Utrikes 12 augusti, 2010

Slipper bomber efter år av kamp

Fem bomber exploderade och Ismael Guadalupe trodde att hans och familjens sista stund var inne. Men dessbättre överlevde de. Samma dag marscherade han och Vieques befolkning mot borgmästarens residens för att säga: ”Nu räcker det! Ut med USA-militären från Vieques”!
– Vi samlades och fattade beslutet att gå in på det militära övningsområdet som utgjorde en bokstavlig krigsskådeplats. En mängd tältläger upprättades där våra kroppar utgjorde sköldar mot missiler och stridsvagnar, säger Ismael Guadalupe, en i dag 65-årig socialist som var en av de främsta ledarna i kampen mot ett av USA:s bombmål i världen, den lilla men otroligt vackra karibiska ön Vieques.

Pentagons användning av Vieques som en bokstavlig bombmatta skedde från luft och hav.  Landstigningar genomfördes av enorma stridsvagnar från marinens amfibiefartyg som i sin tur släppte ut tusentals infanterisoldater som stormade in över de vackra stränderna. Samtidigt avlossade jättelika kanoner sin mördande ammunition från kryssningsfartyg eller jagare. I luften avlossade USA-flyget missiler som slog ned i stränderna eller de små partierna av skog. Många av dessa missiler, både i land och i havet, exploderade aldrig och är en smittokälla för dagens generation.

Här utprovade USA:s militärindustriella komplex hela sin arsenal av vapen och bomber. Vieques var i praktiken ett övningsfält för USA men också andra nationer, främst europeiska, kom hit med egna militära enheter för att testa de vapen som det militärindustriella komplexet i USA ville sälja. De tio tusen invånarna klämdes ihop som i en militär sandwich mellan den norra och södra spetsen av ön där militärmanövrarna och bombningarna ägde rum. Vieques förvandlades till en ö som kunde hyras ut för krigsgalna regeringar i världen, säger den 65-årige socialisten med förbittring i rösten.
Vi träffas vid ett litet kapell en lördag mitt på ön. Idyllen är enastående och ingen kan misstänka att några kilometer härifrån har tills bara för ett par år sedan pågått fullt krig med inslag av jagare, kryssningsfartyg, B52-plan och tiotusentals marinsoldater som vällt in över de kalkvita sandstränderna i vad som är en av Karibiens många pärlor. Ett par hundra meter från oss springer hästar helt fritt medan en familj har monterat upp grill, solparasoll och badmintonnät vid stranden medan den typiska puertoricanska salsamusiken smattrar ut från en radio.

Dagen innan avblåstes på grund av dåligt väder en civil olydnadsaktion som bestod i att över 400 aktivister mot USA:s gigantiska förstörelse av ön Vieques, skulle tränga in på det förbjudna inhägnade området för att uttrycka sin protest mot att de militära USA-myndigheterna försöker rensa och rena de tidigare bombade områdena genom att bränna området utan att ta hänsyn till vindarna och naturen. Om kampen mot de direkta bombningarna av Vieques har lett till seger går nu kampen in i en mer komplicerad fas. Den handlar om att de federala myndigheterna överlämnar ön Vieques till dess befolkning, att de som fötts på ön också ska ha den lagliga rätten över sin mark.
– Det finns flera orsaker till att vi tog hem segern. Bland annat medvetenheten om den ökande cancerfrekvensen som ökade dramatiskt. Förgiftning av havet och grundvattnet. Kampen för Vieques och mot USA-marinen omfattade hela det puertoricanska folket, menar Ismael.

Den 6 februari 1978 i den lilla fiskebyn La Esperanza samlade Carlos Tazo Zenon ett hundratal fiskare. Målet var att stoppa en kombinerad flottstyrka från USA och Nato på 15 000 marinsoldater som skulle landsättas på en strand i närheten. Det ser fridfullt och oerhört vackert när vi träffas på samma strand där hans yrkeskamrater ställdes inför beslutet att ”Nu eller aldrig gäller det att försvara Vieques”! Carlos Tazo pekar på sin lilla fiskebåt som ligger och guppar oskyldigt i viken och som han har vårdat ömt under alla dessa år som kampen mot krigets krafter pågick.
– Det handlade inte bara om att vår lilla fiskenäring och fiskevatten skulle slås sönder av bombardemanget. Här utsattes våra kvinnor för våldtäkter och skändningar av berusade marinsoldater som också mördade pensionärer och andra barbariska övergrepp på civilbefolkningen. Därför var jag och andra av den meningen att vi måste kasta ut militären från Vieques.

