En stor mängd uppgifter som kräver stora kapitalinvesteringar krävs inom de närmaste åren för att omvandla vårt nuvarande ojämlika och miljö- och energimässigt ohållbara samhälle.
Till exempel övergång till biogas istället för fossila bränslen för jordbrukets maskiner samt busstrafik utanför städerna. En satsning där såväl komposterbart avfall som djur och människoavföring används maximalt för utvinning av biogas och därefter gödsel.
Rot-avdraget måste i första hand inriktas på energibesparande åtgärder
Att fortsätta hoppas på en andel av de krympande oljetillgångarna som tack för att vi förser USA med svenska soldater via ISAF som förespråkas av Bildt (Lundin oil) med flera är en återvändsgränd. Spårbunden kollektivtrafik i städer med över 150 000 invånare kräver statliga investeringsbidrag liksom utvecklande av eldriven busstrafik för kortare sträckor. Bidrag till solceller och småskalig vindkraft med nettoavräkning av den typ som till exempel Tyskland och Danmark infört tillsammans med återreglering av elmarknaden behövs för utjämning av eltillgången. Snabb utbyggnad av vind- och vågkraft är en annan kapitalkrävande, men nödvändig åtgärd.
Tillsammans med regelverk om minimibemanning i vården och skolan samt en första sänkning av arbetstiden till 35 timmar per vecka torde dessa satsningar garantera full sysselsättning och i hög grad underlätta det så kallade ”livspusslet”.
Vissa ekonomer hävdar att det nödvändiga kapitalet saknas och delar Borgs övertygelse att ökad privat kapitalbildning , dvs ytterligare skattelättnader och förmåner till den rikaste delen av befolkningen löser alla problem.
Läget är inte helt olikt det som rådde under övergången från feodalism till kapitalism. Kapitalet fanns även den gången. Samlat hos en överklass som mest sysslade med inköp av hantverksprodukter, kuriosakabinett och annat ägnat åt att imponera på sina likar och demonstrera sin överlägsenhet över de bönder som slet ihop det överskott de förslösade på erövringskrig med för att få än fler bönder vars arbete de kunde profitera på.
Övergången till kapitalism, som skedde mer eller mindre våldsamt i olika länder, frigjorde kapitalet för en snabb utveckling av produktivkrafterna som lett oss fram till dagens läge.Datoriseringen möjliggjorde samtidigt för finansmarknaden, som idag förfogar över merparten av de vinster som produktionen genererar, att frigöra sig från samma produktion. Med lämplig programvara sker köp och sälj-order på till exempel aktiemarknaden nu i en tävlan om vilket program som snabbast kan avläsa upp- respektive nedgångar.
Den bedömning av ett företags utveckling, produktion, försäljning, reella tillgångar och annat som förr låg bakom ett beslut om köp eller försäljning har ingen relevans i det casino finansmarknaden utvecklats till.
Att dryga 90 procent av de pengar som används i detta spel lånas ut praktiskt taget räntefritt av samma stat som sedan skuldsätter sig hos samma finansmarknad till ockerränta visar lite på det absurda i systemet.
Konsekvenserna av detta syns bland annat i inkomstutvecklingen, mellan 1991 och 2007 har de rikaste tio procenten av befolkningen ökat sina disponibla inkomster med 88 procent.
Tittar man på de totala disponibla inkomsterna och deras fördelning så finner man att de tio översta procenten på inkomststegen ökat sin andel från 20 till 26,4 procent. Nästa grupp, de tio procent med näst högst inkomst står still och resten, det vill säga 80 procent har fått en minskad andel.
Slående likt det feodala mönstret före dess fall. En liten, redan rik andel av befolkning samlar på sig alltmer av de samlade vinsterna, satsar dem i casinoekonomin (och köper den gamla adelns gods, samlar lustjakter och lyxbilar, guld och smycken).
Tron att allt löser sig om vi fortsätter förse en begränsad grupp individer med obegränsade resurser, att de då ska inse det förnuftiga i ökad jämlikhet och klimatsatsningar tycks förankrad långt in i såväl S som Mp och delvis även hos V. Att de försök som gjorts med utsläppsrätter och andra instrument bara blivit nya spekulationsobjekt utan någon påvisbar inverkan på utsläppen totalt visar motsatsen.
Staten är det instrument som kan användas för den omställning som nu står på dagordningen. Istället för att förse finanscasinot med obegränsade resurser måste staten, till exempel via riksgälden, direkt stå för de investeringar jag nämnt exempel på ovan. Med beskattning som hjälpmedel bör vi också plocka framförallt de rikaste tio procenten på merparten av deras tillgångar då de visat sig oförmögna att använda dem till vad som behövs.
Självklart kommer de att försöka plocka med sig så mycket som möjligt till annat land, där skiljer de sig inte från feodaladeln som ofta försökte underminera nationalstaterna då de som regel hade sina gods utspridda i olika länder.
Överklassen har aldrig något fosterland, det är ett av skälen till att de alltid förespråkar krig och ockupationer och saknar intresse av att energisäkra Sveriges framtid med hållbara lösningar.