Förra måndagen kom EU:s arbetsmarknadsministrar överens om en kompromiss gällande det så kallade utstationeringsdirektivet. EU-kommissionen har föreslagit en reform av direktivet som ska säkerställa att utländska arbetare från ett medlemsland har rätt till samma löner och förmåner som de i det land som de arbetar i. Frågan har länge delat EU:s medlemsländer mellan väst och öst där de senare har kritiserat direktivet för att diskriminera arbetare från östeuropeiska länder genom att göra det svårare för dem att få arbete i Västeuropa. Till dem som har drivit motståndet hårdast hör Polen vars konservativa regering hävdar att det kommer att göra det svårare för polska företag att konkurrera. En vanlig uppfattning är att den synen delas av östeuropeiska arbetare och fackföreningar. Så är dock inte fallet.
Lika lön för lika arbete
Förra veckan publicerade de största fackföreningarna i den så kallade Visegrad-gruppen, som innefattar Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern, ett pressmeddelande i vilket de uttryckte sitt stöd för reformen av direktivet. I motsats mot vad flera av ländernas regeringar hävdar skrev representanterna att ”olika behandling av arbetare på grund av deras nationalitet eller företagets ursprungsland skulle vara ett exempel på diskriminering”. De skrev också att ”Vi förkastar argumentet att företag från Visegrad-länder bara kan vara konkurrenskraftiga genom låga arbetskostnader, det vill säga låga löner. Det är oacceptabelt, omoraliskt och spär på den växande nationalismen att låta arbetare från olika länder tävla mot varandra genom låga löner”.
Den synen bekräftas av Polens största fackförbund Solidaritet som var en av föreningarna som skrev under meddelandet.
– Vårt motto är lika lön för lika arbete. Vi håller inte med den polska regeringen om att direktivet skulle få polska företag att gå under. Vi välkomnar därför den här kompromissen, säger en representant för Solidaritets internationella sektion.
Lastbilschaufförer uteslutna
Det finns dock punkter på vilka förbundet fortfarande är kritiskt till överenskommelsen. Till exempel omfattas inte lastbilschaufförer av lagen, något som är en prioriterad fråga för Solidaritets medlemmar. Beslutet att inte inkludera transportsektorn har även fått hård kritik i Europaparlamentet. Den gröna parlamentarikern Karima Delli påminde under sammanträdet i Strasbourg förra veckan om de slavliknande förhållanden som gäller för många chaufförer som ofta tvingas leva och sova i sina bilar på parkeringsplatser.
En annan fråga gäller själva utstationeringstiden. Kommissionen hade föreslagit ett maxtak på två år för tillfällig utstationering, vilket hade stöd av en majoritet av medlemsländerna, inklusive de östeuropeiska. Men efter att Emmanuel Macron valts till Frankrikes president i våras lade Frankrike, som är det land som tar emot flest utländska EU-arbetare, om sin linje och krävde att gränsen dras vid 12 månader. Det var också den gräns som arbetsmarknadsministrarna enades om. Men östeuropeiska fackförbund som Solidaritet vill gå ännu längre än så.
– Vi stödjer varken en gräns på tjugofyra eller tolv månader. Vi vill att den ska dras vid sex månader. Men vi är glada över att en kompromiss kunde nås och det är bättre än ingenting. Vi hoppas dock att det kan förbättras i framtiden.
