Några veckor under hösten tisslades och tasslades det på sociala medier om att Obi Wan Kenobi gick omkring på Leiths gator. Och visst var det så att skådespelaren Ewan McGregor hade återvänt till miljön för kultfilmen Trainspotting i vilken han spelade huvudrollen Mark Renton. Anledningen till jedins återkomst var inspelningen av bioaktuella uppföljaren, Trainspotting 2.
Leith, från början en gammal hamnstad, har i dag växt samman med sin rika granne, den skotska huvudstaden Edinburgh. På gatan utanför sunkpuben Central Bar, längst ner på den kilometerlånga avenyn Leith Walk, står en sladdbehängd lastbil parkerad. Lampor riktas mot krogens fasad. Runtomkring väntar en brokig skara av filmarbetare och stamkunder som körts bort från sina vanliga stolar vid bardisken.
Central Bar ligger på bottenvåningen i vad som en gång i tiden var Leiths centralstation, och här finns också förklaringen till hur berättelsen om de fyra vännerna Renton, Spud, Tommy och Sick Boy, fick sitt namn. Det är i den gamla stationens mörker som heroinmissbrukare samlas och skämtar om att de ”spanar på tåg”, ett slangbegrepp för att leta efter ännu framträdande och injicerbara vener.
När filmatiseringen av Irvine Welshs roman Trainspotting lanserades 1996 hade industriavvecklingen och det påföljande heroinproblemet nått sin peak i Leith. Welshs debutroman handlade inte så mycket om heroinberoende som ett samhälle där drogmissbruk hade blivit ett slags nihilistisk utväg för många. Romanen hyllades för sin humor och sina surrealistiska drag, men den var också en djupt realistisk samtidsskildring.
Det nutida Leith skiljer sig från 90-talets. På huvudgatan Leith Walk, nyligen utnämnd av resemagasinet Condé Nast Traveller till en av Storbritanniens coolaste gator, har skäggiga hipsters tagit över, även om de hemlösa fortfarande kantar trottoarerna. Kvarterets utveckling är typisk för ett globalt fenomen av marknadsdriven gentrifiering som ska förstås i relation till en rad mer eller mindre lyckade politiska beslut. På 90-talet skissades en vision för hur Leith skulle återfödas; ut med industrier, in med nya lyxlägenheter, ett köpcentrum och en kryssningsterminal. Men planerna, liksom de som kretsade kring en ny snabbspårvagn som skulle skjutsa folk fram och tillbaka mellan Leith och Edinburgh, spårade ur. Pengarna tog slut och i dag är stora områden kring hamnen fortfarande öde. Turister trampar över den tomma grusparkeringen för att gå ombord på Britannia, det gamla brittiska kungaskeppet som förvandlats till ett museum, och var tänkt att generera ekonomisk förnyelse till stadsdelen.
Författaren Irvine Welsh bor sedan länge i USA, men en som stannat kvar i hemstaden är förläggaren och kulturaktivisten Kevin Williamson. Det var i Williamsons kulturtidskrift Rebel Inc som delar av Trainspotting först publicerades. Williamson som fortfarande är en centralfigur i Leiths kulturliv, berättar inne på puben Tourmelet om romanens mytiska tillblivelse och vad som följde därpå.
– Det var jävligt vilt på den tiden, minns han. Hela Leith Walk var bara folk som höll på med ganska skumma grejer, och alla levde ju på bidrag.
– Vi tryckte ett tidigt kapitel ur boken i ett nummer som kom ut våren 1992, säger Williamson. Vi tryckte bara fem nummer, varje nummer mer uppfuckat än det andra. Sedan tog pengarna slut.
Medan kompisen Welsh byggde sin karriär som stjärnförfattare i exil i USA valde Williamson att fokusera på Skottland, först som radikal litterär förläggare och sedan som debattör och redaktör på en kultursajt grundad i samband med det skotska parlamentsvalet 2007, då det självständighetsförespråkande Scottish National Party bildade sin första regering någonsin.
– På sikt såg vi möjligheten till en omröstning om självständighet, säger han. Vår tanke var att bygga upp en rörelse utanför SNP, mer radikal och vänsterliberal.
Williamson fick sin efterlängtade omröstning 2014 då en liten majoritet skottar röstade för att stanna kvar i unionen. Det visade sig vara början på två omtumlande år i brittisk politik. Vid det brittiska parlamentsvalet 2015 tog SNP hem alla mandat utom tre – de hade i princip utplånat Labour i Skottland. När Storbritannien mot alla förväntningar sedan röstade för Brexit var en klar majoritet av skottarna mot ett utträde. Sedan EU:s inkluderande av flera östeuropeiska länder 2004 har en stor grupp polacker och balter etablerat sig i Leith. Efter Brexit står många av dessa Leithbor inför en osäker framtid.
– Vi sitter fast i en politisk återvändsgränd, säger Williamson. Det är ständig uppförsbacke, måndag hela veckan nu. Hela Skottland har stannat upp och så kommer det att fortsätta tills vi kan få en ny självständighetsomröstning. Men det finns en intressant dynamik i politiken nu, och med en så kallad ”hård” Brexit kan det innebära startskottet för ett nytt försök.
I Trainspottings inledande monolog säger McGregors Mark Renton: ”Välj din framtid, välj livet… men jag har valt att inte välja livet, jag har valt något annat i stället.” Frågan för skottarna blir vilken framtid de föredrar nu när gamla Britannia alltmer börjar likna ett sjunkande museum.
