Vänstern har varit pådrivande i en mängd viktiga frågor inom narkotikapolitiken. När socialutskottet under åren 2014–2018 drev narkotikafrågan hårt stod vi vid fronten, vilket resulterade i två viktiga utredningar: Samsjuklighetsutredningen och Narkotikautredningen. Båda har plockat upp mycket av det som vänstern har drivit utifrån vår politik, vilket är en bekräftelse på att den ligger nära forskningens och professionens syn.

Om grunderna i vår nuvarande politik är vi överens i Vänstern. Nu måste vi gå vidare. Och inte som socialdemokraterna gräva ned oss i moralism.

När Sverige kriminaliserade narkotikabruk 1988 var det utifrån den ideologiska tron på det narkotikafria samhället. Syftet med lagstiftningen var att visa samhällets avståndstagande från ”knarket”.

Under perioden 1993–2022 har antalet anmälda narkotikabrott gått från drygt 40 000 till över 100 000 per år. I dag utgör över 90 procent av de anmälda narkotikabrotten innehav och eget bruk. Hajarna högst upp simmar däremot fria.

Det finns inga data som tyder på att kriminaliseringen följts av minskat och dyrare utbud av narkotika, färre öppna drogscener, minskat bruk i befolkningen, färre människor med problematiskt narkotikabruk, minskat vårdbehov, eller påföljder som lett till ökade rehabiliteringsinsatser. I stället är det tvärtom. Särskilt allvarligt är att alla tillgängliga mått på utvecklingen av narkotikadödlighet pekar på en kraftig och långvarig ökning.

Dagens nivåer innebär hundratals fler döda varje år jämfört med läget vid slutet av 1980-talet. Sverige bör lämna den straffande och ineffektiva narkotikapolitiken och i stället satsa på vård, prevention och skademinimering. Detta samtidigt som vi lägger energin på skarpare tull- och polisinsatser som gör skillnad högre upp i maffiahierarkin.

Ett av Narkotikautredningens många förslag är överväga att föreslå riksdagen att ändra målet för narkotikapolitiken som helhet från ”ett samhälle fritt från narkotika” till ”ett samhälle med minskade skador av narkotika”. Det förslaget borde vi göra till vår paroll.

Men när vi föreslog det (A92) inför kongressen fick vi avslag från partistyrelsen med två reservationer. Det är synd. Ett mål om ”ett samhälle med minskade skador av narkotika utifrån en restriktiv syn på narkotika” innefattar allt vi står för. Vi ska hålla fast vid vår linje nära forskning och evidens. Gå framåt i stället för att sossifiera vår narkotikapolitik. 

Samsjuklighetsutredningen är ett svar på anhörigas vädjan om att göra något för våra barn. Låt dem inte dö. Utredningen vill bland annat se ett försök med hälsocentral med brukarrum där det går att inta droger på ett säkert sätt samtidigt som andra hälsofrämjande insatser ges. En möjlighet till att erbjuda sjukvård och hälsofrämjande åtgärder till personer som det annars är svårt att etablera kontakt med. Verksamheten bör ha sprutbyte, lämna ut naloxon, erbjuda behandling av hepatit C och ge utbildning om hur preparatet används och hur skaderisken vid narkotikaanvändningen kan minska. Specialistsjuksköterskor i psykiatri, distriktsköterskor, kuratorer och barnmorskor kan vara möjliga kompetenser på hälsocentralen.

Försöket skulle förutsätta en tidsbegränsad förändring av den straffrättsliga regleringen av innehav för eget bruk och eget bruk av narkotika. Straffriheten omfattar en brukardos narkotiska medel som injiceras. Narkotika som ska användas i brukarrummet ska uppvisas för personalen. Ett uppdrag inom ramen för en utredning kan vara att föreslå hur straffrättsliga regleringar kan anpassas så att det är möjligt att genomföra ett försök med brukarrum. Försöket skulle kunna vara treårigt och bedrivas av en myndighet på uppdrag av regeringen där intresserade regioner ansöker till myndigheten om att få bedriva försöket som följs upp och utvärderas. Folkhälsomyndigheten, IVO och  Socialstyrelsen är för att testa brukarrum som utredningen föreslår. 

Danmarks brukarrum är en av orsakerna till varför danskar som brukar droger mår bättre, enligt forskning från Malmö universitet. Utvärderingar visar att brukarrum inte ökar brottsligheten och minskar offentliga utgifter för sjukvård. De uppmuntrar heller inte till ökad droganvändning. De som använder brukarrum är personer med etablerad användning och inte ungdomar, vilket är ett annat argument som ibland förs fram av kritiker. Ibland hävdas även att brukarrum är förbjudna enligt FN:s konventioner om narkotika, vilket dock inte stämmer. Brukarrum finns i dag i ett femtontal länder på fyra kontinenter, bland annat i våra grannländer Norge och Danmark.

Även den här motionen (A93) avslogs av partistyrelsen med två reservationer. Litar vi inte på Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och IVO?

Karin Rågsjö, ledamot i socialutskottet och en av undertecknarna till motionerna.

Karin Rågsjö

Hälsopolitisk talesperson i Vänsterpartiet.