Nato hade planerat att under 28 dagar dygnet runt genomföra en gigantisk militärmanöver. Arbetslösheten under denna tid låg på närmare 70 procent och de arbetslösa fick matkuponger för sin överlevnad. Därför var fiskenäringen egentligen den enda näring som gav sysselsättning. Fiskarna blev desperata inför det faktum att fisket skulle stå still under 28 dagar och utsåg Carlos Tazo att kontakta kontraamiralen William Flanagan för att sondera om vilka förslag marinen erbjöd.
Det enda han erbjöd var att vi skulle ställa oss i kön för matkuponger. Och jag svarade att ”Ni kommer att få problem på Vieques”. Men han bara tittade på mig med ansiktsuttrycket som ungefär sa att ”vad kan en liten fiskare ställa upp mot en kontraamiral, en representant för den mäktigaste militärmakten i världen”?
Tazo, en fridens man men en skicklig boxare och organisatör av tuppfäktningar, vilket han fortfarande sysslar med, ställde frågan direkt till kamraterna; ”Hur många av er är beredda att i gryningen dra ut för att slåss mot Nato:s flottstyrka?” Av 80 lyfte 40 sina händer. Under natten mellan den 5 och 6 september 1978 planerades vad som skulle bli ett avgörande mellan David och Goliat. Motståndsrörelsen som skapades konspirerade mot en gigant. Fällan som gillrades bestod i att arrangera så att ankarkättingar drogs in i propellrarna på krigsfartygen och omöjliggjorde militärmanövern. Sammanlagt lyckades Carlos Tazo och hans ”gerillafiskare” under åren som följde stoppa 38 av USA-marinens manövrar. Amiralerna förfogade över den mest moderna teknologiska utrustningen med datorer, sensorer och antenner men stod mer eller mindre maktlösa när fiskarna kunde köra med släckta lanternor i natten eftersom de kände sina vatten väl och gäckade tusentals marinsoldater.
– Gerillataktiken kombinerad med intelligens men framför allt vår målmedvetenhet att driva ut ohyran från USA för att försvara vår ö, var överlägsen den militära fiendens strategi och vapenmakt.
Trots att USA-marinen tvingades upphöra med militärmanövrarna på Vieques, finns det inget som säger att Pentagon återigen kan deklarera att Vieques utgör en del av den Nationella Säkerheten och därför återigen ska ockuperas militärt, säger Tazo.
I dag säger Pentagon att ”Kuba och Venezuela utgör en destabiliserande faktor i regionen”. Men Vieques har alltid använts som brohuvud för interventioner i Karibien och Sydamerika. Bombningarna har upphört men nu desarmerar de blindgångarna från luften, vilket gör att dessa giftbomber sprids med vinden. Därför har Vieques den största cancerfrekvensen i Puerto Rico. Ibland begraver vi fem personer per vecka som har drabbats av cancer. Därför måste vi fortsätta kampen.
Vi går till en strandbar för att svalka oss i hettan med en iskall öl. Bakom den undersköna svarta kvinnan som står i baren ser jag en affisch med en kvinnlig marinpolis från USA som har tvingat ner en 78-årig gammal kvinna på stranden för att hon protesterar mot USA-marinens militärmanöver. Affischen har texten; ”Marinsoldat, din timma har slagit”! En stor teckning bredvid fotot visar hur Puerto Ricos flagga vajar stolt på ön medan USA:s krigsfartyg och flyg svävar runt ön.

