I Flamman 2/2012 kritiseras den nya organisation Vänsterpartiet har genomfört av såväl Siv Holma med flera som Hans Arvidsson. Vi tackar för möjligheten att redogöra för bakgrunden till och huvuddragen i den nya organisationen.
Vänsterpartiet har under en längre tid haft behov av att förnya och modernisera organisationen. Det har framgått i valutvärderingar, i Framtidskommissionens arbete och otaliga gånger i kontakter med distrikt och partiföreningar.
Arbetet har pågått under lång tid. Vi har utgjort den arbetsgrupp som i samarbete med representanter från de fackliga organisationerna och med hjälp av en utomstående men insatt organisationskonsult har lett arbetet. Vi har noga avvägt förändringen så att den är i överensstämmelse med de regler för partistöd som finns. Förändringen har diskuterats många gånger i riksdagsgruppen, verkställande utskott och partistyrelse. Partistyrelsen har tagit både vägledande och slutgiltiga beslut. Samtliga partiordförandekandidater har under hösten informerats fortlöpande och instämt i huvudriktningen för förändringen.
Vi har genomfört analyser av läget, styrkor och svagheter, på såväl partikansliet på Kungsgatan 84 som riksdagen och utifrån detta formulerat en problembeskrivning. Denna har därefter legat till grund för de mål som satts upp för den nya organisationen och de krav som fastställts för vad förändringen skall leda till. Det handlar bland annat om:
• att partiets centrala organisation är samlad under en ledning, så att partistyrelsens beslut tydligare kan genomsyra hela organisationen
• att utveckla partiets kapacitet att formulera egen politik, stärka det utåtriktade arbetet och kontakterna med sociala rörelser och organisationer
• att förbättra partiets studiearbete, interna kommunikation och samordning samt förmågan att stödja distriktens organisatoriska arbete
För att det skall göras möjligt måste vi använda de knappa resurser vi idag har effektivare och smartare. Därför kommer det i den nya organisationen att finnas stöd till riksdagsledamöternas viktiga politiska arbete, men mindre resurser för det arbete som stannar innanför riksdagshusets väggar. Vi måste vända partiet utåt och låta det parlamentariska arbetet stödja, och stödjas av, det arbete som utförs utanför de parlamentariska församlingarna.
Den nya organisationen skiljer också tydligt på de förtroendevaldas roll i att genom att i politiska beslut styra verksamheten och tjänstemannaorganisationen som skall leda det dagliga arbetet och verksamheten. Den nya tjänstemannaorganisationen leds av en kanslichef samt fyra enhetschefer: för politikutveckling, organisation, kommunikation och fast ledamotsstöd. Enheterna och personalresurser är indelade utifrån de prioriteringar som gjorts. Dessa enheter är utformade för att möta de utmaningar partiet står inför idag, och självfallet kommer de att samverka med varandra.
Detta är den största förändringen av partiets centrala organisation, som vi känner till, och självfallet kommer den också påverka de förtroendevalda.
Organisationsförändringen ska utvärderas och följas upp efter en tid. Skulle det framkomma behov av ytterligare förändringar så utgår vi ifrån att sådana initiativ tas. Vi är dock helt övertygade om att Vänsterpartiet nu har en slagkraftig organisation på plats, som stärker partiets möjligheter att vinna förtroende och val och att göra skillnad i människors vardag.