En feministisk bekant sade en gång att det bittra med att bli äldre är inte att du är missnöjd med sakernas tillstånd. Du inser dessutom att det var bättre förr. Allt var förstås inte det, men när det gäller feminism har faktiskt utvecklingen gått åt fel håll. Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män har ökat de senaste två åren. Att den alls gör det är nog så alarmerande. De som föds i dag kommer, kanske, i bästa fall, få uppleva att mäns och kvinnors löner ligger på samma nivåer när de är i övre medelåldern. Om inte trenden från de senaste två åren håller i sig vill säga.
De senaste sju åren med en borgerlig regering har varit en katastrof ur ett jämställdhetsperspektiv, även om den feministiska backlashen började tidigare än så. Många, både kvinnor och män, har drabbats av olika typer av försämringar. Men de har slagit hårdast mot kvinnor. Det är betydligt fler kvinnor än män som arbetar ofrivillig deltid och som berörs av strängare regler i a-kassan. Vi kan tycka vad vi vill om att kvinnor oftare tar hand om barnen eller tar större ansvar för familjen. Tyvärr ser det ut så och det gör att kvinnor oftare tar ut vårdnadsbidrag eller går ner i arbetstid för att hjälpa sjuka eller åldrande anhöriga när den offentliga sektorn inte räcker till.
De ekonomiska förutsättningarna påverkar hur vi lever. När jag var tonåring var inte hemmafru ett yrke. När Unionen för ett par år sedan utlyste en tävling där ungdomar fick berätta om sitt drömyrke var hemmafru ett populärt alternativ. På senare tid har också hot och så kallat näthat mot kvinnor uppmärksammats. Det kan sägas vara en barometer på hur vårt samhälle ser ut i övrigt.
Det är också deprimerande när debatten förskjuts åt ett håll som vi aldrig hade anat för tio år sedan. Även konservativa borgerliga politiker framstår som ganska vettiga bredvid ett fascistiskt riksdagsparti vars sympatisörer våldtäktshotar journalister. Ja till Livet, som orsakade stora motdemonstrationer på 90-talet, är inte lika galna som Människorätt för ofödda, som har riktat in sig på amerikansk skrämselpropaganda med bilder på aborterade foster.
Feministiska frågor har inte varit prioriterade de senaste tio åren. Inte heller inom vänstern. Vi vill ändra på det. Feminism och kvinnors rättigheter kommer därför att vara ett av Flammans fokusområden inför valet 2014.
Flamman vill vara den vassaste feministiska rösten från vänster. Vi står på samma sida som hon som plötsligt fick sin inkomst reducerad efter att 75-dagarsregeln infördes. Hon som inte får sitt ”livspussel” att gå ihop när hon kryssar mellan olika Rut-subventionerade städjobb i andras hem. Hon som inte kan lämna sitt taskiga förhållande, eftersom det inte finns någonstans att flytta. Och som hon som fick en sfinkterruptur eftersom BB:s resurser inte räckte för att erbjuda en säker förlossning.
Vi kommer att bevaka ämnen som kvinnors ekonomiska situation, vad som händer med surrogatmödraskapsfrågan och vilken jämställdhetspolitik de olika partierna driver. Vårt 8 mars-nummer blir en startpunkt på vår utökade feministiska bevakning. Jag hoppas att du vill följa med i den.
