– Det är inget konkret förslag om nån skatt utan det vi säger är att det är dags att ställa sig frågan om mäns ekonomiska ansvar.
Det säger Gudrun Schyman om den uppmärksammade motionen om ”mansskatt”.
– Det är är ett sånt gigantiskt samhällsproblem och ingen tar ansvaret idag. Kvinnor får ta ekonomiskt ansvar och dessutom ta hand om andra kvinnor som utsatts för våld. Det är ju mängder med kvinnor som sliter i kvinnojourer och kommunerna talar väl om dem men drar samtidigt in det ekonomiska stödet.
– Det finns en provocerande likgiltighet kring den här frågan. Vi kräver att staten ska ta finansiellt ansvar och inte kvinnorna själva. Men eftersom så få vill ta tag i det här vill vi sätta en prislapp på mäns våld mot kvinnor, för att visa vilket gigantiskt problem det är. Och har man en prislapp är det naturligt att också fråga sig vem som ska betala.
Under rubriken ”Förslag till riksdagsbeslut” anför motionärerna två punkter. ”1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att utveckla och genomföra en nationell kostnadsberäkning på mäns våld mot kvinnor.
2. Riksdagen tillkännager som sin mening att regeringen ges i uppdrag att återkomma med ett handlingsprogram för hur staten ska ta sitt finansiella ansvar för kvinnojourernas arbete med konsekvenserna av mäns våld mot kvinnor.”
– Gruppen män tar inte ansvar för könsmaktsstrukturerna idag. Det är kvinnor som både tar ansvar och som betalar, med lägre lön, lägre ersättningar, psykolog och allt vad det kan vara. Kvinnor betalar högt pris. Men kvinnor som grupp påverkas också, eftersom vi alla som grupp måste förhålla oss till våldet och det begränsar alla kvinnors utrymme. Vi betalar med vår rädsla.
Motionärerna skriver: ”I nästan hälften av landets kommuner finns över huvud taget inte tillgång till kvinnojourer och där de finns får de tävla om kommunens bidrag med övriga organisationer – som om det vore fråga om en fritidssysselsättning!”
– Vi vill få en diskussion om och tydliggöra att män måste ta ett ansvar och resa sig ur den kollektiva förlamningen. Det räcker inte att säga ”Jag slår inte min fru” utan män måste också ifrågasätta könsmaktsordningen.
– Det handlar inte om enskilda kriminella ellerpsykopatiska män utan ett samhällsproblem. Klart att det provocerar. Män är inte vana att bli betraktade som del i grupp eftersom de är människan och normen. Män har svårt att se sig som representanter för en grupp. Och det är det som sker nu – precis som med det berömda talibantalet – men leder också till en bra diskussion.
Motionen är också undertecknad av Camilla Sköld Jansson, Kalle Larsson, Ingrid Burman, Sermin Özürküt, Siv Holma, Elina Linna, Britt-Marie Danestig.