Aleida Centeno är ordförande för Puerto Ricos Advokatsamfund och samtidigt en expert och långvarig forskare på USA:s militarisering av Puerto Rico, Karibien och Latinamerika. Hon är ofta anlitad på universitet i USA och Sydamerika och i synnerhet efter att Obama tillträdde. Hon ser Obama som en upprustningens och militarismens president i Vita huset och räknar upp stad efter stad, by eller plats över Puerto Rico och Vieques där USA:s militära installationer återfinns.
Folket i Vieques måste fortsätta sin strid på grund av att här finns en av militärens viktigaste och mest avancerade radarinstallationer på den västliga hemisfären. De utgör en pjäs i det 21:a seklets vapensystem.  I Puerto Rico finns det flera installationer och Vieques är en del av det totala systemet. Vi har radar som upptäcker missiler. Här finns HARP-systemet som inte längre är ett projekt utan ett permanent program i USA:s hela försvarssystem. Det har sedan 2007 en egen budget och är inkluderat i de marina- och USA:s flygstyrkor. Här finns baser för förarlösa krigsplan. Enligt offentliggjord, tidigare hemligstämplade, dokument finns det kärnvapen på flytande baser (runt Puerto Rico), antingen i havet eller i luften. Det submarina systemet ger Pentagon möjlighet att tränga in under havsbotten och via sitt datorsystem undersöka om det finns gas, olja eller mineraler.
Enligt Aleida Centeno finns det installationer i Puerto Rico som kan kontrollera och övervaka hela planetens kommunikationer. Den lilla ön befinner sig mitt i det militära centret som representerar den teknologi som kommer att ge USA total dominans i framtiden. Om ingen stoppar dem.
Alla dessa installationer är sammansatta och samordnade och Vieques fortsätter att utgöra en del av dessa. Vi är stolta över vad folket i Vieques har gjort för freden. Men kampen här i Vieques och i Puerto Rico måste fortsätta för i militära termer är det inte längre bara ett hot mot Vieques utan hela planeten och mänskligheten.
USA-advokaten och journalisten Eva Golinger har i sina forskningar över USA:s militärbaser i världen dragit slutsatsen att det viktiga inte längre är hur många baser eller soldater och officerare som återfinns på dessa utspridda i världen utan vilken teknologisk utrustning som finns på dessa. Radar- och spionteknologi blir ett allt viktigare inslag i USA:s militära och politiska grepp över världen. Aleida bekräftar denna bild.
Denna teknologi kan undvara närvaron av konventionella arméer. Med en knapptryckning kan du dirigera ett förarlöst plan som nu sker i Afghanistan. Dessa plan har vi här i Puerto Rico. Ibland ser vi dem landa vid en bas. De flyger mycket lågt för att undvika att upptäckas av konventionell radar.
Teknologin som appliceras används också för att avaktivera hela datasystem, fortsätter hon. Innan Irak bombades 2003, utsattes landet för elektromagnetisk energi som slog ut det irakiska energisystemet och med det försvarssystemets datorer som var nödvändiga för att upptäcka USA-flyget.
Systemet blockerar fiendens kommunikationssystem och inför det egna kommunikationssystemet. Med det elektromagnetiska energivapnet kan man förflytta energi. Du kan ha en grupp i Amazonasdjungeln eller i en öken och via en satellit skicka energi till dem som är utrustade med radar och all slags teknologi. Nyligen avslöjades en grupp långt inne i Venezuelas djungler som förfogade denna teknologi och försökte övertyga ursprungsbefolkningen om att de var bättre rustade för att tjäna befolkningen än den egna regeringen. Det var en grupp nordamerikanska självutnämnda apostlar som utvisades av regeringen Chavez och som anklagades för att vara CIA-agenter ute efter att karlägga naturresurserna i Amazonasregio
nen.
US Geolog Service har upprättat en karta där alla naturresurser i världen är inritade och registrerade. Puerto Rico är ett av dessa länder som sitter på en klippa av mineraler som enligt deras kalkyler uppgår till 687 miljoner ton av sju olika mineraler så som guld, silver, magnesium eller koppar. Det är ingen tillfällighet att deras (USA:s) radar och militära installationer återfinns på just de platser i Puerto Rico där dessa mineraler återfinns och där USA-militären vill avfolka.

