En mer än vanligt sömnig inrikespolitisk sommarperiod har de senaste veckorna brutits av partiledarnas sommartal. Det är en bra ny tradition, särskilt de små partierna får utrymme att formulera en egen profil och egna idéer. De har använt det utrymmet med blandad framgång.
Annie Lööfs trötta utspel om lärlingssystem fortsätter Centerns tradition av att satsa på fel häst. När deras förslag inte är direkt impopulära är de redan lagda. Moderaterna, Folkpartiet och till och med Socialdemokraterna i någon mån har nyligen varit ute i samma ärende. Att Annie Lööf nu hävdar att Centern var först gör då inte mycket. Bilden av ett parti ur takt med tiden blir allt starkare och nu har ledningen fått sådan panik att de gör ett nytt storuttag ur den fond som efter försäljningen av Centerpress gjorde partiet till ett av Västeuropas rikaste. Utan en omläggning av politiken är det svårt att se att det kommer att hjäpa.
Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt gjorde en gedigen insats i Umeå och fortsätter hamra in partiets profilfrågor: vinster i välfärd och, numera, landsbygdsfrågor med gruvbolagens rovdrift i centrum. Han fick till och med beröm av gamle moderaten K-G Bergström i Expressen. Hittills har den linjen återställt opinionssiffrorna till anständiga nivåer om än inte succéartade. Att borgerliga ledarsidor fokuserar på regeringsfrågan och hävdar att bara Vänsterpartiet tror att det blir en rödgrön regering – fastän inget samarbete finns – är inget att bry sig om. Naturligtvis är Vänsterpartiet redo för att agera ensamt i opposition om så krävs, det kommer till och med vara gynnsamt för ett vänsterparti om så sker. Men att ett år innan valet själv välja en sådan linje är något annat än att den ta den situationen när den kommer. Ambitionen måste vara regeringsamverkan, om det inte går att komma överens om en rimlig politik finns utrymme för opposition. Dessutom kritiseras nu Sjöstedt för att både vara för fast i blockpolitiken och för opålitlig. Samtidigt. Att inte sådan kritik behöver tas på allvar är självklart.
Fredrik Reinfeldt spelade ut sitt skattesänkarkort igen och lovade ett femte jobbskatteavdrag. På så vis gör han sig till en tydlig förespråkare för den linje som hittills har varit ett djupt misslyckande, i skola, vård och omsorg såväl som på arbetsmarknaden. Efter en tid av absolut stiltje med politiska förslag från regeringen är det positivt att den visar färg. Mer pengar i plånboken för de som redan har ska denna gång rädda det som inte de fyra tidigare skattesänkningarna har räddat. Det är mycket tveksamt om man kan vinna ett val i Sverige 2014 på den politiken, medborgarna vet mycket väl att pengarna behövs i den offentliga sektorn. Och hur förslaget på höjd gräns för statlig skatt ska leda till fler arbeten förstår nog inte ens statsministern själv.
Men det händer saker i debatten. Även om Socialdemokraterna inte vågar lova att riva upp ett femte jobbskatteavdrag (tvärtom verkar de lova att inte göra det, trots att de är motståndare till det) så finns andra krafter som trycker på. På bara några timmar samlade Aftonbladets ledarsida in mer än 20 000 namn mot att sänka skatten ytterligare. Pengarna behövs i skolan, något som egentligen ingen förnekar.
”2005 satte Socialdemokraterna ett utgiftstak för staten som låg på 33 procent av landets samlade produktion, BNP. I Reinfeldts senaste budget är prognosen att statens utgifter som andel av BNP ska fortsätta att pressas nedåt – 2016 ska den vara nere på 26 procent. Det är ett stort skifte som nu är på väg att inträffa”, skriver Afonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson i en av flera viktiga texter som bör sätta press på den socialdemokratiska ledningen.
I skattefrågor har bara socialdemokratins tydligaste vänsterkrafter tagit ton förut. När landets största tidnings ledarsida också gör det börjar något hända. Kanske är hoppet om att landets största oppositionsparti också ska driva oppositionspolitik inte helt ute. Stefan Löfven har chansen att sätta hårt mot hårt mot regeringens skattesänkarvansinne i sitt sommartal i Vasaparken i Stockholm den 25 augusti. Fler än på länge hoppas att han tar den.
