Opinion

Ledarsidan är oberoende socialistisk. Redaktör: Leonidas Aretakis.

Opinion • 11 februari, 2004

"Nästa vecka inleds vänsterpartiets kongress och det hävdas att vattendelaren mellan de olika grupperingarna inför kongressen går mellan höger och vänster. Men vad är då höger och vad är vänster? Att göra anspråk på inflytande och makt för att ta bort könsdiskriminering, försvara den generella välfärden, utveckla ett ekologiskt hållbart samhälle eller andra delar av vänsterpartiets politik – det är enligt vår mening vänsterpolitik på riktigt. Att i parlamentariska församlingar, men också i övrigt politiskt arbete, vara en allierad till progressiva fackföreningar, miljö- och solidaritetsorganisationer med flera genom att de facto förflytta tyngdpunkten i besluten – det är vad vänsterpartiet ska syssla med om det ska ta sina egna väljares uppdrag på allvar. Det är ju därför vi inte bara är en allmän vänsterorganisation utan ett parti som ställer upp i allmänna val. Under den senaste tioårsperioden har partiets politik och arbets-metoder radikalt förändrats. Valet 1998, som innebar att väljarbasen fördubblades, var epokgörande. Numera ingår vänsterpartiet i många av de majoritetskonstellationer som styr regioner/landsting och kommuner. Det rödgröna samarbetet med regeringen har gett vänsterpartiet ett inflytande på svensk inrikespolitik som saknar motsvarighet under partiets snart 90-åriga existens. Att byta utanförstående mot ansvarstagande har lett till att partiets politik konkretiserats och utvecklats. Vi ser positivt på de gångna åren och önskar inte tillbaka till den tid då det typiska vänsterspråket förvisso fungerade stärkande inåt men samtidigt fungerade som en hög tröskel gentemot människor utanför partiet. Vi som skrev på uppropet Väg Val Vänster har det gemensamt att vi vill se vänsterpartiet som ett redskap för förändring. Det handlar om resultat av vårt arbete i form av rödgröna avtryck som har betydelse för människors verkliga liv och vardag. Med ett vänsterperspektiv är det otillräckligt att recensera vad andra gör. Vi vägrar att återgå till den tid då vänsterns politik präglades av att aldrig kompromissa med någon. Det leder bara till isolering gentemot de medborgare vi säger oss företräda. Det är vare sig höger eller vänster att fly från ansvar och gömma sig bakom sina egna klyschor. Det är inget annat än ickepolitik och är fegt och ovärdigt i förhållande till det historiska arvet från den radikala arbetarrörelsen. Vänsterpartiet måste bli offensivare och tydligare och då krävs att vi klarare definierar partiets uppgift. Partiet har allt sedan bildandet, och det är naturligt, diskuterat gränsdragningen gentemot socialdemokratin. Men lika viktigt är att tydliggöra skillnaden i förhållande till sektvänstern. För oss som varit med ett tag kanske det känns överflödigt. Men för den som inte själv har upplevt tiden före murens fall kan tidigare generationers erfarenheter vara av godo. Uttalanden om att vi vill ha en planekonomi utan några marknadsinslag, sabotage gentemot demokratiskt fattade beslut eller okritisk glorifiering av forna revolutionärer skadar vänsterpartiets trovärdighet i vanligt folks ögon. Är vårt nuvarande samarbete med regeringen bra? Det beror på vad vi vill men enligt vår uppfattning står inte vårt inflytande proportion till vänsterns uppgift. Visst får vi vara med och förhandla utifrån i förväg givna restriktioner. Men med tanke på att regeringen, frånsett våra åtta insynsposter, har hela departementsapparaten till sitt förfogande blir vänsterpartiets huvudsakliga roll att reagera på socialdemokratiska förslag. Motsvarande arbetsfördelning skulle partiet knappast acceptera i kommuner och landsting. Vi förringar inte de positiva resultaten av det rödgröna regeringssamarbetet. Trots det anser vi att det är dags att höja ambitionsnivån. Vänsterpartiet borde vara moget att ta steget vidare och inte nöja sig med insynsposter på departementen. En offensiv vänsterpolitik betyder att rättvisa ska sättas överst på dagordningen. Rättvisa i form av minskade klasskillnader, rättvisa mellan könen, global rättvisa och rättvist miljöutrymme för kommande generationers skull. Svensk politik behöver bli både rödare och grönare. Utifrån vår ambition att åstadkomma detta och byggt på ett gott valresultat är en regeringsmedverkan ett självklart mål för det vänsterparti vi arbetar för."
Karin Svensson Smith Dan Gahnström Stig Henriksson

Karin Svensson Smith Dan Gahnström Stig Henriksson
Opinion • 11 februari, 2004

"Det svenska folket avvisade i folkomröstningen 2003 EU:s valutaunion med bred marginal. Speciellt tydligt var utslaget bland arbetarrörelsens väljare. Omkring 60 procent av socialdemokraternas, och 90 procent av vänsterpartiets väljare, röstade emot EMU. Bland LO:s medlemmar röstade en förkrossande majoritet nej i folkomröstningen. Den socialdemokratiska partiledningen verkar inte ha lärt någonting av folkomröstningens utslag. De […]"
Jonas Sjöstedt

Jonas Sjöstedt

Europaparlamentariker och tidigare partiledare för Vänsterpartiet