”Vill ni ha fler eller färre marockaner i det här landet?”, säger han. ”Färre!” ropar massan. ”Då ordnar vi det!”. Scenen utspelade sig under ett partimöte i Nederländerna som hölls av Geert Wilders, partiordförande för högerpopulistiska Frihetspartiet. Om två veckor, den 15 mars, är det val och hans parti leder i opinionsmätningarna. Uttalandet om marockaner gav honom fler sympatier men också en fällande dom. Dock utan något straff.
Ibland känns det som att det går att kopiera och klistra in samma analyser om högerpopulism oavsett om det skrivs om USA, Frankrike, Tyskland, Nederländerna eller för den delen – Sverige. Och många gånger är det samma mekanismer bakom rasismen, rädslan och hatet bakom deras opinionssiffror. I Europas fall handlar det om protektionism, nationalism och invandring med just rädsla som största trigger.
Men var kommer den här rädslan ifrån? I dag pågår en diskussion om ”Sverigebilden” efter Trumps uttalande om Sverige som någon slags terrorzon. Politiker kan inte riktigt bestämma sig för om ”Sverige håller på att gå sönder” eller om det ”går bra för Sverige”. De två citaten är förresten båda Socialdemokraternas, med ett par års mellanrum.
Det pågår ett krig om agendasättandet, där människors verklighetsuppfattning snarare skapas i en mediebubbla än i livet utanför internet. De som förlorar är de som anpassar sig till de extrema rösterna till höger. I söndags kunde vi höra den nederländska statsvetaren Cas Mudde intervjuas i SVT:s Agenda (26/2, 2017). Han beskrev medias roll som helt avgörande i Nederländerna och hur de rapporterat kring valet. Där har media målat upp bilden av att högerpopulisterna utmanar den traditionella politiken genom att sägas vara ”bättre på att fånga upp vanligt folks åsikter”. När media köper och reproducerar den uppfattningen, det är då vi är illa ute. Mudde menar att genom att diskutera högerpartiernas frågor som brott, korruption, invandring och EU på deras villkor, så gynnas dem. Känns problemet igen? Det borde det.
Det pågår ett krig om agendasättandet där människors verklighetsuppfattning snarare skapas i en mediebubbla än i livet utanför internet
I samma program fick vi höra att straffen för brott ska bli hårdare. Orden är Socialdemokraternas. Trots att forskning gång på gång visar att hårdare straff varken avskräcker från kriminella handlingar eller fungerar rehabiliterande så gräver sossarna fram sin retorik om plikter, straff och ordning. Eftersom den inte har stöd i forskningen är det inget annat än populistisk signalpolitik, helt anpassad till Sverigedemokraterna. I samma program säger sig Morgan Johansson(S) vilja göra den kritiserade migrationspolitiken vi har i Sverige permanent.
Samtalet sedan gick över till en ”debatt” om Sverigebilden mellan SD och S. Saken är den att oavsett vad Johansson säger om Sverige så har tittarna redan fått sin bild genom hans politik. En politik som vill straffa fler och stänga gränserna. Vad spelar det då för roll om han lyckas utmåla SD som de största rasisterna i tv?
Den här utvecklingen kan kännas deppig, men det finns många anledningar att känna hopp också. I Nederländerna har i princip alla partier tagit avstånd från att regera med Frihetspartiet. Vänsterpartiet SP har valt strategin att försöka vinna över Geert Wilders väljare, men har ännu inte lyckats i de försöken. I stället växer ett annat parti, Grön vänster, som vägrar anpassa sig till högerpopulisterna. En liten vinst som kan betyda mycket. För även om högerpopulismen fungerar som ett smittsamt virus i Europa och USA så kan dess motrörelser sprida sig minst lika snabbt. Det gäller bara att våga stå stadigt när högervindarna blåser. Något som både seriösa medier och socialdemokraterna verkar ha svårt för idag.
