När jag går in i tunnelbanan tittar du på mig.
När jag ska handla mat tittar du på mig.
Du tittar på mig när du sitter och ligger och knäböjer och haltar och berättar en historia om en morsa utan ögon och ibland är du rolig och ibland spelar du på dragspel och syntar.
Jag vet inte vad jag ska göra när du tittar på mig sådär för jag blir så himla rik plötsligt. Och vit.
Och det känns extra att jag var på väg in i den där butiken där de säljer möbler som ser ut att komma från där du kommer ifrån, typ östifrån, eller? Jag brukar gå in i den där butiken och lukta på doftljus och titta på dyra avskavda stolar som ser ut som att de har stått på ett fabriksgolv, som ser ut som att de har använts av nån riktig person. Som att du har suttit på dem och att det är dina byxor och din kropp som har gjort det där snygga slitaget och jag skulle också kunna tänka mig en lampa som finns där och en hönsbur.
Jag ser dig hela tiden och jag vet liksom inte varför jag blir så himla störd av dig och nästan arg.
Jag vill kanske förbjuda dig? Jag vill kanske inte ordna ett soppkök eller låta nåt sällskap sticka halsdukar till dig? Jag vill kanske att du ska ha rättigheter? Jag vill att du ska tillhöra.
Du ställer till det för mig.
Jag vet inte vem du är, jag vet inte ditt namn, jag vet inte vad du tänker eller känner eller var du bor.
Du vill ha pengar av mig för att jag är rik och det sticker i mina ögon, alltså det är som att du petar med en vass pinne i mina ögon och liksom sticker hål på min lilla sfär av självbelåtenhet.
Och nu kan jag inte acceptera vem jag. Nu när du tittar på mig.
Jag trodde ju att alla människor var lika värda.
Jag älskar ju att äta oliver.
Jag är ju så bra på att kommunicera med kroppen.
Jag är väldigt tolerant faktiskt.
Och jag gillar filmer om dig. Och musiken liksom, om jag nån gång gifter mig så skulle det vara så himla fint med en orkester där du spelade, men inte om du kollar på mig sådär.
Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv. Jag vet inte hur jag ska hantera att jag inte vet vad jag ska göra med mig själv. För det räckte inte med att rösta rätt eller betala skatt eller vara klassens bästa kompis. Det räckte tydligen inte för jag är ändå sådär jävla vit och rik nu. Till och med hemma. Till och med i Sverige. Ett tag trodde jag att jag hade klarat det men sen kom du och förstörde.