2012 uppmärksammade tidningen Omvärlden att Sida gav bistånd åt Mama Cash. Den holländska organisationen arbetar med att stödja kvinnor på gräsrotsnivå, men driver även The red umbrella fund, som är en lobbyorganisation som bland annat säger sig arbeta för att prostitution ska jämställas med ett yrke.
Det fick till exempel Anna Hedh, då socialdemokratisk EU-parlamentariker att gå ut och kräva att regeringen agerade.
– Organisationer som Mama Cash ska inte gynnas, skrev hon då i en debattartikel.
Fyra år senare får Mama Cash fortfarande medel från Sida. Clara Berglund, generalsekreterare på Sveriges Kvinnolobby kallar Sidas bistånd för ”ett svek”. Att man försvarar biståndet med en klausul om att Sidapengar inte ska gå till den del av Mama Cash som sysslar med lobbying för sexarbete tycker hon inte räcker.
– Det är omöjligt att skilja på de delarna, säger hon till Flamman.
– Jag tror att man har varit naiv. Det skulle behövas ett omtag där man ser över vilka organisationer som får bistånd, fortsätter hon.
”Unik organisation”
Carolina Wennerholm, Sidas verksföreträdare i genderfrågor, menar att Mama Cash är en unik organisation.
– Det finns väldigt få organisationer som vidareförmedlar stöd till kvinnoorganisationer på gräsrotsnivå. Mama Cash når de mest utsatta kvinnorna som kämpar för sina rättigheter, som rätten till abort, kvinnor utsatta för våld, kvinnor med funktionshinder, kvinnor i olika ursprungsbefolkningar, gamla kvinnor, kvinnor med Hiv/aids. Mama Cash är en av dem som gör ett förträffligt arbete säger hon till Flamman.
Vilken avvägning görs när det gäller exempelvis organisationer som gör ett bra arbete i vissa frågor, men som likt Mama Cash har en väldigt annorlunda syn på prostitution jämfört med svensk lagstiftning?
– Vi utgår från mänskliga rättigheter. Avvägningen är att verksamheten ska nå den målgrupp som riksdagen har beslutat att vi ska nå, nämligen de fattigaste av de fattigaste.
Arbetar Sida för att på något sätt föra fram den svenska sexköpslagen?
– Det är regeringen som beslutar om strategier för hur biståndet ska användas. De är väldigt tydliga och Sida följer dem väldigt bokstavligt. Där finns inget skrivet om att vi ska förmedla medel om att främja den svenska synen på sexköpslagen. Däremot står att vi ska främja kvinnors organisering, jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter.
Olika syn på lagen
I Mama Cash fall handlar det om en organisation som vill att prostitution ska ses som ett yrke. Men vid sidan av det finns också en konflikt mellan olika organisationer kring synen på sexköpslagstiftningen och hur man bäst arbetar med att hjälpa människor i prostitution.
Den åsiktsskillnaden blev extra tydlig när Sveriges Kvinnolobby var kritiska till att regeringen bjöd med RFSU, RFSL och Hiv-Sverige, som på olika sätt har kritiserat svensk sexköpslagstiftning, som svenska delegater till ett FN-möte om hiv-prevention i våras.
”Vi vill belysa att arbetet med att bekämpa hiv/aids har blivit en arena för att driva igenom legalisering av sexköp och att den svenska regeringen tydligt måste hävda sexköpslagen i förhandlingarna på FN-toppmötet”, skrev Clara Berglund då i en debattartikel.
Organisationerna slog ifrån sig:
”Att förringa vår samlade kunskap genom att aktivt ifrågasätta vår närvaro vid världens största toppmöte om hiv tolkar vi inte som något annat än ett tecken på okunskap”, skrev företrädare för de tre organisationerna i en debattartikel inför FN-mötet. FN-organet Unaid har tidigare kritiserat Sveriges kriminalisering av sexköp för att vara kontraproduktiv.
Kan det inte vara så att organisationer, som har gedigen kunskap i hivprevention gör ett bra jobb inom det området, även om de har en annan syn på exempelvis sexköpslagstiftningen?
– Vi tvivlar inte på att de har en stor kunskap när det gäller hivprevention. Men Sveriges ambition borde vara att förändra exempelvis Unaids syn på prostitution, säger Clara Berglund.
Hon menar att man exempelvis kan arbeta med att villkora bistånd till organisationer.
– Den svenska linjen måste vara att bekämpa smittspridning inom prostitution genom att bekämpa just prostitution.
Utrikesdepartementet har inte kunnat ge en kommentar innnan Flammans pressläggning.
Fakta: Så här tycker olika svenska organisationer om Sexköpslagen
RFSU
”RFSU förstår intentionerna bakom sexköpslagen och tycker att sex mot ersättning är problematiskt på samhälls- och individnivå. (…) Detta sammantaget gör att vi aldrig skulle kunna arbeta för att underlätta ’sexhandel’, skrev RFSU:s ordförande Kristina Ljungros i ett uttalande förra året. Däremot vill man att lagen ses över då den kan ha haft ”oavsedda konsekvenser”, så som mindre stöd till personer i prostitution, eller att de upplever sig mer stigmatiserade.
RFSL
RFSL skiljer mellan frivillig och ofrivillig prostitution. Man vill genom sociala insatser hjälpa personer som av olika skäl är i ofrivillig prostitution. ”RFSL anser inte att kriminaliserande lagstiftning är en lösning på dessa problem. Kriminalisering förstärker stigmatiseringen, utsattheten och utanförskapet för den som säljer sexuella tjänster”, står i organisationens principprogram.
Roks
”Sociala insatser till en utsatt grupp står inte på något sätt i motsättning till vår lagstiftning, som slår fast att det är ett brott att köpa sig rätten till kvinnors och tjejers kroppar. Att köpa kvinnor och tjejer i prostitution är ett brott mot kvinnors mänskliga rättigheter och Roks står tydligt bakom den svenska sexköpslagen”, skrev organisationen i ett uttalande 2015.
Sveriges Kvinnolobby
”Förbudet mot att köpa men inte att erbjuda sexuella tjänster är det enda sättet att minska efterfrågan. Det flyttar ansvaret till sexköparen och erkänner att personer som köps i prostitution befinner sig i en utsatt position och har rätt till samhällets stöd och skydd”, skriver Kvinnolobbyn i ett uttalande förra året.
Sexköpslagen
Sexköpslagen innebär att det är olagligt att köpa sexuella tjänster. Däremot är det inte olagligt att sälja dem. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år. Sverige var först i världen med att kriminalisera sexköp, men inte prostitution. Men på senare år har fler länder, som Island, Irland och Frankrike, valt att införa sexköpslagstiftning enligt ”svensk” modell.