”Väljarna är de stora förlorarna/…./uppmärksamheten dras från det som valrörelsen borde handla om. Nämligen hur Sverige ska styras.”
”…framför allt bidrar sådana här skandaler till att politikerföraktet växer, och riskerar att leda till att fler väljare vänder politiken ryggen.”
Året var 2006. Skandalen var Folkpartiets. Partiets ungdomsförbund hade spionerat på Socialdemokraterna genom att logga in på Socialdemokraternas databas. Senare dömdes tre personer för dataintrånget.
Citaten ovan är från den 4 september 2006, samma dag som skandalen briserade. De kommer från två av Sveriges tyngsta politiska kommentatorer, Expressens Anders Jonsson och Dagens Nyheters Henrik Brors. Båda valde att sätta in skandalen i ett mönster av smutsiga metoder, alltså sådant som också Socialdemokraterna gjort sig skyldiga till. Och trots att båda konstaterar att det begåtts brott – enligt Anders Jonsson kanske av Watergate-dimensioner – är slutsatsen i artiklarna inte främst att Folkpartiet kommer skadas. ”uppmärksamheten dras från/…/hur Sverige ska styras.”, enligt Expressen, och enligt DN att ”Politikerföraktet växer”.
Det tar bara fem dagar innan Folkpartiet får positiva artiklar i Expressen. Under rubriken ”Leijonborg: Jobben slår ut dataskandal” får Folkpartiets ledare den 9 september själv förklara:
” – Jag kände i torsdags att det vände. Det verkade som om folk definitivt tröttnat på rapporteringen om dataintrånget och kände att nu måste det få bli sakfrågor. Därmed började vi återta terräng, sade Leijonborg”.
Det tog alltså en knapp vecka innan medborgarna ansågs trötta på skandalen. Nu fick de äntligen diskutera något viktigare: politiska sakfrågor och hur Sverige ska styras. Är inte det uppmuntrande, Håkan Juholt? Vilken dag som helst kan din hyresersättning vara glömd!
Ja, så enkelt kommer det kanske inte att bli. Det finns kanske två huvudfaktorer kring om en skandal lever kvar eller inte.
Den första är om själva skandalen anses utredd. I Juholts fall är hyresersättningen inte bara klarlagd – många journalister har i efterhand börjat fråga sig om det verkligen var en skandal. Men den andra avgörande faktorn är samma som i Folkpartiets dataintrång, kärnan i Jonssons, Brors och Leijonborgs resonemang ovan, själva skälet till att avfärda dataskandalen: folkets dom. Om folket inte vill höra mer då bör skandalen ta slut, lyder argumenten. Och det intressanta med den frågan är att den förmodligen INTE kommer utredas till fullo.
När jag själv tillfrågade Sveriges största opinionsinstitut om vad man vet om folkets inställning till skandaler kring politikers förmåner blev svaret: ingenting. Varken Synovate och Novus, SOM-institutet i Göteborg, sociologen i Umeå eller på JMG i Göteborg kunde lämna besked. Om vi ser till vad som publicerats finns faktiskt inga undersökningar om exakt vad Håkan Juholt gjort för fel. Så ställs inte frågorna. Det enda vi vet är att Socialdemokraternas opinionssiffror och förtroendet för Juholt sjunkit efter skandalen.
Det är också just så affären kan leva vidare, trots att den är sakligt död. Dagens Nyheter publicerar den 7 november en artikel med rubriken ”Nu är Juholt helt chanslös mot Reinfeldt”. Den som läser DN-artikeln drar naturligtvis slutsatsen att Håkan Juholt är uträknad och att det beror på hyresersättningen. Dels är det i svensk valforskning fastlagt att partiledarens popularitet INTE förklarar partiets framgång (se http://www.flamman.se/ar-du-popular-lille-van ). Juholt hade betydligt lägre personliga förtroendesiffror än statsministern redan före skandalen, samtidigt som hans parti var uppe i 35 procent och oppositionen låg jämnt med regeringen. Men frågan som ställs ”Vem är bäst på att leda regeringen?” gynnar också uppenbart en sittande statsminister, eftersom väljarkåren nästan alltid ger en sittande regering högre förtroendesiffror vad gäller just att leda landet.
Det är till och med så att denna typ av opinionsundersökning för läsarna bekräftar att medierna gjort rätt, trots att de sakligt sett snarare haft fel.
Statsvetaren Jesper Strömbäck beskriver denna bakvända koppling mellan folkets röst och journalistiken: ”Genom att beställa opinionsmätningar skapar medierna sina egna nyheter (von Hoffman 1980) samtidigt som de skaffar sig en trippelroll: de beställer opinionsmätningarna, rapporterar om dem, och tolkar resultaten (Petersson med flera 2006). De kan därmed skaffa sig ett totalt grepp över problemformuleringsprivilegiet”, (Folkets röst eller redskap för journalistiken? Demokratirådets rapport 2008).
Ju mer journalistiken går från att beskriva till att tycka, desto viktigare är det att den har legitimitet. Strömbäck noterar hur ”… journalister använder sig av vaga referenser till opinionen eller ospecificerade opinionsmätningar för att skapa och ge legitimitet åt den vinkel eller journalistiska berättelse som journalisten har valt./…/Slutresultatet blir att folket och dess åsikter fungerar som ett redskap för journalistiken, i stället för tvärtom.”
Så förvandlas tyckeriet till objektiva sanningar. Folkpartiet ertappades med brottshandlingar mitt i en valrörelse, men lyckades på en vecka ”slå ut” en skandal med egen politik. Socialdemokraternas partiledare har inte ens fyllt i en blankett fel, men är ”chanslös” med nästan tre år kvar till valet.
Det kan naturligtvis ändras. Vi väntar fortfarande med spänning på den förste politiske kommentator i en borgerlig tidning som deklarerar att Juholt-affären drar uppmärksamheten från det viktiga: de politiska sakfrågorna och hur landet ska styras.