Den 12 oktober skrev jag en statusuppdatering på Facebook med anledning av en artikel i Svenska Dagbladet, ”Förenklad svensk syn på missbrukare” av Christina Gynnå Oguz, före detta departementsråd i socialdepartementet, med ansvar för narkotikafrågor samt delegationsledare i FN:s narkotikakommission. En bra artikel av en person med utblick över världen och med stor kunskap i frågan. I min lilla korta statusuppdatering fokuserade jag på att jag, i min roll som socialpolitisk talesperson för Vänsterpartiet i riksdagen bland annat för missbruksfrågor, aktivt ska arbeta för att förändra synen på missbruk och för en jämlik hälsa. Att vi behöver titta ut över världen och lyfta ett antal frågor med fokus på jämlik hälsa och ett värdigt liv för de som använder droger. Några timmar senare var debatten i gång. 90 inlägg i frågor som jag trodde vänstern kunde ställa sig bakom.
Under en period från år 1987 jobbade jag som behandlingsassistent på LVM-hemmet Serafen. Ett LVM-hem för de personer som injicerade droger och som infekterats av hiv. De som var intagna där var det på grund av att de ansågs som smittspridare. De kom nära. De blev Eva, Sven och Kalle. 27 år senare är det självklart för mig som socialist att arbeta för att förhindra att brukare får hepatit och hiv. Att personer som använder droger ska ha ett värdigt liv. En fråga som väcker heta känslor är sprututbyte.
I decennier har vänstern diskuterat sprututbyte. Det finns en lag, sedan år 2006, om sprutbyte. En lag som även inbegriper kommunal vetorätt mot att landstingen inrättar sprututbytesverksamhet.
Sprututbytet är en del av en större verksamhet som riktar sig till personer som injicerar droger med provtagning, vaccination, länkning till socialtjänst och beroendevård, rådgivning, information, motiverande samtal, gynekolog, socialpsykologisk kompetens och information. Här får de inskrivna en möjlighet att, även om de inte slutar missbruka, hålla sig friska. Men mottagningarna fångar även in de som aldrig skulle tänka sig att gå till socialtjänsten eller till beroendevården.
Endast sex av 290 kommuner i tre av 21 län har sprutbytesverksamhet. Detta samtidigt som cirka 1 000 personer per år rapporteras in som bärare av hepatit C genom att de har injicerat droger.
Det kommunala vetot bör avskaffas och landstingen ska självständigt kunna besluta om att inrätta sprututbytesverksamhet. Fler personer som injicerar droger ska kunna erbjudas ett liv utan hiv och hepatit. Det handlar om jämlik hälsa. Den här frågan har vi även lyft i den motion som vi precis har lämnat in i riksdagen.
År 2012 svarade överdoserna i Sverige för 15,9 procent av alla dödsfall i åldrarna 15–39 år. EU-genomsnittet ligger på 3,5 procent. Sverige toppar EU-ligan för hepatit C. Åtta EU-länder har lägre siffror för cannabis, 13 har lägre för kokain och 18 för amfetamin, när det gäller 15–39-åringar som använt drogerna de senaste tolv månaderna.
Inga lysande siffror för ett land som envist kört vidare på samma missbrukspolitik i decennier och där vi som har ifrågasatt den politiken blivit beskyllda för att stå bakom legalisering av narkotika. Vi måste börja undersöka det vi gör inom vård och behandling i Sverige och hitta nya vägar. Jag talar om en politik som utgår från jämlik hälsa och att den som vill sluta bruka droger ska få handfast stöd i det, men även att de som fortsätter missbruka ska ha rätt till jämlik hälsovård och ett värdigt liv med allt vad det innehåller. Jag tänker lyssna på forskare, granska statistik och tala med brukare och de som arbetar på ”golvet” med missbruk. Undersökande politik.
Stigmatiseringen av missbrukare måste bekämpas. Den leder till att missbrukare far illa och i värsta fall dör. Att vi i dag inte har sprututbytes mottagningar i hela landet säger allt. Har politikerna följt forskningen på detta område? Nej, de flesta går på magkänslan – det blir en moralfråga. Dags att titta ut i världen och förstå att vi har en politik på det här området som behöver förändras. Så mycket att göra. Låt oss lyfta oss från det svartvita till något nytt. Människovärdet vi fordra tillbaka…