I nio dagar. Så länge höll svenska folkets förtroende i sig för regeringen, efter valsegern den 17 september 2006. Synovate Temos väljarbarometer den 26 september samma år, hade rubriken ”Regeringsskifte om det vore val idag?”
Stödet för regeringen hade den 26 september 2006 minskat till 46,7 procent, vilket gav det rödgröna blocket ett övertag med 1,9 procentenheter.
Sedan dess har stödet för regeringen sjunkit nästan konstant.
I september 2007, ett år efter regeringsskiftet, rapporterade Sifo: Fördel oppositionen med 11,4 procentenheter. Mätperioden hade präglats av Mikael Odenbergs avgång, en ny försvarsminister som var vapenvägrare och förslag till ny sjukpenning. Försvarsfrågan hade enligt Sifo störst betydelse för moderaterna. Väljarna hade också bilden att regeringen minskade sjukersättningen och att sjuka måste byta jobb, enligt Sifo. Sedan valet hade var tionde moderat gått över till oppositionen. I alla de tre storstäderna var s större än m.
I december 2007 rapporterade Sifo att kd hade problem och att det berodde på försäljningen av statliga företag, genom kristdemokraten Mats Odell. Försäljningen genomfördes på ett sätt som inte väcker applåder, enligt Sifo. ”De flesta väljare vill inte att företagen säljs till utlandet eller att de säljs alls.”
Men det är inte bara väljarkåren som misstror regeringen. Även grupper, som borde vara Alliansens bästa vänner, är förbannade.
Redan i november 2006 gick Företagarförbundet ut och meddelade att småföretagarna kände sig lurade. Regeringen tänkte ta bort den generella rabatten på arbetsgivaravgiften.
– Det är helt fel signal som skickas ut till Sveriges småföretagare, sade Företagarförbundets sekreterare Camilla Littorin.
– När detta avdrag nu tas bort innebär det i praktiken fem procent högre lönekostnader.
Villaägarna fick högre kostnader
Camilla Littorin menade att småföretagarna knappast känt till denna effekt före valet.
– Nej, det tror jag inte. Den information gick nog inte fram till alla som röstade på alliansen.
Därpå kom nästa attack från dem som tillhört Alliansens vänner. Villaägarna upprördes över att det utlovade slopandet av fastighetsskatten inte ingick redan i regeringens första budget. Därefter aviserade regeringen ett tak på 6.000 kronor, men inte förrän till 2008. Skattesatsen skulle sänkas från en till 0,75 procent av taxeringsvärdet. Men fastighetsskatten skulle ersättas med en kommunal avgift. En undersökning som Villaägarnas riksförbund beställde i oktober 2007, visade att 220.000 småhusägare skulle få höjda kostnader för sitt hus. Då hade ändå inte medräknats effekterna av slopade uppskovsrätten – möjligheten att skjuta upp betalning av reavinstskatten från tidigare försäljning.
– I Sotenäs får 48 procent av småhusägarna höjd skatt nästa år. I Oxelösund är 45 procent, och Storuman 29 procent, sade Joacim Olsson, vice förbundsdirektör på Villaägarnas riksförbund.
Dessutom borde en pålaga som de facto utgör en skatt också benämnas skatt, enligt Lagrådets tre jurister, i ett yttrande om den kommunala avgiften, hösten 2007.
Svenskt näringsliv sågade Anders Borg
I juli i år var det den stora och mäktiga alliansvännen Svenskt näringsliv, som sågade ett förslag från finansminister Anders Borg (m). Borg gjorde ett utspel om att sänka bolagsskatten från 28 till 25 procent. Sänkningen ska till stor del finansieras genom att företagen inte ska få fullt avdrag för sina räntekostnader.
– Förslaget är djupt olyckligt utformat och inte alls berett enligt de krav och principer som gäller för omfattande skatteförändringar, sade Svenskt näringslivs VD Urban Bäckström.
– Det ligger inte i landets intresse att på ett så fundamentalt sätt försämra företagsklimatet, sade Bäckström.
