En av Skottlands kändaste politiker är det skotska socialistpartiet SSP:s Tommy Sheridan. SSP har sina rötter i trotskistiska Militant Labour och Skotska socialistiska förbundet (SSA). Fram tills nyligen var Sheridan känd som en ärlig, principfast och hederlig politiker, om än något för radikal för flertalets smak.
Partiet SSP utnyttjade skickligt det utrymme som i det röda Skottland skapades av Tony Blairs omvandling av Labour till mittenparti under namnet New Labour. I det ganska färska skotska parlamentet gick partiet från en ledamot till sex i det senaste valet 2003. Sedan dess har mycket hänt som fördärvat livet för Sheridan och hans parti.
I dagarna pågår en rättegång som fått hela landets politiska kommentorer att skriva spaltmil. Den innehåller allt saftigt man kan tänka sig, en ”vänsterextremist” som anklagas för dyra champagne-räkningar, kokainmissbruk, besök hos prostituerade, gruppsex och därmed otrohet mot sin hustru. Allt detta från en politiker som tidigare var mest känd för att ge bort 25 000 pund, halva årslönen som parlamentariker, till sitt fattiga, lilla parti.
Anledningen till rättegången är att Sheridan stämt tabloidblaskan News Of The World för förtal efter en rad artiklar som i detalj skildrat hans påstådda eskapader på gruppsex-klubbar och hos prostituerade.
Allting är till hundra procent lögn, enligt Sheridan, som anser sig utsatt för en konspiration av fiender i partiet som vill bli av med honom. Som för att ytterligare spä på dramatiken så sparkade Sheridan sin, mycket meriterade, försvarare mitt under rättegången och sköter numera sitt eget försvar.
News Of The World radar nu upp vittnen som säger sig kunna bekräfta åtminstone huvuddragen i vad tabloiden skrivit.
Huvudvittnet, den prostituerade kvinna som i media går under namnet ”Christy Babe”, har blivit så känd på kuppen att de skotska tabloiderna gjort hela uppslag om hur man kan kopiera hennes ”starka gatustil” med klädinköp.
Att Sheridans politiska framtid står på spel är naturligtvis en underdrift.
SSP vill knappast associeras med en champagnedrickande, kokainsniffande torsk. Men är han utsatt för ett rasande försök till underminering i en av de så berömda, hårda trotskistiska splittringar som Storbritanniens vänster är känd för?
Eller är han något så simpelt som en politiker som säger en sak och gör en annan? De politiska kommentatorerna och deras läsare vet än så länge inte vad de ska tro.