Själv avskyr jag den typ av biologiska förklaringsmodeller som beskriver människan som genetiskt förutbestämd för våld och aggression. Jag hatar all determinism och hävdar envetet människans fria vilja. Med en samhällsordning som inte grundar sig på profit genom vapenproduktion och slagsmål om jordens råvarutillgångar måste det gå att skapa en annan tingens ordning, en värld där människor och nationer löser sina konflikter fredligt, genom dialog och förhandlingar.
Men det finns onekligen en krishärd i världen som kan göra den mest övertygade antideterminist osäker. Jag tänker på Israel/Palestina-konflikten som nu ter sig mer olöslig än någonsin, speciellt sedan palestinierna även börjat strida inbördes.
Det som gör denna konflikt extra infekterad är att varje person som kritiserar den israeliska ockupationen riskerar att förr eller senare stämplas som ”antisemit”. Det hjälper inte ens att själv vara jude eller ha judisk familjebakgrund. Då anklagas man i stället, som Göran Rosenberg brukar vittna om, för att vara ”självhatare” och därigenom önska staten Israels utplåning.
Grundproblemet är att Palestina inte var det obefolkade landområde, det ”land utan folk”, som den sionistiska propagandan hävdade. Där bodde palestinier, och staten Israel bildades på grundval av etnisk rensning. Nära en miljon palestinier fördrevs och blev sålunda ”ett folk utan land”. Om nuvarande konflikt skall kunna få en lösning måste dagens Israel erkänna detta brott som skedde vid den israeliska statens grundande – erkänna i syfte att nå försoning, vilket i sin tur är förutsättningen för en framtida samexistens. Ungefär som den process av uppgörelse och försoning som praktiserats i Sydafrika efter apartheid-epoken.
Men då måste också den andra sidan, palestinierna och deras förbundna i arabvärlden, sluta förringa eller rentav förneka Hitlerregimens massmord på judar under andra världskriget. Historien är som den är, judarna utsattes under Förintelsen för ett av de vidrigaste massmorden i modern tid och det palestinska folket fick därefter helt oförskyllt betala priset för det trauma som Förintelsen skapade hos överlevande judar världen över. Men allt detta har redan skett och kan inte göras ogjort! Nu gäller det att gå vidare och då måste båda parter erkänna varandras historia och gemensamt besluta att vända blad och beträda nya vägar.
Och då kan heller inte Israel, som är den ojämförligt starkaste parten i denna konflikt, därtill understödd av supermakten USA, fortsätta att förneka det palestinska folket dess självklara nationella och mänskliga rättigheter. När Israel anklagar Hamas eller andra organisationer för att inte erkänna staten Israels rätt att existera begär de ju i själva verket att palestinierna skall erkänna Israels rätt att förvägra dem fullvärdigt medborgarskap i Israel eller en egen palestinsk stat.
Övriga världen bär också ett stort ansvar för den nu uppblossade konflikten mellan Hamas och Fatah. Om inte USA och EU (inklusive Sverige!) underkänt resultatet av det palestinska valet och inlett denna grymma och vettlösa bojkott, utsvältning och diplomatiska utfrysning tror jag att mycket hade sett annorlunda ut idag.
Vi måste alltså förmå den svenska regeringen att sluta svansa efter USA och i stället börja föra en egen utrikespolitik grundad på folkrätt och humanitet!