Diskussionen om V:s eventuella medverkan i en framtida röd-grön regering har börjat. Mellan raderna kan man läsa sig till att partiledningen gärna ser en sådan regering där också V ingår.
Men är det så självklart? Vad säger de europeiska erfarenheterna? Det finns en rad vänsterpartier ute i Europa som drabbats av svåra valnederlag efter att ha ”regerat tillsammans” med S. Det gäller Frankrike, Tyskland, Norge, Danmark, Finland och Island.
I alla dessa länder har det gått mycket illa för vänsterpartierna, medan det ofta gått bra för socialdemokraterna. Kan det ha något att göra med att vänsterpartierna i regeringsarbetet har tappat sin ”alternativa profil” och mer och mer börjat likna Socialdemokraterna. Och av erfarenhet vet vi att om människor får välja mellan originalet och kopian så väljer de naturligtvis originalet.
Några exempel. Det förr så starka franska kommunistpartiet prövade först på 1980-talet under Mitterand och sedan på 1990-talet under Jospin att regera tillsamman med S. Det slutade med att partiet väljarmässigt reducerades till ”en sekt”. Väljarna flydde delvis till socialistpartiet och till den högerextrema Nationella Fronten. Speciellt arbetarväljarna gick till NF som ett tag var Frankrikes största arbetarparti.
I Berlin gick PDS/Die Linke in i regeringsarbete med SPD (socialdemokraterna). Det samarbetet höll i tio år och det fördes definitivt ingen utpräglad vänsterpolitik. Det hela slutade med att Die Linke förlorade stort medan SPD gick framåt. När de gick in i regeringen 2001 hade PDS/Die Linke 22,6 procent av rösetrna. När de 2011 röstades bort från ”makten” av hade de 11,7 procent. Halva väljarkåren hade försvunnit. Till vilken nytta?
I Norge kämpar Socialistiskt Venstreparti med att hålla sig kvar över den norska spärrgränsen på fyra procent. Regeringssamarbetet med S håller på att ”bli partiets död”. I Danmark samma sak. Sedan Socialistisk Folkeparti gick in i regeringen visar opinionsundersökningar att de nu sjunker mot botten och närmar sig den danska spärrgränsen på två procent. Det vänsterparti – Enhedslisten – som valde att stå utanför regeringen och som ger kritiskt regeringsstöd (dock inte i alla lägen) går däremot framåt med stormsteg. Det handlar om tvåsiffriga tal och i flera opinionsundersökningar ses Enhedslisten kämpa med S och Dansk Folkparti om platsen som näst största parti i Danmark.
Vad kan vi då lära av detta? Jo, att V:s partiledning bör tänka sig för både två och tre gånger innan de bestämmer sig för att 2014 gå in i ett regeringssamarbete med S och MP. Alla sådana ”experiment” ut i Europa pekar åt att det kommer att gå åt helvete. Och skulle V bli av med halva sin väljarkår skulle partiet få det extremt svårt att överleva och för första gången i sin snart hundraåriga historia åka ur riksdagen.
Kan det vara som Wolfgang Brauer (”vänsterman” inom Die Linke i Berlin) sa till mig när han intervjuades i Flamman om det senaste valnederlaget 2011. ”Visst har det gått att i regeringssamarbetet få igenom marginella förändringar, men så fort du ifrågasätter och vill ändra det marknadsliberala ekonomikonceptet så är det som att springa in i en vägg.”
Erfarenheterna från Europa pekar entydigt på stora väljarförluster men ytterst liten resultatutveckling i regeringssamarbetet. Har V:s partiledning råd att ignorera de erfarenheterna. Eller kan det vara så att man är beredd att ge upp sin alternativa och radikala profil för att få sitta i en regering som man tror kommer att ”uträtta stordåd”?
Till sist: Om nu ändå V skall sätta sig i regeringsbåten så måste det föregås av en omfattande medlemsomröstning i V där alla medlemmar beredes tillfälle att rösta. Detta har även Jonas Sjöstedt sagt och det bör vara ett oavvisligt krav.
