Vissa svenska socialdemokrater vill använda den danska modellen för att vinna tillbaka arbetarväljare, alltså offensiv välfärdspolitik i kombination med lag och ordning. Stämmer beskrivningen?
– Både retoriskt och i vissa politiska initiativ har Socialdemokratiet brutit med nyliberalismen. De har sänkt pensionsåldern för vissa grupper, lagt offensiva välfärdsbudgetar och hanterade coronakrisen på ett socialt bra sätt. Men det har kombinerats med tuffare tag och hård migrationspolitik, inte bara politiskt utan även retoriskt. Varje månad säger de något skandalöst. Socialdemokraterna vill att det bara ska finnas ett ”papper” mellan dem och högern om migrationen, då deras analys är att de tappar i val efter val i den frågan. Då kan de säga att ”den här konflikten är borta”. Men vi vet ju inte om de vann valet på den strategin, för de har inte provat att bara gå vänster i fördelningspolitiken.
Har vänstern dragits med i samtalsklimatet?
– Om jag ska vara ärlig så har vi inte varit bra på att besvara de här frågorna. Om barn träffas i gatuskjutningar, som i somras i Danmark, så måste vänstern ju ha övertygande svar. Man har varit rädd för att bidra till rasismen, men svaret kan ju inte vara att inte finnas i debatten. Då finns ju bara en berättelse som är högerns och sossarnas.
Då är det bara högern som utmanar patriarkala värderingar eller hedersförtryck.
– Precis, men där har vi inte varit rädda för att diskutera. Min princip har alltid varit att vi inte kan låta högern bestämma var vi placerar oss. Vi ska inte göra som högern, men inte heller göra det motsatta för då styr de också. Vi ska tänka utifrån våra principer, som ska gälla oavsett om vi pratar om migranter eller äldre.
Du skriver att du hittade tillbaka till den nordiska välfärdsstaten via en märklig omväg i den anglosaxiska vänstern. I den amerikanska vänstertidningen Jacobin kan man hitta artiklar om Rudolf Meidner och löntagarfonderna. Man tänker: ”Jaha, det är där man läser om Sverige.”
– Boktiteln tog jag faktiskt från Trump. Hans administration gav ut en rapport som varnade för socialismens faror, och där fanns ett långt avsnitt om ”Nordisk socialism”. Samtidigt tittade socialister som Bernie Sanders mot de nordiska länderna när de frågade sig: ”Vad gör vi om vi får makten?” En fråga som vänstern inte har ställt sig på många år. Då såg de sig om efter praktisk politik, inte bara paroller som ”vi ska socialisera ägandet”. Blicken föll på de nordiska länderna. Rudolf Meidner, den svenska arbetarrörelsens viktigaste ekonom som uppfann idén om löntagarfonderna, sade att så länge vi inte tar oss an ägandet så har kapitalägarna alltid en pistol mot vår tinning.
De rörelser som grundade ditt parti Enhedslisten 1990 kom från en radikalare vänstertradition, och nu sneglar man på Socialdemokraternas. Och Nooshi Dadgostar sade precis: ”Vi är Sveriges enda arbetarparti.” Försöker ni byta historia och bli socialdemokrater?
– Det beror på vad man menar med socialdemokrater. Kärnan var ju inte Meidner utan idén att vi kan skapa ett gott samhälle utan att ändra på ägandet. Den danska socialdemokratiska finansministern Pia Gjellerup sade: ”Varför slå ihjäl en höna som lägger guldägg?” Tanken var att kapitalismen är bäst på att skapa välstånd, så delar vi på resultaten. Det var ju en succé i många år, men i slutet av 70-talet blev det tydligt att den ekonomiska makten var kvar hos kapitalägarna. Så fort de fick chansen slog de till.
Det är ju en både kommunikativt och ideologiskt svår uppgift. Nu pratar Vänsterpartiet inte så mycket om ägande.
– Nooshi Dadgostar pratar ju mycket om marknadsmakt och det är ju relaterat. Ska kapitalet själv sätta hyran eller är det något vi bestämmer gemensamt?
Fast det handlar ju om regleringar, inte om ägande.
– Sant, och det tror jag man måste göra också. Inte minst i klimatfrågan, för just nu tar banker och investeringsbolag utan demokratiskt mandat de största investeringsbesluten som rör vår planets framtid. De kommande åren måste vi prata mycket mer om demokratisering av ägandet. Jag förespråkar inte en traditionell nationaliseringspolitik. Den offentliga sektorn ska spela en starkare roll än i dag, men att staten ska äga företag tror jag inte är rätt sätt.
Vad tänker du i stället då?
– En pluralism av demokratiska ägandeformer. En central poäng i min bok är att det har vi ju faktiskt redan. De nordiska ekonomierna har 150 års erfarenhet av att utveckla och driva företag demokratiskt, där målet inte är profit utan att lösa gemensamma problem. Jag pratar om den kooperativa rörelsen som ju startade bland lantbrukare som grundade mejerier och slakterier, eller gemensamt ägd vindkraft och vattenförsörjning. Coop är en av de största livsmedelskedjorna i Danmark också, och det är ju en verksamhet utan profitmotiv. De här företagen är långt ifrån utopiska, men de är exempel på att det faktiskt går att organisera ekonomin demokratiskt, där värdet fördelas till breda grupper i samhället.