Carlos Tazo ser lite chockad ut efter Aleidas beskrivningar som också handlar om att denne 76-årige fiskare under år utmanade en militärmakt. Men han överraskar återigen:
– Jag träffade Fidel två gånger, första gången i New York och den andra gången i mitt hem (när Tazo bodde en tid i USA) och han sa, under mötet som pågick från 11 på kvällen till 04.00 på morgonen; ”Zenón, ta det försiktigt! För du har inte en aning om vilken huvudvärk du håller på och orsaka USA-regeringen! I vilket ögonblick som helst kan du råka ut för en ”olycka”.
 Hur som helst fortsätter den nu 76-årige fredsaktivisterna sin civila olydnadskamp mot det latenta militära och det permanenta miljöhotet mot Vieques och Puerto Rico. Men Tazo, Tito och Ismael har alla visat att med enighet och en politisk övertygelse går det att åstadkomma resultat, ja, till och med tillfälligt besegra världens främsta militärmakt.

Inrikes 19 april, 2025

Foodora satsar på robotleveranser: ”Svårt att få lönsamt”

Luckan på Starship-roboten måste låsas upp från beställarens mobil, innan matkassen – från en av Foodoras egna ”skuggbutiker” – kan plockas ut. Foto: Jacob Lundberg.

I och kring Stockholm experimenterar gigföretaget Foodora med automatiserade matleveranser, både på land och i luften. Men kommer de söta drönarbilarna att bli mer än en teknisk gimmick – och går de verkligen helt för egen maskin?

”Roboten är på väg. Anländer om 29 minuter.”

Den lilla ikonen på vad som ser ut som en radiostyrd bil rör sig sakta närmare redaktionshuset. Flammans reporter har fått en spårningslänk på mobilen, och ger sig ut för att genskjuta roboten innan beställningen kommit fram. Den är både lite snabbare och tar en lite annan väg än väntat, och det krävs att man småspringer efter för att hinna efter.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika 18 april, 2025

Via spelet ”Roblox” uppvaktas barn av medlemmar i våldssekter som 764 och No lives matter – för att sedan utpressas. Foto: Gorm Kallestad/NTB.

”No lives matter” är inte bara namnet på en våldsfixerad internetsekt. Det är också den logik som hela vårt samhälle följer. Om vi ska hejda rörelsen 764 måste vi förändras som samhälle.

Barn som tvingas strypa sina katter och rista in sina förövares namn i kroppen i direktsändning. En slumpvis utvald man med rullator i Hässelby som får ett knivhugg i ryggen.

När jag sett klart Linus Svenssons serie Dödens chattrum i tre delar på SVT Play är jag beredd på att gå med på Tidöregeringens alla straffskärpningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 17 april, 2025

Billigare busskort kan rädda miljön: ”Helt centralt”

De småländska Krösatågen trafikerar sträckor mellan Linköping i norr och Hässleholm i söder. Foto: Johan Nilsson/TT

För tre år sedan lanserades en rikstäckande tågbiljett i Tyskland. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill se en motsvarande ”Sverigebiljett” – och enligt transportforskaren Jens Hylander kan det också vara ett sätt att bygga politiskt engagemang kring kollektivtrafiken.

Mellan 2000 och 2021 steg priset på en svensk kollektivtrafiksbiljett med 139 procent – en dubbelt så stor ökning som bensinpriset genomgick under samma tid, enligt SCB.

– Även efter att Bränsleupproret krigat som värst är det som att kollektivtrafiken undgår samma populistiska vrede, säger Jens Hylander (bilden), forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 17 april, 2025

Motorstaden som rostade sönder

Fisher Body-verket i Detroit har varit övergiven sedan företaget gick i konkurs 1984. Nu finns det planer på att omvandla det gigantiska verket till bland annat hyresrätter. Foto: Mathias/Adobe stock.

En gång var Detroit den amerikanska ekonomins motor. I dag är fabrikerna stängda – men stadens arbetare kämpar på. I en grön Ford rattad av en fackveteran ger sig Flamman ut på upptäcktsfärd genom välfärdskapitalismens ruiner.

Efter en trött gränsvakts uttråkade frågor kliver jag ut från flygplatsen i Detroit, platsen som i hundra år varit den globala bilindustrins bultande hjärta.

Motorstaden, förevigad genom Motownsoundets namn, var byggd av och för bilindustrin, och erbjöd under en tid ett enormt välstånd för regionen.

