En bekant, vi kan kalla henne Johanna, blev nyligen uppsagd från sitt städjobb. Anledningen? Hennes fackliga engagemang. ”De anser att jag har varit illojal i mitt fackliga uppdrag”, skriver Johanna till mig.
Hon har snackat ihop sig med arbetskamraterna. Engagerat sig, och ställt krav på att saker ska gå rätt till. Och hon har inte slutat, trots ständiga trakasserier från cheferna. I mötesanteckningarna kring Johannas uppsägning kan jag läsa att det är hennes fackliga engagemang, och inget annat, som gör att Johanna efter närmare tio år som anställd på ett av Sveriges största städbolag, får gå.
Att fackliga sparkas på ett så utstuderat sätt har tidigare varit förbehållet de mest ljusskygga delarna av arbetsmarknaden. Men berättelser likt Johannas blir allt fler. Nyligen blev exempelvis ordförande, viceordförande och en styrelseledamot i Sekos pendelklubb i Stockholm varslade om uppsägning, av trafikbolaget MTR. ”Arbetsbrist”, sade de. Och när tågvärden Alida Norman sparkades i somras från samma bolag, skyllde de på att hon olovligen filmat i en tåghytt och lagt ut på Tiktok. Men gemensamt för alla fyra är att de varit involverade i kampen för att behålla tågvärdarna på stockholmspendeln.
Länge var högerns medel för att stärka sin makt över arbetet att göra löntagare mer utbytbara. Men det är en ordning som är på väg att förändras.
Nu vittnar fackligt engagerade om ett allt hårdare klimat. Redan 2016 släppte LO en rapport som visade att var tredje skyddsombud hindras i sitt uppdrag, 12 procent har utsatts för trakasserier och 6 procent har hotats eller utsatts för våld. Där finns vittnesmål om scheman som läggs för att inte funka med den förtroendevaldas livssituation, och omplacering till sämre arbetsuppgifter utan rimlig anledning. Om ryktesspridning, och hot om uppsägning för facklig aktivitet. Enligt LO är detta en viktig anledning till att skyddsombud är på väg att försvinna från svenska arbetsplatser.
Länge var högerns medel för att stärka sin makt över arbetet att göra löntagare mer utbytbara. Det kunde handla om otrygga anställningsformer, urholkad konflikträtt och försvagat anställningsskydd. De försämrade också förutsättningarna för facklig organisering, men var inte direkta angrepp mot facket. Vi har den berömda svenska arbetsmarknadsmodellen att tacka för att facket så länge varit relativt fredat. Idén om att skapa stabilitet på arbetsmarknaden genom samverkan mellan arbete och kapital har gjort öppen fackfientlighet socialt oacceptabelt. Att vägra ha med facket att göra har inte varit en konkurrensfördel, även om personalkostnaderna hålls nere.
Men det är en ordning som är på väg att förändras. Jättar som Spotify och Tesla vägrar teckna kollektivavtal, och IF Metall protesterar nu mot att Tesla även registrerar facktillhörighet – i strid med svensk lag (Dagens Arbete, 18/10). Den 14 september presenterade regeringen ett förslag som direkt angriper facken, med det bedrägliga namnet ”Uppdrag om att fler ska vilja engagera sig som skyddsombud”. Det egentliga målet är dock ett annat – att inte längre låta facken utse skyddsombud, för att ta ifrån facken sitt inflytande över arbetsmiljön. Ett förslag som vore direkt livsfarligt, och som kommer att synas i statistiken för dödsolyckor på jobbet. Därför understryker LO i en kommentar (25/9) vikten av att skyddsombuden både är medlemmar i och utses av ett fackförbund.
I USA finns en hel industri uppbyggd kring att krossa facket. Det sägs att allt som händer i USA så småningom kommer till Sverige, och jag tror att det är precis så med ”union busting” som det kallas där. Det är kapitalets naturliga nästa steg, och ett djävulskap som kommer etablera sig här om ingenting görs.
Men vi är ännu inte där. Utvecklingen kan vändas, och tiden att kämpa emot är nu.
