Gatan som Libanesiska kommunistpartiets huvudkontor ligger på tillhör partiet. Men resten av området, som ligger i utkanten av stadsdelen Hamra i Beirut, domineras i huvudsak av det shiamuslimska partiet Amal. Jag och min tolk Jamal, aktiv i kommunistpartiets ungdomsförbud, tar en liten hiss upp till sjätte våningen där generalsekreteraren Khaled Hdadehs rum ligger.
Jag börjar med att fråga Khaled Hdadeh om vilken politisk roll vänstern har i Mellanöstern idag. Han säger att man har i huvudsak tre uppgifter. För det första att stödja Palestinas befrielsekamp. För det andra att förändra de odemokratiska och förtryckande politiska system som finns i de flesta arabländerna. Regimerna i till exempel Saudiarabien och Egypten finns inte till för folket utan tjänar västs imperialistiska intressen. För det tredje att lösa oljefrågan samt de ekonomiska problem som följer detta.
– Om oljan i regionen skulle användas på ett bättre sätt skulle inkomsterna från det kunna eliminera fattigdomen, säger Khaled Hdadeh till Flamman.
Khaled Hdadeh förklarar att dessa frågor har varit aktuella för vänstern ända sedan Storbritanniens upptäckt av olja i Mellanöstern. För att säkerställa oljan delades området upp i brittiska och franska protektorat med västlojala regimer. Samtidigt lades löftet att skapa ett judiskt hemland i Palestina i syfte att skapa en trogen allierad i området. Dessa händelser har fört med sig problem som vänstern än idag kämpar med.
Svag vänster
Vårt samtal avbryts av att generalsekreterarens telefon ringer. Jag passar på att dricka lite från teet och titta ut mot balkongen där sommarsolen gläntar in genom dörröppningen. Khaled Hdadeh säger att det var hans son som ringde från Frankrike, alla hans tre barn studerar för tillfället där. Själv bor han en halvtimmes bilfärd från Beirut tillsammans med sin fru.
På 1980-talet stod Libanesiska Kommunistpartiet vid fronten och försvarade sitt land mot israeliska angrepp. Efter Sovjetunionens fall blev vänstern i såväl Libanon som i resten av regionen marginaliserad och tomrummet ersattes av islamistiska rörelser.
Varför är vänstern svag i Mellanöstern idag?
– Vänstern har länge haft en oförmåga att ta initiativ till egna radikala politiska program och istället sneglat på Moskva, säger Khaled Hdadeh.
– Man har inte heller lyckats hitta ett rimligt förhållningssätt gentemot ledarna i sina egna länder. Antingen har man följt ledarna blint till priset av att mista sin oberoende kraft, eller så har man motsatt sig ledarskapet totalt till priset av att bli fängslad och marginaliserad.
Kommunalval
För att inte upprepa detta misstag har kommunistpartiet på sin senaste kongress formulerat en relationspolicy gentemot Hizbollah. Resultatet är att man strävar efter att samarbeta med Hizbollah utan att slukas av dem, samt motsätta sig Hizbollah utan att hamna i strid med dem. Ett exempel på det är de pågående kommunalvalen där kommunistpartiet ställer upp med listor mot premiärminister Hariri och den västvänliga 14-marskoalitionen i libanesiska bergstrakterna. Samtidigt ställer man upp med listor mot Hizbollah och västkritiska 8-marskoalitionen i södra Libanon.
Öpnning
Skiljelinjen i libanesisk politik går idag inte mellan vänster och höger, utan mellan de som stödjer USA och de som inte gör det. Kommunistpartiet delar Hizbollahs syn på motståndskampen mot Israel. Men samtidigt finns det stora skillnader vad gäller synen på ekonomiska, parlamentariska och sociala frågor. Till exempel motsätter sig Hizbollah de reformer som kommunistpartiet vill införa samtidigt som de deltar i premiärminister Hariris privatiseringsprojekt. Hizbollah stödjer också det sekteristiska systemet (där olika poster i regeringen tillfaller olika religiösa grupper) som kommunistpartiet menar är grunden till många problem i det libanesiska samhället.
Khaled Hdadeh är 54 år har varit generalsekreterare för kommunistpartiet sedan 2003. Han jobbar på Libanesiska universitet som lärare i fysisk dialektik. På fritiden gillar han att läsa och ibland tränar han för att komma i form. Han menar att den nuvarande politiska situationen i regionen har skapat en öppnig och handlingsmöjlighet för vänstern. Det kapitalistiska systemet har visat sitt misslyckande genom den pågående recessionen. Det politiska systemet och statsregeringarna i arabländerna har visat sitt misslyckande eftersom man står ansvarig för den fattigdom som befolkningen upplever. Samtidigt har även de religiösa rörelserna, som i början var framgångsrika, misslyckande på grund av sin oförmåga att förändra levnadsförhållanden för vanliga människor samt motsätta sig det imperialistiska systemet.
– Det arabiska politiska systemet har inte fallit för att det är starkt, utan för att alternativet inte är starkt nog.
