De stora massmedierna rapporterade tidigt om ett högre valdeltagande än väntat. De flesta av dessa uppgifter lär dock vara gissningar. Siffran 70 procent nämdes men visade sig vara en uppskattning av hur många av de registrerade väljarna som röstat, inte av landets röstberättigade. Enligt al-Jaziras arabiska hemsida har 60 procent av de registrerade väljarna röstat. Antalet som röstat räknades på tisdagen till åtta miljoner, av Iraks mer än 27 miljoner invånare. 14 miljoner av dessa beräknas vara röstberättigade. I så fall skulle 56 procent av landets röstberättigade ha röstat.
275 representanter till det Nationella rådet valdes i söndags. Detta råd ska sedan utse premiärminister. Hela Irak räknas som en valkrets. Ingen representant väljs alltså av sitt närområdes väljare. Detta bestämdes tidigt av före detta ståthållare Paul Bremer. Kritik har framförts mot det förfarandet då stora områden, främst arabiska sunnimuslimska, inte alls kommer att rösta medan andra, med bättre säkerhetsläge, kommer att vara överrepresenterade i parlamentet. Från bland annat de kurdiska områdena i norra Irak kommer representationen att vara starkare än den kurdiska befolkningens storlek i landet.
Landets shiamajoritet kommer att få en mycket stark position.
I fyra av landets provinser är säkerhetssituationen så dålig att premiärminister Allawi menar att det talar emot att folk går och röstar, uppger ElectronicIraq.net. Däribland finns huvudstaden Bagdad och mer än hälften av landets befolkning. Väljarna i Falluja tilläts inte ens registrera sig för valet.
Enligt samma källa är den nya irakiska regeringen redan bunden vid ett antal lagar som stiftades under ståthållare Bremers period. Bland annat stiftades då en privatiseringslag som stipulerar att allting i Irak ska privatiseras och öppnas för 100 procents utländskt ägande. Detta inkluderar natur-resurser och offentliga tjänster.
Enligt den kände brittiske mellanösternkorrespondenten Robert Fisk blir resultatet av valet troligtvis att Irak nu blir ett shiitiskt land, en logisk konsekvens av att shiamuslimerna alltid varit i majoritet i landet. Det är dock ett tveeggat svärd för ockupanterna att samarbeta med shiitiska ledare som al-Sistani, samtidigt som de planerar militära attacker mot Iran, det land där flertalet av de shiitiska mullorna levt i exil och har mycket vänskapliga band till.
– Det är inte alls säkert att USA kommer att kunna kontrollera shiiterna och det är viktigt att komma ihåg att dessa val på många sätt från första början på ockupationen pressats på USA. Shiiterna krävde val och de krävde exakt denna typ av val där matransoneringskorten utgör basen för väljarrullorna, säger Christian Parenti, författare till boken The Freedom: Shadows and Hallucinations In Occupied Iraq, till tv-stationen Democracy Now.
Att USA-trupperna skulle lämna landet inom kort anser få bedömare vara troligt. De har nyligen byggt upp militärbaser för 100 000-tals soldater och planerar att stanna med stora trupper långt efter det att de anser att ockupationen oficiellt upphört.
