Sverige är just nu en nyliberal experimentverkstad där olika former av privatiseringar och entreprenadmodeller testas i en kommun/landsting nära dig. För exempelvis Rinkeby, en socialt utsatt förort, betydde Vårdval Stockholm elva miljoner mindre i budget och 45 procent försämrad tillgänglighet (Gemensam Välfärds hemsida). Alltmedan privata entreprenörer/koncerner förväntar sig att vaska guld bland innerstadens friska och välbeställda genom att locka dem överkonsumera vård.
Att de privata vårdbolagen gjorde en rörelsevinst på tre miljarder och friskolornas ägare har fått 83 miljoner i utdelning har både uppmärksammats och debatterats inte minst mot bakgrund av att kommuner och landsting måste varsla och skära. Men till och med den officiella socialdemokratiska hållningen är att frågan privat-offentligt inte spelar någon roll, eftersom det är kvalitén som räknas.
Det är förstås helt sjukt, om ni ursäktar ordvitsen, eftersom privatvård är kostnadsdrivande och försämrar tillgängligheten för dem som har störst behov. Men vi måste också ifrågasätta den konstgjorda så kallade marknad som politikerna skapat. Sverige är fortfarande, som före systemskiftet, en blandekonomi, men idag en borgerlig blandekonomi.
Istället för en tyglad kapitalism som skulle jobba för medborgarna är det nu medborgarnas skattepengar som otyglat ska jobba för kapitalisterna. Det som kallas marknad handlar i steg ett om att politiker slumpar ut vår gemensamma egendom till entreprenörer/koncerner. Om du erbjuds att betala några hundralappar för en tv fattar de flesta av oss att det är något skumt på gång. Men vad ska man säga om att politikerna sålde en förskoleverksamhet i Årsta utanför Stockholm till en privatperson för 634 650 kronor.
Efter ett år gav hon sig själv 3,2 miljoner i utdelning, 500.000 i årslön och styrelsen 800.000 i arvoden.(09-09-03) Stöld, häleri, någon?
Politikernas konstgjorda marknadsekonomi upprätthålls sedan i steg två genom skattmedel på ett sätt som för tankarna till försörjningsstöd och aktivitetsersättning om förmånerna inte var så gigantiska. S:t Görans sjukhus i Stockholm gör exempelvis 1,5 miljarder i vinst och finansieras helt av skattemedel. Men redan ett år efter försäljningen till Bure/Capio 1999 konstaterade revisorer att landstinget brutit mot lagen om offentlig upphandling då bolaget fick köpa sjukhuset utan konkurrens och att man inte agerat tillräckligt ”professionellt och affärsmässigt”.
Två rapporter 2002 och 2005 visade att sjukhuset har fått en rad konkurrensfördelar inskrivna i sina avtal jämfört med de offentligt drivna sjukhusen. Ägarna fick även ett avtal som i praktiken gäller till 2017 för om det sägs upp måste landstinget betala en option på 275 miljoner. (DN 09-09-10). Vi borde med gemensam röst ropa – show us the money! Det är våra skattepengar som investeras i vård och skolor så varför får vi inte också utdelning på vinsten? Varför får vi stockholmare inte en del av S:t Görans miljarder och varför får inte alla stockholmare vara med på Capios årsstämma? Det skulle jag kalla marknad på riktigt. Vi måste sno skattefrågan från högern och fråga oss vad är det vi betalar för? Onödig byråkrati på grund av upphandlingssystemet, för höga löner/förmåner till chefer och tjänstemän i kommunens/landstingets bolag samt vinster till entreprenörer/koncerner/riskkapitalbolag.
Jag vill betala skatt för att minska ojämlikheten i samhället, nu används mina skattepengar istället för att öka den. Vi behöver en skatterevolt från vänster.