Shawgi Badri är en sudanes som idag vill kalla sig marxist men som tillhörde det sudanesiska kommunistpartiet under många år när han levde i Sudan. Han bor i dag i södra Sverige och följer dagligen den politiska och mänskliga utvecklingen i sitt hemland. Han är muslim, född i huvudstaden Khartoum där militärdiktaturen anklagas för att ligga bakom det som i dag utpekas som folkmord på människorna i Darfur.
– Alla människor har i dag dåligt samvete eftersom de inte gjorde något i Rwanda. Men nu händer det något i Darfur och de vill inte få dåligt samvete igen, även om situationen inte är lika allvarlig som den var i Rwanda.
– Det finns också en ekonomisk strategisk orsak till västländernas intresse som kan jämföras med USA:s Kuwaitkrig 1990. Eller som en USA-general sa: ”Hade Kuwait exporterat broccoli hade ingen brytt sig om landet”. I södra Darfur har man hittat stora mängder uran. I närheten av Darfur, i västra Sudan, har det upptäckts stora mängder olja.
Den svenske oljemagnaten Adolf H. Lundin från Lundin Petroleum är etablerad i södra Sudan sedan 1997. Han anklagas bland annat av Human Rights Watch för att bidra till krigsbrasan. En stor del av regeringens oljeinkomster används för att köpa vapen som har använts för att föra krig mot gerillarörelsen SPLA i de södra delarna av landet. ”Oljeutvinningen har bara skapat problem för folket i Sudan, fast det egentligen borde ha varit något att fira”, hävdade Jemera Rone vid Human Rights Watch i en rapport i slutet av 2003.
Shawgi Badri hävdar samma sak:
– Lundingruppen har tjänat miljarder och många svenska aktieägare har blivit miljonärer genom att köpa Lundinaktier. Carl Bildt arbetade en tid för Lundin och har tjänat pengar på verksamheten hos Lundin. Blir det fred i Sudan kan också oljepriset gå ner från dagens 36 dollar per fat. I dag exporterar Sudan en halv miljon fat men kan kanske öka produktionen till tre miljoner fat per dag och då pressas priserna på världsmarknaden. Det ligger naturligtvis i Bushadministrationens intresse.
Men varför det besinningslösa våldet mot människorna i Darfur som är muslimer till skillnad mot sydsudaneserna som till största delen är kristna?
Badri menar att de betraktas av den arabiska majoriten i huvudstaden Khartoum eller i Darfur som sjunde klassens människor. Darfurinvånarna är svarta, långa och känns omedelbaret igen i Sudan. Den arabiska milisens män har manipulerats och skrämts om att stammarna i Darfur ska skapa ett nytt Andalusien varifrån araberna kastades ut från den iberiska halvön på 1300-talet. Hotet är att ”araberna ska utrotas”. Därför har det ”heliga kriget” mot de ogudaktiga startats, med fruktansvärda konsekvenser som följd.
– Regeringen i Khartoum resonerar som så att det är billigare att beväpna den arabiska befolkningen i Darfur än att skicka soldater till området. Det är samtidigt en inbjudan till att bränna, våldta och döda. Det blir billigare och så har Khartoum alltid gjort södra i Sudan.
Darfur inlemmades i Sudan av den brittiska kolonialismen 1917. Sudan var ett protektorat i Egypten och hade brittisk överhöghet sedan 1898. Men Darfur hade varit ett självständigt kungarike med anor från 1400-talet.
Människorna i Darfur var fruktade som mycket stolta riddare och krigare. I första världskriget som började 1914 deltog Darfurkungen Ali Dinar i kampen mot de brittiska kolonialisterna som 1917 sköt Dinar och inlemmade Darfur som blev en del av Sudan. Det brittiska kolonialväldet upphörde i Sudan onsdagen 1 januari 1956.
Regimen i Khartoum upplät sitt territorium för utbildning av bin Ladens krigare när Sovjetunionen hade ockuperat Afghanistan. Finansieringen stod Saudiarabien och Kuwait för medan CIA och USA bidrog till militär underrättelsetjänst respektive beväpningen.
Efter att Sovjet lämnade Afghanistan 1989 upprättades läger i Sudan 1989-1995 där terrorister från hela världen utbildades av armén, flyget och marinen. USA drog åt sig öronen inför det monster de hade skapat och till och med bombade en vapenfabrik i Khartoum som visade sig vara en läkemedelsfabrik.
– Afghanaraberna som utbildats i terrorism och hjärntvättats i att döda ryssar, behövdes inte mer efter att Sovjet dragit sig tillbaka från Afghanistan. Janjawidmilisens soldater är för unga för att ha varit med i Afghanistan, men deras befäl har tränats av afghanaraberna.
– Även Frankrike har gett regimen i Khartoum stöd i kampen mot SPLA-gerillan (som inte har något med bin Ladens män att göra, reds anm) i södra Sudan. Paris överlämnade satellitbilder över gerillaläger som bombades av regeringstrupperna som på så sätt fick ett tillfälligt militärt övertag. I utbyte överlämnade Khartoum den internationella terroristen ”Carlos” Ilich Ramirez, alias Schakalen, som fritt gick omkring på gatorna i Khartoum eller spelade poker med vänner.
Det sudanesiska kommunistpartiet, ett av Afrikas största, samt en av gerillarörelserna i västra Sudan undertecknade för en vecka sedan ett gemensamt samarbetsprojekt som handlar om att arbeta och slåss gemensamt för att undvika folkmordet i Darfur.
Den antikoloniala kampen mot britterna
Sudan var, som Shawgi Badri säger, ett protektorat inom Egypten. I grannlandet störtades 1952 den korrumperade kung Faruk av befriesehjälten Gamal Abdel Nassers, som blev Afrikas och arabvärldens främste ledare fram till sin död, 1970.
När Nasser nationaliserade Suez-kanalen, i händerna på Storbritannien och Frankrike, startade de hösten 1956 tillsammans med Israel angreppet mot Egypten.
Trippelalliansen Storbritannien-Frankrike-Israel kunde inte tolerera att ett före detta kolonialland tog kontroll över eget territorium och dess naturresurser. Angreppet mot Egypten avbröts efter att USA:s president Eisenhower uttryckt farhågor inför det politiska perspektivet med ett Sovjetunionen som lovade att finansiera det stora Assuandamprojektet.
Storbritanniens premiärminister Anthony Eden tvingades avgå. Suez-krisen blev för Storbritannien en tydlig påminnelse att dess imperieroll var slutspelad.
När Nasser dog 1970 trängdes fyra miljoner gråtande människor på Kairos gator.
