Torkkatastrofen på Afrikas horn visar inga tecken på att avta, snarare befaras situationen förvärras fram till årsskiftet. Det beräknas nu att tolv miljoner drabbats i Somalia, Etiopien, Kenya och Djibouti.
I Somalia gör den väpnade konflikten, en svag stat med påföljande brottslighet och social oro, situationen ännu mer komplicerad. Men det är inte bara där som nöden till stor del beror på människors agerande.
Stark tillväxt
Etiopien, som gick in i Somalia 2006 och därmed förvärrade situationen i landet, har också drabbats av torkan. Just nu beräknas 4,5 miljoner människor, främst i landets sydöstra del, vara drabbade.
Till skillnad från Somalia finns det en stark statsmakt i Etiopien. Landet har också haft en anmärkningsvärt stark ekonomisk tillväxt. Sedan 2000 tillhör man de tio länder i världen där ekonomin utvecklats snabbast och enligt Internationella valutafonden förväntas man tillhöra den gruppen också de närmaste fem åren. Tillväxten ligger för närvarande strax under tio procent. Men det är en utveckling som till mycket liten del kommer den fattiga befolkningen till del.
Schizofrent intryck
Huvudstaden Addis Abeba ger ett närmast schizofrent intryck på en besökare, med misär och lyx sida vid sida. Under de senaste åren har det byggts nya vägar i en närmast explosiv takt. Nu håller mycket av den gamla bebyggelsen på att sopas bort, medan det byggs nya exklusiva ägandelägenheter. Staden verkar ha gått igenom ett krig. På gatorna myllrar det av tiggare och unga pojkar som försörjer sig som skoputsare eller lottförsäljare.
Hela familjer är ibland bosatta på en gatstump, kanske bortkörda från sitt gamla boende och totalt utan möjligheter att köpa ett nytt.
– Nu kommer det massor av flyktingar från södern hit, säger Etiopiens ende politiske bloggare Eskinder Nega. Man ser dem på gatorna när de försöker tigga. Regeringen gör allt för att stoppa dem, för de vill inte visa upp för allmänheten och för det internationella samfundet att de finns.
Elit blir rikare
Eskinder menar att hungern i Etiopien främst är ett politiskt problem. Det sker en kraftig ekonomisk tillväxt, i vissa begränsade sektorer, främst servicesektorn och delvis industrisektorn. Men det är bara en mycket liten grupp som får del av dessa rikedomar, de som har politiska kontakter med den lilla regerande klicken. Fast de blir mycket rika, rikare än folk kan föreställa sig i Väst. Etiopien är formellt en demokrati, men i praktiken en diktatur helt kontrollerad av den USA-stödda regeringen.
– Det vi behöver är en fredlig övergång till demokrati. Det är bara så vi kan bli av med förtrycket och hungern, säger Eskinder Nega som flera gånger fängslats och nu lever under dödshot från säkerhetspolisen.
Mark säljs ut
Klimatförändringarna spelar naturligtvis in på den nuvarande situationen, säger en jordbrukstekniker Flamman talat med i Addis Abeba. På grund av det politiska läget vill han inte framträda med namn.
– Det är inte bara det att det blivit torrare, det har också blivit svårt att veta när regnen kommer. När vi sår måste vi välja mellan grödor som kräver mer eller mindre regn. Det blir som att spela på lotteri. Många områden har blivit torrare, men några delar har istället fått för mycket regn.
I Etiopien är det staten som äger all mark, bonden betalar för att få bruka den. Nu förekommer en omfattande ”landgrabbing” där staten säljer stora landområden till andra stater och utländska bolag. Bönder har förlorat den mark de brukat i generationer. Det som nu odlas går nästan alltid på export, aktuella exempel är eukalyptus och blomsterfarmer.
Blomsterfarmarna, som till viss del flyttat hit från Kenya, där facken har lyckats förbättra arbetsvillkoren, för också med sig problem genom sin giftanvändning. Eukalyptusen som är extremt vattenkrävande försöker man på andra håll i landet ersätta med ursprungliga trädsorter. Skogen som för 40 år sedan täckte 40 procent av Etiopien är nu nere i tre procent och arrenderas ofta ut till utländska ägare som odlar kaffe eller te. Detta påverkar naturligtvis också klimatet.
– Mycket av landgrabbingen beror på att lokala makthavare får mutor, säger den anonyme jordbruksteknikern.
Afrikas jord blir alltmer intressant för utländska spekulanter. Det kan ge inkomster till regeringarna, som ofta hamnar i privata fickor.
Annat än matbistånd
– I Etiopien måste man ha bra kontakter med regeringen bara för att få odla sin jord, säger Ahmed Ali som är ordförande för den Etiopiska riksföreningen i Sverige. Du får heller inte hälsovård eller ens matbistånd om du tillhör oppositionen.
Hans bild överensstämmer med en rapport från The Bureau of Investigative Journalism i London. De rapporterar att varken matbistånd, utsäde eller konstgödsel delas ut i de områden i det torkdrabbade sydöstra Etiopien där oppositionen är stark.
Det är ingen tvekan om att behoven av matbistånd just nu är stora, men i det långa loppet är det helt andra saker som behövs. Matbistånd har snarast visat sig ha en konserverande effekt och behållit länder i beroende. I Etiopien krävs istället en utveckling som är inriktad på de breda delarna av befolkningen, och demokrati.