Bryssel Världshandelsorganisationen WTO kom överens om ett ramverk för de fortsatta förhandlingarna på söndagen. Huvudpunkten i helgens avtal är att de rika länderna ska avskaffa eller minska sina jordbrukssubventioner, i utbyte mot att u-länderna öppnar sina marknader för den rika världens tillverkningsindustri.
Sveriges näringsminister Leif Pagrotsky var nöjd efter helgens överenskommelse.
– Nu har vi äntligen gjort de framsteg som behövs för att modernisera världshandelsreglerna och släppa in u-länderna, säger Pagrotsky till TT.
Även Lantbrukarnas Riksförbund har välkomnat resultatet. Och EU:s handelskommissionär Pascal Lamy säger att överenskommelsen inte bara är bra för EU utan även för u-länder såväl som för andra länder.
– Dagens beslut visar att det multilaterala handelssystemet är vid liv och mår bra. Men vi har bara kommit halvvägs – nu måste vi snabbt avsluta den här förhandlingsrundan.
Flera representanter för u-länder uttryckte också sin tillfredsställelse över överenskommelsen.
Brasiliens utrikesminister Celso Amorim, som leder den grupp av u-länder som kallas G20, sa att överenskommelsen var ”början till slutet för subventionerna”.
Men flera organisationer menar att avtalet kom till stånd först efter det att de rika länderna hade pressat u-länderna, och att det var ett resultat av en odemokratisk process.
Organisationerna pekar också på att utfästelserna om att avskaffa de rika ländernas jordbrukssubventioner fortfarande är vaga, och att man inte har preciserat något datum i avtalstexten.
”Löftet om att avskaffa exportsubventioner saknar substans eftersom inget slutdatum nämns”, säger exempelvis Jordens vänner, världens största gräsrotsnätverk för miljöfrågor.
Och biståndsorganisationen Oxfam International påpekar att det återstår mycket arbete för att nå det uttalade målet för förhandlingsrundan – en mer rättvis världshandel.
– Förhandlingarna har pågått i tre år, men resultatet av det här mötet är långt ifrån vad som behövs för att reformera handelsreglerna så att de verkar för de fattigas bästa. Miljontals människors jobb och liv är beroende av de här förhandlingarna men de rika länderna visar fortfarande inget ledarskap. I stället agerar de som mellanhand för andra intressen, och tvingar u-länderna att anta en strategi som går ut på att begränsa skadorna, säger Jo Leadbeater, chef för Oxfams Brysselkontor.
Flera organisationer är dessutom oroade över att de rika länderna i sin brådska att nå en överenskommelse inte har brytt sig om de konsekvenser som avtalet kan få för miljön.
Jordens vänner varnar för att avtalet kan ”hota människor och miljö i hela världen”.
Helgens deklaration sätter december 2005 som ny deadline för förhandlingarna. Då ska ett ministermöte hållas i Hong Kong.
Oxfam varnar för att det innebär att väldigt mycket ska hinnas med på kort tid, och säger att tidsgränsen inte får leda till att man vattnar ur förhandlingsrundans ursprungliga ambitioner.
