– Vi har Frontex som är EU:s gemensamma gränspolis som alla europeiska länder bidrar till med ekonomiska och militära medel. Dess främsta syfte är att hålla emigranter borta från EU:s gränser samt medverka i massdeportationer som ofta sker under våldsamma former där de asylsökande ibland drogas. UNHCR har kritiserat Sverige för bristande samarbete.
I Europa finns det runt 200 förvar. EU har nyligen antagit en lag som tillåter medlemsländerna att frihetsberöva asylsökande i upp till 18 månader utan att de har begått brott.
– Beslut om förvarstagande i Sverige är ofta mycket godtyckliga och tas i huvudsak med två argument; att personen inte anses samarbeta vid en utvisning, misstänks att avvika eller inte anses ha hjälpt till att styrka sin identitet. Det ställs omöjliga krav på asylsökande att skaffa fram id-handlingar och bevismaterial. En ökning av deportationer tyder på att man fokuserar på utvisningar i EU och Sverige. Man har bland annat ansett 2009 för återtagandeåret. Av och till behöver den svenska industrin en viss arbetskraftsinvandring. I EU talas det förnedrande om ”Kleenex Migration”. Arbetskraften används så länge man behöver den och gör sig av med den när tiderna försämras.
– Emigranter får tillfälliga uppehållstillstånd och om de förlorar jobbet måste de lämna landet. Papperslösa utan uppehållstillstånd som befinner sig i landet förnekas arbetstillstånd trots att de redan har ett arbete. Det är enbart arbetsgivaren som vinner på det nuvarande arbetskraftsinvandringslagen.
Varken för vanlig eller ovanlig
Klimatet för flyktingfrågorna har hårdnat och gullandet med asylrörelsen har minskat, hävdar Veisland. I allmänhet är det väldigt svårt att få asyl och man ska ha starka individuella skäl.
– Det räcker inte med att bara komma från ett land där bomberna regnar ned. I det enskilda ärendet sätter man extrem vikt vid trovärdighet. Ens berättelse får inte vara för vanlig men inte heller för ovanlig för då är personen inte trovärdig.
Han berättar om ett fall där han var involverad och som gällde en självmordsbenägen HBT-person från Afghanistan som placerades i häktet istället för förvar. Är man homosexuell i Afghanistan är det stor risk att man får dödsstraff eller blir misshandlad. Men ingen från domstolen ifrågasatte det. På grund av skammen hade han ljugit om sin historia och om sin identitet inför myndigheterna i Sverige. Därmed blev han inte trovärdig, trots att det bevisades att han i Sverige hade ett förhållande med en man. Afghanen fick avslag och vägrades också en överklagan av avvisningsbeslutet. Det slutade med att han tog sitt liv efter att ha varit inlåst i 67 dagar i häktet.
Rasistiskt beteende
Veisland menar att de svenska migrationsmyndigheterna använder allt mer sällan UNHCR:s landrapporter utan bygger mer sina slutsatser och handläggningar på vad det brittiska inrikesdepartementets migrationsorganisation Home Office rapporterar. Den brukar i allmänhet vara mycket hård och Migrationsverket gillar att gå på ”hårda källor” och säga nej till UNHCR:s rekommendationer.
– Jag är nämndeman i länsrätten och ibland får man höra kommentarer från de andra nämndemännen i fråga om trovärdigheten som att ”han tittade konstigt när han sa det, han måste ljuga”. Jag har också lagt märke till, att om afrikanska asylsökande vars ärende prövas i domstolen är vältaliga och självsäkra ogillas det, vilket är klart rasistiska inslag. Det är mycket annorlunda än vad det var för tio år sedan.
