Humala vann presidentvalets andra omgång den 5 juni 2011 efter att ha presenterat ett politiskt program som fick ett brett stöd från den peruanska folkrörelsen med kommunistpartiet PCP i spetsen. Valresultatet skakade om högern som anklagade Humala för att vara ”Chávez´ agent i Peru”. Arbetsgivarföreningen höll en låg profil under de första sex månaderna när den före detta militären tog in flera personer från vänstern och facket i sin regering.
Det uppger Carlos Mejia, medlem av den högsta ledningen i Perus största landsorganisation, CGTP när Flamman talar med honom.
Regeringsombildning mot höger
– Man kan dela upp Humalas första nio månader i två etapper. Den första regeringen talade om ”försoning” och var en center-vänsterregering. Pablo Checa blev till exempel vice arbetsmarknadsminister och han kommer från CGTP (största LO med inflytande från kommunisterna). Med honom följde också ett antal personer och det inleddes viktiga förändringar i ministeriet vad i arbetsmarknadspolitiken.
Men i november förra året, bara fyra månader efter Humalas tillträde och när regeringen ombildades, sker en dragning mot höger, menar Mejia. Regeringens ekonomiska politik hårdnade. Det bekräftas i arbetsmarknadsministeriet där ett antal före detta tjänstemän i finansministeriet har tagit plats och dessa förfäktar en klassisk nyliberal politik. Men Checa är fortfarande kvar som vice minister som en motpol mot arbetsmarknadsministern José Villena Petrosino, som representerar näringslivet.
– Det som mest har utmärkt Humalas högervridning är gruvprojektet ”Conga”, i norra Peru. Hela folkrörelsen är emot projektet och flera stora protester, marscher till Lima och aktioner har genomförts med stor folklig uppslutning. Men regeringen insisterar på projektet och hävdar att inkomsterna från det utländska bolaget ska investeras i sociala projekt.
Splittrad vänster
Fackföreningsledaren hävdar att den ekonomiska nyliberala modellen från den socialdemokratiska Alan Garciaregeringen inte har förändrats i grunden och ”det finns heller inget intresse för förändringar”, säger Mejia.
– Därför ser vi nu en rad protester i landet. Men vänstern har inte lyckats att samla upp missnöjet och enas kring ett program mot regeringen. Vänstern är starkt splittrad. Å ena sidan finns ”kaviarvänstern”, socialdemokrater och personligheter som mer representerar sig själva än partier. De tror fortfarande att Humala kan gå åt vänster.
– En annan mycket liten vänster står för en total brytning med Humala medan kommunistpartiet, på sitt senaste plenum har enats om att mobilisera folkrörelsen för att pressa regeringen att uppfylla de löften Humala utlovade under sin valkampanj och för vilken han fick det avgörande stödet i valet. Kommunisterna anser inte att Humalaregeringen är den samma som Alan Garcia och ännu mindre Fujimoris och att det fortfarande finns möjligheter att pressa regeringen till vänster.
Även CGTP, som organiserar 80 procent av alla fackanslutna i Peru, antog på sitt senaste möte en nationell aktionsplan för olika protester och kampanjer i landet med målet att påminna Humala om sina vallöften. Vad som väntar i Peru är en het vinter, säger Mejia.