Här har bilen format alla aspekter av det urbana rummet. Den trottoarremsa jag befinner mig på är del av ett trevåningssystem av vägar staplade på varandra, direkt uppkopplade mot Detroits motorvägssystem. Bakom taxibilarna tornar ett gigantiskt parkeringshus upp sig.

En silvrig kommunal buss glider in på parkeringsplatsen framför flygplatsens ingång. Jag kastar mig på, men lyckas inte köpa en biljett eftersom chauffören inte kan växla en tjuga. Hon låter mig åka med ändå, och under min timslånga resa genom natten fylls bussen sakta av stadens arma, sjuka och utslagna. Enligt en snabb bedömning har de flesta som hasar sig på drabbats på ett eller annat sätt av den opiatepidemi som härjar i landet.


I dag ligger trafiklederna som skurit genom stadens väv öde – åtminstone om man jämför Detroit med folklivet i New York eller trafikstockningarna i Los Angeles.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar 16 april, 2025

Borlänges kommunalråd Erik Nises bakom ratten på sin amerikanare. Foto: Jennifer Björck

”Om man är född bland proletärer / och gör narkotikaaffärer / om man är redan en gång straffad / så är det lätt att man blir haffad”, sjunger Nationalteatern i låten Kolla kolla, som släpptes år 1978.

”Jag släpper bara dunder, shoutout till kranen”, vrålade vi i kör 38 år senare. Av ”Du gamla, du friakunde vi inte mer än ett par rader, men varje gång introt till Yasins ”Trakten min” drog igång stämde vi upp i spontan allsång. Vi kunde hela låten utantill. Alla kunde den. Att sjunga med var lika självklart som att säga prosit när någon nös.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 16 april, 2025

Ebba Buschs Instagram-oro övertygar ingen

Ebba Busch talar under KD-dagarna i Karlstad den 4 april. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.

Regeringens 50 miljoner mot ätstörningar är inte bara en droppe i havet – utan ett vapen riktat mot den offentliga vården.

”Jag skulle kunna namnge influencers som förmedlar kroppsideal som får barn att hata sina kroppar”, sade Ebba Busch under KD:s landsdagar i Karlstad. ”Det är inte sådana röster vi vill att våra barn ska höra.”

Med de orden lanserade hon satsningar på 50 miljoner kronor mot ätstörningar i vårbudgeten. Hon förklarade att frågan är på ”liv och död” för unga kvinnor, och att det därför är dags att ”vrida om armen på tech-jättarna”.

Det är en välregisserad berättelse. Men det är också ett ypperligt exempel på hur regeringen använder ett verkligt, allvarligt folkhälsoproblem för att vinna politiska poänger – på bekostnad av just den vård de säger sig vilja rädda. Lägligt nog välkomnades utspelen av den välfärdslobby som just nu kämpar för att stoppa Socialdemokraternas återtagande av vård i offentlig regi.

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik.

I Stockholm pågår just nu något ovanligt: ett konkret försök att föra tillbaka välfärden i folkets händer. Det handlar om att sätta stopp för den vinstjakt som länge präglat stadens sjukvård, där privata aktörer – ofta med starka lobbyapparater bakom sig – har undergrävt likvärdig vård och urholkat resurserna. Inte oväntat möts förändringen av motstånd. De privata vårdlobbyisterna mobiliserar, och plötsligt står regeringen redo med det perfekta motdraget: en ”satsning” på just det område som Region Stockholm nu förändrar.

Entreprenören Isabella Löwengrip har engagerat sig för att stoppa nedläggningen av privata Mandometerkliniken (som avslöjats med systematiskt fusk), och tankesmedjorna Timbro och Synaps storsatsar på att bevaka S ”ideologiska projekt”. I den offensiva kommunikationen används inte sällan oroliga ätstörningspatienter som ”möts av nej från en pressad regionvård”.

Nog finns genuin oro för hur omstöpningen av Stockholmsvården ska gå till på ett patientsäkert sätt. Men för välfärdskapitalet handlar det snarare om att rädda vad som räddas kan i ett system där företag tillåtits tjäna pengar på patienter och brukare.

