Det säger Darwin Bustamante Surez, sociolog, journalist och chef för ett radioprogram i Venezuela till Flamman när vi ringer upp honom i Caracas. Han tillhör inte oppositionen utan snarare vänsteroppositionen inom Chávezlägret. Han har tillsammans med en stor del av ”chavisterna” på basplanet länge varit kritisk till olika företeelser i regeringspolitiken. Han kritiserar korruptionen, ”svågerpolitik” och ren stöld inom statsapparaten. Det är enligt honom i grunden dessa fenomen som har lett fram till den katastrofala ekonomiska situationen. Förra veckan deklarerade president Nicolas Maduro att landet befinner sig i en ”ekonomisk nödsituation” efter att landets inflation nått 141 procent. Men enligt Bustamente är dagens hyperinflation inte alls i nivå med de siffror som Maduro presenterade den 15 januari. Han blev heller inte ett dugg förvånad när det regerande socialistpartiet PSUV led det förnedrande valnederlaget den 6 december 2015 då högeroppositionen vann två tredjedels majoritet i Nationalförsamlingen, landets parlament.
Dubbelmakt
Det är den ekonomiska situationen som lett fram till denna ”dubbelmakt” i vilken regeringen Maduro har mandat tre år till medan högeroppositionen kontrollerar Nationalförsamlingen och kan stifta nya lagar som sätter krokben för regeringens arbete.
Situationen är mycket lik den som existerade under tre år (4 september 1970-11 september 1973) i Chile där den folkvalde vänsterpresidenten Salvador Allendes regering saboterades på alla sätt av en kongress som hade en majoritet av regeringsmotståndare som backades upp av CIA och Vita huset. Den 11 september 1973 genomfördes statskuppen som inledde 17 år av fascistisk militärdiktatur.
– Oppositionen kommer nog inte i första hand att försöka satsa på att samla in det nödvändiga antalet namn för att genomföra en folkomröstning (vilket författningen ger möjlighet till) om folket efter halva mandatperioden vill avbryta de sex åren som Maduro är vald till. I stället kommer den försöka hitta en juridisk formel och förevändningar för att få honom avsatt. För även om oppositionen vann valet den 6 december är det inte alls säkert att de kan få majoritet hos venezuelanerna för att byta ut presidenten, säger Bustamante.
Blöjköer
Han menar att ”Chavisterna” har en kärna på fem miljoner venezuelaner som är trogna regeringen i valen. Det var den mer ombytliga medelklassen som övergav Maduro och i stället röstade på oppositionen.
– Det är inte alls att undra på. Jag har två barn, 3 år och 16 månader. Vi måste köa i timmar för att köpa blöjor, om de finns det vill säga. Klockan 2 i torsdags eftermiddag ställde jag mig i en kö för att köpa ett bilbatteri och klockan 11 på fredagsförmiddagen hade jag batteriet monterat. Men jag kan köpa de prisreglerade blöjorna på svarta marknaden utanför affären men för ett 30 gånger högre pris, säger Bustamente.
– Det är ofta venezuelaner som tidigare arbetade inom lågt betalda yrken och som får stipendier för att studera men som aldrig sätter sig på skolbänken utan som nu, med statsstipendium säljer hamstrade varor på gatan till skyhöga priser. Men dessa fattiga som i dag används av hugade parasitära spekulanter blir de första offren om oppositionen skulle störta Maduro och återinföra den nyliberala modellen i Venezuela. Se på vad som händer i Argentina, understryker Bustamante.
När högeroppositionen intog Nationalförsamlingen förra veckan betedde sig Henry Allup, den socialdemokratiske ordföranden i parlamentet, provokativt enligt chavisterna. Han beordrade anställda i Nationalförsamlingen att ta ner porträtten på Venezuelas landsfader Simon Bolivar samt porträttet på Hugo Chávez. För venezuelanen i gemen var det som att sticka en dolk i bröstet, säger Bustamante:
– På sätt och vis var det bra för de bekände redan den första dagen politisk färg och var de står.
En miljon nya bostäder
Det första politiska utspelet som oppositionen gjorde i Nationalförsamlingen var att föreslå att den miljon familjer som sedan 2014 fått en ny bostad inom ramen för Venezuelas ”Miljonprogram” (totalt tre miljoner bostäder) ska kunna sälja den på den privata spekulativa bostadsmarknaden. President Nicolas Maduro svävade inte på målet när han besvarade utspelet:
– Ni kommer att tvingas störta mig först innan ni privatiserar Venezuelas bostadsprogram!
