fotbollsfans förenas mot Milei

För många av de äldre deltagarna i demonstrationen väcks minnen från sjuttio- och åttiotalets militärjunta. Foto: Juan Valeiro/ lavaca.org

Ett hundratal demonstrerande pensionärer i Buenos Aires möttes av långt fler kravallutrustade poliser. Nu har rörelsen växt till en massprotest. För de gamla väcker våldet från polisen minnen från militärdiktaturen. ”Det är som en film man redan sett”, säger den pensionerade barnläkaren Miguel Merlo.

Den äldre mannen fattar tag i min arm och hejdar mig när jag passerar i trängseln. Samtidigt håller han om sin egen arm och visar. Kroppen skakar i chock.

– Det ena polisledet började attackera, de knuffade mig, jag snubblade och föll. Jag täckte mitt huvud med armen, men de fortsatte att knuffa. Sedan slog de mina kamrater, berättar han.

Miguel Merlo är pensionerad barnläkare, en gång chef för neonatalavdelningen på sjukhuset Vicente López y Planes.

Han föddes i en arbetarfamilj och säger att han valde läkaryrket för att hjälpa andra, men han var också ung i ett land där en militärdiktatur nyligen tagit makten.

– Vi organiserade en studentstrejk på universitetet. Det var många studenter som hade försvunnit, berättar han om juntans tid vid makten på 1970-talet.

– Vi visste om det, men jag tror att vi inte hade en ordentlig uppfattning av vad som faktiskt skedde. I varje grannskap saknades någon. En gång blev jag och mina kamrater misshandlade av poliser utanför universitet.

Om man vill förstå det som händer i Argentina idag – det politiska motståndet på gator och torg och polisvåldet som nu blossat upp – är försvinnandet av 30 000 människor under diktaturen själva smärtpunkten, men också det trauma som format en snart 50 år gammal obruten uppvisning av trots, mod och hopp.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr