Opinion 04 februari, 2004

Ny vår för Arbetarnas Idrottsförening?

SPORT Arbetarnas Idrottsförening, AIF, var länge en viktig del av vänsterns politiska arbete i Sverige. Särskilt kommunisterna satsade hårt på att aktivera arbetarungdomar i alla typer av idrotter, som boxning, fotboll och skidåkning. Det var ett sätt att massorganisera men också ett konkret sätt att göra idrott, och därmed god hälsa, tillgänglig föra alla. På den tiden fanns fortfarande många idrottsklubbar, enbart tillgängliga för ekonomiskt starka.
En av eldsjälarna i AIF-rörelsen var Ny Dags mångårige sportredaktör Evert Leijon som ledde bildandet av Stockholms AIF 1922. Under 1930-talet fanns AIF-klubbar över hela landet. Organisationen var faktiskt på allvar en konkurrent till vår tids gigant Riksidrottsförbundet, medlemsmässigt och i betydelse i samhället. Med tiden försvann dock fler och fler av AIF:s lokalorganisationer och de flesta föreningar gick in i RF. Frågan om det var ett misstag eller ej att välja en egen organisation utanför RF har stötts och blött i arbetarrörelsen sedan dess. I dag finns bara ett fåtal AIF-organisationer kvar, bland annat AIF Stockholm Boxning på S:t Eriksgatan i Stockholm. Även om det politiska arbetet är obefintligt på klubben idag, är det en historiemedveten klubb. Bland annat erbjuder klubbens hemsida den enda historieskrivning kring AIF som finns tillgänglig på internet. Barrikaden AIF, bildad i Malmö 1975, är en annan av de kvarvarande.

En ”släkting” till AIF kan kanske Proletären FF kallas. Klubben bildades av medlemmar av partiet KPML(r) på 1970-talet och bedriver idag en mycket seriös och stor fotbollsverksamhet i Västra Frölunda i Göteborg och anordnar varje år det så kallade Fredsloppet, en löpartävling med antiimperialistiskt tema. Föreningens ordförande Bengt Frejd är mycket aktiv inom Riksidrottsförbundet i arbetet med att bojkotta Israel i idrottssammanhang. Föreningen bedriver även handbolls- och friidrott.

Några som insett betydelsen av idrott och politik är Ung Vänster i Halland. Den 25 januari i år bildade de AIF Halland, med en boxningsklubb i Kungsbacka och en fotbollsklubb i Falkenberg som första medlemmar.
– Elitsatsningar och vinstintressen hör inte hemma i ungdomsidrotten, säger en av organisatörerna Mattias Poulsen. Barn som i skrämmande tidig ålder skall elitsatsa för att en dag bli proffs i modersklubben, är ett hån mot allt som gör idrott roligt. Detta rör faktiskt också ett annat problem, ungdomshälsan. Skolidrotten håller på att försvinna, det är faktiskt många ungdomars enda motion.
Kanske är det en början på en ny väg av vänstersatsning på idrotten?

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Kommentar 20 september, 2024

Stadssilhuetten i Esbjergs hamn vittnar om övergången till förnybar energi. Foto: Alexander Farnsworth/Istock.

Om vi nu ska kopiera dansk politik – vad sägs om att lära av deras överlägsna vindkraftssatsningar?

En mörk januarimorgon satt jag på tåget med Kentskivan Du & jag döden i hörlurarna, och spanade ut över horisonten efter en välbekant silhuett. Sedan jag var bara några år gammal har den varit ett tecken på att vi snart är framme, och spaningsleken har varit ett sätt att hålla mig och min syster på gott humör den sista timmen i bilen.

Konturen är den 250 meter höga skorstenen på Ørsteds Esbjergverk där man bränner kol för att förse södra Danmark med el och värme. Eftersom det ligger i det låglänta Danmark är det ett av landets högsta punkter och därmed ett klassiskt landmärke. För länge sedan jobbade min morfar med nätplanering här och så länge jag kan minnas har kraftverket dominerat utsikten från min mormor och morfars fönster.

Denna morgon var jag inte på väg mot Esbjerg för att träffa familj som så många gånger förut. I stället var jag där för att se den hamn runt kolkraftverket som blivit centrum i Europas gröna omställning. Hamnen är en nod i Europas vindindustri och mellan 2010 och 2019 skeppades vartannat vindkraftverk till havs i EU ut genom hamnen. Här har svenska Vattenfall sitt europeiska logistikcentrum för havsbaserad vind och härifrån har bolaget installerat drygt hälften av Danmarks havsbaserade vindkraft, vilket gör dem störst i landet.

Samtidigt som Danmark har svårt att hitta folk till sin gröna omställning saknar folk i Sverige sysselsättning.

Coronaåret 2020 skeppades 1 100 MW havsbaserad vind ut från hamnen – nästan tre gånger mer än hela Sveriges kapacitet till havs. Och det kommer bli mer. I dag har Danmark installerat totalt 2 600 MW havsbaserad vind, men det finns planer på att bygga ut det till 18 000 MW till 2033. Eftersom moderna vindkraftverk är stora och kan installeras långt ut till havs där det blåser mer är de också mer effektiva där än på land. Om planerna blir verklighet talar vi om drygt 70 TWh om året – nästan två gånger Hybritprojektets framtida elbehov.

Killen som körde runt mig i hamnen var engagerad i sitt värv. Vi var jämngamla, men han hade en hälsosam skepsis mot en energiforskare som skulle ”visas runt lite”. Det var först när vi körde längs kajkanten förbi långa rader av utrustning och han kunde berätta om ”godset”, som både bilen och samtalet blev varmare.

Han visade upp serviceskepp som kan hålla en landstigningsramp stilla i flera meter höga vågor, turbinvingar längre än en fotbollsplan som ska till Tyskland, turbinhubbar stora som småhus på väg till Taiwan, och drönare som kan bära tung utrustning upp ett par hundra meter till toppen på ett vindkraftverk. Den avancerade teknologin står inte i motsättning till arbetstillfällen – tvärtom. Över 30 000 människor jobbar direkt i dansk vindindustri och varje tusen MW havsbaserad vind som installeras i Danmark kräver 14 600 årsverk.

Vindlandet. Spiraltrappor till vindkraftverk under produktion i danska Esbjerg, vars hamn har blivit en nod för Europas gröna omställning. Foto: Frank Bach/Adobe Stock.

Sedan 1979 har Danmark tålmodigt stöttat teknikutvecklingen och vindutbyggnaden, och är i dag världsledande på vindteknologi. 2019, efter 40 år av statsstöd, firade man det första vindkraftverket som installerades utan statsstöd då tekniken blivit effektiv och billig. 2021 vände pengaflödet då ett företag betalade 2,8 miljarder danska kronor till staten för att få bygga en vindkraftspark till havs.

När jag frågade killen som visar runt mig på den kalla och blåsiga hamnen om han tyckte politikerna gör tillräckligt för vindindustrin svarade han trött att ”för den politiska klassen i Köpenhamn är klimatomställningen något abstrakt – men i slutändan är det ju en jobbare som ska lösa det”.

Fast för den danska ”politiska klassen” har just jobbarna blivit ett problem, bristen på dem alltså. Arbetslösheten i Danmark ligger på 2,9 procent och har, om vi räknar bort coronaåret, legat under fyra procent sedan mars 2018. I Sverige ligger arbetslösheten på 8,3 procent, vilket är tredje högst i EU, och har förutom 2008 aldrig kommit under sex procent i samma period. Enligt ILO har arbetslösheten i Sverige legat över sex procent sedan 90-talet – förutom ett par år omkring millennieskiftet, men i Danmark kom den bara över sex procent åren efter finanskrisen. Det som Sverige upplevt i ett kvartssekel motsvarar en historisk depression i Danmark.

Det som sällan nämns i dessa sammanhang är att för att kunna räknas som arbetslös måste du aktivt söka ett jobb, och Sveriges arbetslösa gör vad de kan. 2022 sökte 1 532 personer till den ettåriga lokförarutbildningen i Ängelholm, men det fanns bara 35 utbildningsplatser. Ett år senare slutade SJ köra tåg mellan Malmö och Göteborg på grund av brist på lokförare. Arbetsmarknadsminister Johan Pehrson spenderade dagen på twitter med att uppmana ännu fler att söka lokförarutbildningen.

Läs mer

Samtidigt som Danmark har svårt att hitta folk till omställning har alltså svenskar svårt att hitta jobb. Självklart bidrar det till den djupa cynismen och hopplösheten som slagit rot här. Som Dag Hammarskjöld skrev i dagboken Vägmärken: ”Vad du ytterst behöver är att uppleva – eller tro dig uppleva – att du behövs.” I dagens Sverige slösas människolivstid bort på massarbetslöshet – som om de inte behövdes för att lösa våra problem.

I den ovanliga sensommarvärmen i slutet av augusti kommer nyheten att Esbjergverkets sista kolbit bränts – skorstenen ska rivas, verket ska stängas och ersättas med förnybar energi och en värmepump som ska värma staden med havsvatten. ”Det känns vemodigt”, säger mormor, ”men det är ju nya tider”.

I Sverige däremot är det gamla tider. En dag efter att Esbjergverket stängts meddelar Vattenfall att man kommer att pausa den svenska vindkraftsparken Kriegers flak som regeringen redan godkänt. Det finns helt enkelt ingen ekonomi i projektet utan stöd. Samtidigt sprider sig både både arbetslösheten och utsläppen.

Jonas Algers
Doktorand vid Miljö- och energisystem på Lunds universitet.
Inrikes/Nyheter 20 september, 2024

Enklare för polisen att avlyssna: ”En rättsstat i fritt fall”

Polisen får nu bugga ditt rum och gå igenom fler av dina filer – även innan du utreds för brott. Foto: Thomas Winje Øijord/TT.

Polisen får än en gång utökade befogenheter mot icke brottsmisstänkta. Advokaten Silas Aliki och kriminologiprofessorn Janne Flyghed förklarar – och förfäras.

I oktober förra året fick polisen möjlighet att i brottsförebyggande syfte avlyssna samtal och installera spionprogram (trojaner) i mobiltelefoner. Det innebar en utvidgning av preventivlagen (2007:979), som gör det möjligt att övervaka en person innan den formellt utreds för ett brott. Från och med den 1 september 2024 har Polismyndigheten fått ännu fler verktyg i preventivlådan, och tillåts gå allt längre mot icke brottsmisstänkta – ända in i din källare, ditt sovrum, eller din molnhårddisk.

Silas Aliki (bilden), advokat på Folkets Advokatbyrå, förklarar vad de nya förändringarna innebär.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Liz Fällman
Reporter på Flamman.[email protected]
Rörelsen 19 september, 2024

Låt fler nejlikor blomma!

Fler borde få prata för Vänsterpartiets räkning i media, menar debattörerna. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vi vänsterpartister kan glädja oss åt ett framgångsrikt EU-val. I flera områden i Sveriges storstäder och universitetsorter blev vi största parti. Om två år är det ett ännu viktigare val, till riksdag, regioner och kommuner. Det är viktigt att partiet under de kommande två åren utnyttjar partiets och dess medlemmars engagemang och kunnande för att lyfta fram vår politik över hela det politiska fältet.

Trots den borgerliga dominansen i media och partiets politiska skuggtillvaro – så går det att tränga sig fram i mediebruset.

Vi undertecknare av detta inlägg anser att våra ledande företrädare i partistyrelse och riksdag, men också andra förstås, bör vara mer synliga i den offentliga debatten inom sina ansvarsområden. Vi följer ganska noga tv, radio och stora dagstidningar men måste tyvärr konstatera att när viktiga frågor inom bland annat kultur, miljö och klimat diskuteras och kommenteras saknar vi röster från V medan ledande företrädare inom S, C och MP uttalar sig.

Vi har flera gånger mötts med urskuldande från partiets företrädare om att ”den frågan är något som inte ska prioriteras kommunikativt för närvarande på grund av ett planerat annat utspel”, trots att fönstret för agerande inte står öppet annat än en kort stund. Trots den borgerliga dominansen i media och partiets politiska skuggtillvaro – så går det att tränga sig fram i mediebruset. Men bara om man agerar snabbt, självständigt och frimodigt. Vår uppfattning är inte att detta är egenskaper som uppmuntras.

Läs mer

Partiet bör ha en policy att uppmuntra ledande företrädare att på eget initiativ uttala sig, skriva debattartiklar och vara aktiva i sociala medier. Vi bör ge våra valda företrädare förtroendet att själva avgöra när och hur de kan deltaga i debatten och föra fram partiets politik. Dagens centralistiska kommunikationspraxis är tyvärr ett hinder för detta.

Låt fler nejlikor blomma!

Per Sundgren, Margareta Olofsson, Jacob Johnson, Ann-Margarethe Livh, Stig Henriksson, Charlotta Bjälkebring Carlsson
Medlemmar i V Vantör, V Enskede, V Uppsala, V Tensta-Rinkeby-Spånga, V Vantör, och V Håbo.
Ledare 19 september, 2024

Regeringen låter arbetsmarknaden ruttna

Arbetslivskriminaliteten breder ut sig i Sverige, inte minst i byggbranschen. Foto: Bonny Håkansson/Scanpix/TT.

Arbetslivskriminaliteten skenar – men regeringen jagar invandrare i stället för att ställa företagen till svars.

När Carlos Alexander Hernández Garcia kom till Sverige var det med förhoppningen om att kunna hjälpa familjen hemma i El Salvador till ett bättre liv. Men arbetet på firman Nordiska Golv blev i stället en mardröm.

Tidningen Arbetaren har intervjuat ett tjugotal tidigare anställda på Nordiska Golv, vars vd i dag står åtalad för bland annat människoexploatering. De berättar om långa dagar utan vila, utebliven lön, ingen mat. Carlos, som blivit lovad sjysta villkor, fick sova på ett kallt golv i ett rum utan värme eller varmvatten, tillsammans med 10–15 andra personer.

Vittnesmål likt de från Carlos har blivit allt vanligare de sista åren. Det har blivit allmänt känt att det ”skuggsamhälle” vi förr såg som ett marginalfenomen finns överallt, och breder ut sig över arbetsmarknaden.

Trots detta är forskningsläget tunt. Det framgår av en ny rapport (9/9) från Myndigheten för arbetsmiljökunskap, som har sammanställt kunskapsläget kring arbetslivskriminalitetens konsekvenser för de anställdas arbetsmiljö, sett ur deras eget perspektiv.

Rapporten bekräftar mycket av det som länge kunnat anas i enskilda vittnesmål. Anställda utnyttjas, luras och hamnar i stark beroendeställning till arbetsgivaren. Ofta finns dessutom ett underliggande hot om våld, uppsägning eller utvisning. Det möjliggör en arbetsmiljö de flesta skulle betrakta som långt under mänsklig värdighet. Arbetsdagarna är långa och tunga, möjligheten till vila minimal. I jordbrukssektorn arbetar människor i stekande hetta utan att få dricka vatten. Toaletter saknas. Kvinnor utsätts för sexuella trakasserier. I de mansdominerade branscherna sätter arbetsgivarna tempo före säkerhet. Vad det kan få för konsekvenser på till exempel ett bygge ser vi i dödsstatistiken.

Rapporten konstaterar att behovet av mer forskning är stort. Faktumet att det råder kunskapsbrist på området gör faktiskt den här rapporten ännu viktigare.

Jag börjar nästan tro att den rasistiska besatthet kring vilket regeringen bygger hela sitt projekt är den verkliga anledningen.

Hade regeringen fått bestämma, hade den dock aldrig kommit till. De vill nämligen inte att myndigheten alls ska finnas, och planerar därför för att avveckla den i januari 2026. Det blir en fortsättning på det redan påbörjade arbetet med att trasa sönder vad som en gång var världsledande forskning om arbete och hälsa, när man 2006 lade ned Arbetslivsinstitutet. Man fortsatte med att skära ned antalet arbetsmiljöinspektörer till nivåer som kritiserades av FN-organet ILO, avreglerade arbetskraftsinvandringen, och genomförde en rad regellättnader på arbetsmarknaden. Skumraskföretagen kom som ett brev på posten, med lönedumpning och osund konkurrens i hela branscher som följd. Företag som försöker göra rätt för sig slås ut i konkurrensen mot fuskarna.

Lösningen borde inte vara svår. Återreglera kapitalismen, förbjud långa underleverantörskedjor, bygg upp arbetarskyddet igen. Och inte minst: hjälp de människor som har blivit utnyttjade!

Läs mer

Regeringen gör precis tvärtom. River ned, och jagar migrantarbetare med gränspolisen. I en statlig utredning från i våras döms metoden ut som verkningslös för att komma åt huvudproblemet. Utredningen lyfter i stället fram erfarenheter från Belgien, som haft stora framgångar med att bekämpa sin arbetslivskriminalitet. Ett land som satsar på rättslig hjälp, stöd och uppehållstillstånd till dem som utnyttjats, i stället för att jaga ut dem ur landet.

Det är svårt att se vem som vinner på det. Inte är det näringslivet i stort, där borgarnas klassolidaritet vanligtvis ligger. Möjligen storföretagen, som kan få någon liten skattesänkning. Men till vilket pris?

Jag börjar nästan tro att den rasistiska besatthet kring vilket regeringen bygger hela sitt projekt är den verkliga anledningen. Regeringens solidaritet kommer aldrig att sträcka sig till migrantarbetaren från El Salvador, som kom med drömmen om en ljusare framtid för sin familj. Hellre än att hjälpa honom, låter man arbetsmarknaden ruttna.

Melinda Kandel
Tjänstledig städare och tidigare aktiv i Fastighetsanställdas förbund.
Reportage/Utrikes 19 september, 2024

Så bröt USA:s socialister med sin stjärna AOC

Mina Shedd bär en jacka med Democratic Socialists of America broderad på ryggen under organisationens kongress i Atlanta i augusti 2019. Foto: Audra Melton/NY Times/TT.

Alexandria Ocasio-Cortez satte socialistiska DSA på kartan. Men under Gazakriget har klyftan vidgats mellan henne och organisationen. Flamman träffar medlemmar för att gå till grunden med konflikten – på en sportbar på Manhattan.

Vid några bokade ståbord på stimmiga sportbaren The Chelsea Bell på västra Manhattan står en liten grupp människor, många iförda röda t-tröjor. Förutom en äldre kvinna som delar ut flygblad är de flesta mellan 25 och 40 år. På tv-skärmarna visas baseball, och vid baren och båsen längs väggen äter folk burgare eller grillade kycklingmackor.

Gruppen i mitten minglar dock främst med varandra. Tröjorna går i rött och har olika motiv, men alla bär bokstäverna DSA och en symbol föreställande en hand med en fackla. Det är Democratic Socialists of America, USA:s största vänsterparti, som bjudit in till en informell ”tittfest” för presidentvalsdebatten mellan Kamala Harris och Donald Trump.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]
Utrikes 18 september, 2024

Ukrainastöd splittrar Europas vänster: ”Dubbelmoral”

Människor håller en ukrainsk flagga under en demonstration utanför Europaparlamentet i Bryssel. Rysslands krig mot Ukraina har delat den europeiska vänstern och bidragit till den nya partibildningen. Foto: Markus Schreiber/AP.

Rysslands invasion har lett till stark oenighet inom den europeiska vänstern. Nu väljer en rad partier, inklusive svenska V, att bilda ett nytt partisamarbete.

Den senaste tiden har en klyfta blivit synlig inom den europeiska vänstern. Både Rysslands invasion av Ukraina och migrationspolitiska frågor har lett till friktion på vänsterkanten – och på vissa håll, såsom i Tyskland, till och med till partisplittring.

I förra veckan kom ännu en bekräftelse på hur ansträngt läget är, när en grupp vänsterpolitiker meddelade att de bildar en ny samarbetsgrupp för europeiska vänsterpartier. European left alliance for the people and the planet (ELA) kommer att fungera som ett alternativ till det Europeiska vänsterpartiet (PEL) som har existerat sedan 2004.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]
Rörelsen 15 september, 2024

Vi vänsterpartister står ensamma när det blåser

Landskronas stadshus. Foto: Wikimedia.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vänsterpartiet ofta stått i ett eget politiskt hörn, där hårda vindar blåser på alla de som Politiksverige inte gillar. Här finns tjatiga sanningssägare, blåögda idealister och andra knäppgökar.

Man kan hamna i det här hörnet av olika anledningar. Antingen genom att driva politiska frågor som andra uppfattar som extrema, eller så trängs man in i hörnet av sina politiska motståndare. Hur som helst så står partiet ofta ensamt där, eller måhända i sällskap av ännu mindre och ännu knäppare partier.

Under senare år har Vänsterpartiets ledning visserligen försökt manövrera partiet som helhet ut ur extremisthörnet. Men åtminstone lokalt hamnar många representanter för Vänsterpartiet allt som oftast där ändå.

Det skulle man kunna skylla på lokala politiska förutsättningar. Som sagt trängs man ibland in i ett politiskt hörn. Men det skulle man också kunna skylla på att partiets rikspolitik dels inte genomsyrar allt som partiet håller på med lokalt, dels beror det på att det finns vissa politiska fält som Vänsterpartiet på riksnivå medvetet tonar ned eller rentav ignorerar till vardags. Förmodligen därför att det blir lättast så.

Ett sådant fält är utrikespolitiken. På riksplan har man exempelvis valt att göra Natomotstånd till en ickefråga, att hålla tyst om Kuba och låtsas att Palestinafrågan bara skulle handla om det aktuella israeliska folkmordet i Gaza.

Samtidigt som det är högt i tak inom Vänsterpartiet så är det inte långt till dörren.

Dumt nog så finns gott om vänsterpartister som har ett djupare politiskt intresse i alla dessa frågor och många fler. De kan visserligen inte vänta sig någon vettig politisk linje av sitt parti, men kan å andra sidan engagera sig individuellt mot Nato och för Palestina eller Kuba utan att partiet lägger sig i. Tvärtom så håller hela partiföreningar ibland på med sådant som av partiledningen ses som något katten har släpat in.

Samtidigt som det är högt i tak inom Vänsterpartiet så är det inte långt till dörren. Nyligen inledde Vänsterpartiet ett uteslutningsärende mot en vänsterpartist från Landskrona, som är ledamot i kommunfullmäktige och har engagerat sig i Palestinafrågan. Han har använt sig av den exilpalestinska politiska diasporans språkbruk på såväl arabiska som engelska och svenska, något som hittills inte legat honom i fatet.

Läs mer

Sedan hamnade han i skottlinjen för Sydsvenskans försök att framställa Skånes starka solidaritet med Palestina som antisemitisk och fundamentalistisk. En artikel i riksmedia senare ska han alltså uteslutas, utifrån det som Sydsvenskans granskning av hans inlägg i sociala media har kommit fram till.

Jag skäms för den här sortens kanonbåtspolitik från partiledningens sida. Jag saknar öppna samtal om politik inom partiet, såväl som solidaritet: ”sammanhållning mellan människor inom en grupp, klass, nation eller i hela världen med beredskap för inbördes hjälp.”

Som den vänsterpartist jag fortfarande är, om än mest av sentimentala skäl, så hoppas jag att avdelningarna i Landskrona och Skåne kommer ihåg att vår styrka ligger i vår enighet. Både partiföreningen och partidistriktet har nu några veckor på sig att yttra sig i uteslutningsärendet. Visa nu att också kamrater som Sydsvenskan kritiserar är just kamrater.

Kultur 14 september, 2024

Ekot från Célines krigsromaner dånar i Donetsk

Célines fasansfulla skildringar av första världskrigets skytte-gravar känns igen i kriget mellan Ryssland och Ukraina. Foto: Bram Janssen/AP.

Norstedts nyöversättningar av Louis-Ferdinand Célines mardrömslika krigsskildringar kunde inte vara mer aktuella.

Louis-Ferdinand Céline inleder sin roman Krig med en fasaväckande precis beskrivning av ett uppvaknande hos den ende överlevande efter ett bombanfall, fastklibbad i lera bland kamraters lik, med kroppsdelar sönderslitna och ett larm inuti huvudet som om ett oändligt tåg far genom det, ett oljud genom vilket kriget för alltid ska vara hos honom. ”Jag drog på mig kriget i min skalle”, säger hans berättare och daterar händelsen till ”december -14”.

Efter flera genomläsningar är det samma sak varje gång jag ser den där tidsangivelsen: jag läser 2014 i stället för 1914. Céline har aldrig varit mer aktuell. Plötsligt är det som att alla hans romaner kunde ha varit skrivna i år eller för bara några år sedan.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Henrik Petersen
Författare och kritiker.
Ledare 13 september, 2024

Räknas inte rasism mot muslimer?

Richard Jomshof tar en paus som ordförande för justitieutskottet efter att ha kallats till förhör om hets mot folkgrupp. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Kritiken mot vänsterpartisternas delningar av antisemitiska nidbilder var befogad. Men när Richard Jomshof delar antimuslimska karikatyrer rycker delar av borgerligheten ut till hans försvar. Lite konsekvens vore på sin plats.

En muslimsk migrantfamilj som tas emot i Europa, för att omedelbart elda upp huset skrattande. En pakistansk man som plockas upp ur havet av en engelsk båt, för att slå ut hjälparen med en åra där det står ”våldtäktsjihad”.

Båda bilder delades av Richard Jomshof på X den 28 maj, vilket har gjort att han kallas till förhör för hets mot folkgrupp. Han berättar därför för tidskriften Kvartal att han tillfälligt kliver av som ordförande i riksdagens justitieutskott.

Vissa klarar av att hålla pennan rätt i hand. Victor Malm skriver i Expressen att Richard Jomshof borde frias, för att i stället låta offentligheten hantera frågan – genom att göra tydligt att Sverigedemokraterna inte har i Rosenbad att göra. ”Så slipper vi joxa med yttrandefriheten.”

Det är korrekt att juridiken inte är rätt väg att gå, och den som tycker annorlunda får gärna förklara varför vänsterpartisterna i så fall ska slippa motsvarande åtal.

Andra avslöjar sig. PM Nilsson kallar på X motiven där snyftande flyktingar visar sig vara våldtäktsmän och mordbrännare för ”islamistisk imperialism”, och säger att det är ”bekymmersamt om hetslagstiftningen utvecklas till en blasfemilagstiftning”.

Han kallar alltså uppenbart rasistiska nidbilder för kritik av religiös imperialism. Samma kritik har vi hört från perifert vänsterhåll som bilden där Netanyahu framställs som bloddrickande djävul med spetsig svans, en blinkning till världshistoriens äldsta myt – att Satan inspirerade judarna att förråda Jesus.

Hur svårt ska det vara? Alla dessa bilder är rasistiska. Hetslagstiftningen bör inte vara sträng, men det minsta man kan kräva av politiker från vänster till höger är att de avstår från att dela hat mot medborgarna. Och om man anser att lokalpolitiker ska kastas ut så bör man kräva samma sak av en så pass högt uppsatt politiker som Jomshof, samt även Mattias Karlsson som delar bilden till partikollegans försvar.

Det pågår ett uteslutningsärende mot Ali Hadrous i Vänsterpartiet Landskrona. Låt oss se hur borgerligheten behandlar Karlsson och Jomshof, och sedan ställa oss två frågor: Varför räknas inte rasism mot muslimer? Och gynnas judar och muslimer verkligen gynnas av att bli slagträn i debatten?

Trumpvänliga debattören Sofia Nerbrand har lustigt nog har högst tonläge av alla, trots att hon själv återkommande har hyllat världens främsta spridare av antisemitism Elon Musk. När hon besvarar min kritik på X skriver hon att hon ”aldrig försvarat Musks övertramp rörande judar. Inte heller hans naivitet rörande Putin och Ryssland.” Men att han ändå ska ha ”cred” för Paypal, Tesla och Starlink. 

Så eftersom han har byggt motorvägar, förlåt elbilar, ska vi ha överseende med hans antisemitism – eller ”övertramp rörande judar” som det visst heter när det gäller någon i det egna lägret. Låt oss se vad hon skriver om Richard Jomshofs ”övertramp rörande muslimer”.

Vi har skrivit det gång på gång här i Flamman: antirasismen måste vara konsekvent. Som någon som gärna använder bilder för politisk effekt – minns vår satirtävling – så har jag ett budskap. Lägg ned allihop, ni har ju uppenbarligen ingen finess.

I en tidigare version av artikeln fanns ett fel om Richard Jomshofs rättsliga status. Han är kallad till förhör och inget annat.

Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Inrikes 13 september, 2024

Nedskärningar slår mot äldrevården

Både anställda och boende drabbas av nedskärningarna i äldrevården. Foto: Mickan Mörk/TT.

Nedskärningarna i äldrevården innebär att en person förväntas göra flera människors arbete. Yussuf, 57, vittnar om en hård vardag som undersköterska – och är kritisk mot bristen på insatser från Kommunals sida.

– Ingen chef gillar när en anställd pratar skit om deras företag. De kommer hitta på någonting och sparka mig, skrattar Yussuf när han förklarar att han inte vill ställa upp med sitt riktiga namn.

Trots sina över tio år inom äldreomsorgen känner han sig utbytbar. 57-åringen är i dag undersköterska på ett äldreboende i södra Stockholm, där de flesta har demens eller andra sjukdomstillstånd som gör att de inte kan klara sig på egen hand hemma.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Liz Fällman
Reporter på Flamman.[email protected]