Och samtidigt som Busch nu slår sig för bröstet över öronmärkta pengar till en specifik diagnosgrupp, blundar regeringen för det som hela sjukvården – i samtliga regioner – har larmat om i åratal: behovet av kraftigt höjda generella statsbidrag till kommuner och regioner. Och reformer som säkerställer att pengarna stannar i sjukvården. Det hade kunnat rädda vårdcentraler, korta köer, ge bättre arbetsvillkor och faktiskt stärka ätstörningsvården – på riktigt. Men risken finns att det inte välkomnas lika varmt av kompisarna i näringslivet.

Läs mer
Inrikes 20 februari, 2025

Ebba Busch, jag fryser

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik. Det kräver en vårdpolitik som sätter patienter före profit, och långsiktiga satsningar som stärker hela sjukvården – inte bara väl valda diagnosgrupper när det passar den politiska dramaturgin. Eller, för den delen, Ebba Buschs instagramföljare.

Utrikes 16 april, 2025

”Vi vill leva!” – vrede i Italien efter dubbla kvinnomord

Tusentals studenter demonstrerar den 3 april vid La Sapienza-universitet i Rom efter att Ilaria Sula, en student vid universitet, mördats av sin pojkvän. Foto: Marco Di Gianvito/ZUMA Press Wire/Shutterstock.

Efter mordet på två 22-åriga kvinnor inom två dygn skakas Italien av protester. Ilskan handlar inte bara om dåden, utan om en kultur där kvinnors liv ännu verkar väga lätt.

I onsdags såg jag Ilaria Sulas ansikte fyra gånger på väg till jobbet. ”Försvunnen”, löd texten i stora, röda bokstäver under bilden som tejpats längs min gata.

– Hon har sorgsna ögon, tänkte jag.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 15 april, 2025

Vad ”White Lotus” kan lära oss om rikedom

Aimée visar upp en broderad Lóco från Valentino Garavani, i säsong tre av tv-serien ”White Lotus”. Foto: Fabio Lovino/HBO.

Sann rikedom sticker inte i ögonen – för den syns inte. Förutom när miljardärerna ger sig in i medierna och politiken. Då blir pengarna också farliga på riktigt.

I säsong tre av succéserien The White Lotus, som följer degenererade amerikaner på olika lyxresorter, signalerar kvinnorna status med sina handväskor.

Företagsjuristen Laurie bär en olivgrön Loewe i läder – ett av flera osäkra försök att hålla jämna steg med sina moderiktiga väninnor, medan Kates svarta Valentino uttrycker tjusig Texaselegans. Men skådespelerskan Jaclyn överglänser dem alla, inte främst genom att släpa med en svindyr flätad Bottega till stranden, utan med sin billiga tygpåse från matkedjan Erewhon. Hennes stil kommer inifrån.

Så länge det har funnits hierarkier har det också funnits tekniker för att framställa dem som eviga.

Aristoteles menade att vissa föds som naturliga slavar, med tankekraft nog att förstå order men inte fatta egna beslut. I religiösa system som katolicismen eller det indiska kastsystemet ges ojämlikheten en andlig sanktion. I den liberala kapitalismen framställs klyftorna i stället som rättvisa med skolbetyg, anställningsintervjuer och IQ-tester – alla påstått meritokratiska. Alla dessa tekniker gör klasskillnaderna svåra att ifrågasätta, eftersom de verkar naturliga.

Så hur ser distinktionen ut bland Sveriges rika?

Konservativa, till både höger och vänster, älskar att håna den urbana medelklassens köpvanor, med symboler som rosévin, cykling och elbilar. Den sortens konsumtionsval visar visserligen hur vi lockas att tävla genom diskreta framgångsmarkörer, i stället för att se vad vi har gemensamt.

Hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på?

Men den som är intresserad av den verkliga eliten måste byta scen.

De senaste åren har en ny miljardärklass växt fram i Sverige. De är så många att Affärsvärlden har börjat ranka dollarmiljardärer för att få plats med alla tjusiga namn i tidningen. Men att skriva om denna nya klass är omöjligt, för de syns inte i några flöden. De bär dyra kläder utan loggor, tränar med privata yogainstruktörer, och köper viner som aldrig syns på butikshyllorna. Osynlighet är överlägsenhet.

Det här är förstås uttänkt.

För hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på? Viss konsumtion dyker åtminstone upp i statistiken, som de privatplan vi annars inte ser skymten av. Då och då lägger plutokraterna till för att stiga ned bland sina undersåtar, som när Mark Zuckerberg klev iland på norska Bodø från sin 118 meter långa tremiljardersjakt ”Launchpad”. Resten av rikedomen stuvas undan på öar utan postnummer.

Men inte heller fåtalets lyx är något stort samhällsproblem. Det må vara användbart som bränsle för vår klassvrede, men om någon techbrorsa tror att en klocka för 10 miljoner är bättre än en för tusen spänn spelar ingen större roll. Att någon har byggt en vinkällare i rymden är inte problemet. Problemet är om han finansierar en högerpopulistisk tankesmedja.

Vilka effekter det kan få ser vi inte minst i USA, där teknikmiljardärerna först tog sig an San Francisco, och därefter stod uppradade under Donald Trumps installation. Ägarna till anrika tidningar som Los Angeles Times och Washington Post – Patrick Soon-Shiong respektive Jeff Bezos – har också anpassat sina redaktionella linjer efter presidenten.

Men utvecklingen är densamma i Europa.

I Frankrike har affärsmannen Vincent Bolloré förvandlat mediekanalerna CNews och Journal du Dimanche till högermegafoner, i Tyskland har Mathias Döpfner styrt den redan ökänt konservativa Axel Springer-koncernen ännu längre högerut, och i Österrike använde Red Bull-miljardären Dietrich Mateschitz sin tv-kanal Servus för att sprida högerradikala konspirationsteorier.

Den svenska utvecklingen följer den amerikanska.

Kvartal startades 2016 av en grupp industrialister, däribland grundarna av kosmetikaföretaget Oriflame, och året därpå köpte finansmannen Mats Qviberg gratistidningen Metro. ”Måste rensa ut en del stalinister”, dundrade han och skapade uppror på tidningen, som han tvingades sälja bara ett halvår senare.

2020 lanserades Bulletin med pengar från en rad miljardärer, i fjol sjösatte Handelsbanken sin mediesatsning EFN, och Flamman har beskrivit hur miljardären Saeid Esmaeilzadeh grundat en numera vilande samtalsklubb på Östermalm för att krossa ”woke”.

Pengar innebär uppenbarligen inte kompetens, och tur är väl det. Men obalansen i makt finns där. Det är inte Jaclyns tygpåse som borde provocera oss – utan miljardärernas nya medieimperier.

Inrikes/Nyheter 15 april, 2025

Kampanj vill samla 300 000 – i protest mot ”mjäkig” vänster

Fayyad Assali är talesperson för gruppen Rättvisa för alla och kampanjen Folkets röst. Foto: Rättvisa för alla.

Kampanjen Folkets röst vill samla dem som inte känner sig representerade av dagens rödgröna partier. Inför valet 2026 lanserar man en kravlista – och vill få tre procent av väljarna att rösta kollektivt.

– Vi vill vara tydliga med att våra röster inte längre är gratis, säger Fayyad Assali till Flamman.

Han är talesperson för Rättvisa för alla, en av grupperna bakom initiativet Folkets röst. I måndags gick de ut med en politisk kravlista inför valet 2026.

På listan finns punkter som avskaffade visitationszoner i förorten, återinförande av permanenta uppehållstillstånd och avgiftsfri sjukvård och kollektivtrafik. Men också krav på att ”fördöma USA:s imperialism” och förklara sionism som en ”rasistisk bosättarkolonial ideologi”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Kultur 14 april, 2025

Vem tar vem? Nya gänget på SVT:s parsåpa ”Gift vid första ögonkastet”. Foto: SVT.

Än en gång förvandlas hela Sveriges vardagsrum till en mottagning för parterapi. Bakom framgången för ”Gift vid första ögonkastet” ligger den trygga drömmen om att kärlek är något som kan kontrolleras av experter.

Tolfte säsongen av Gift vid första ögonkastet. Redan?

Med den slaka vintersäsongen av GVFÖ och nyligen avslutade Love is blind i bagaget hade jag inte hunnit börja längta efter relationella problem av typen ”hur ska vår vardag gå ihop när han är kvällsmänniska och jag vaknar vid nollsex?”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr